U KNOW I WILL COME FOR U

Kapitel 16

Lunah

S-K

Den lilla springa gav inte längre ifrån sig dagsljus utan bara mörker syntes nu.

Jag satt tryckt mot hörnet och bara stirra rakt fram utan att säga ett ord.

Jag märkte hur Baekhyun kollade på mig, men jag ignorerade honom.

Då börja Luhan ge ifrån sig konstiga ljud och min blick fastnade på honom.
-Va är de? Frågade jag och Baekhyun kollade oxå mot honom.
-De gör ont. Sa han ansträngt medan han rulla runt på golvet.
-Va gör ont? Frågade jag oroligt medan vi försökte lugna honom.
-Han kommer inte klara de. Sa Baekhyun helt plötsligt och jag kollade chockat upp på honom.
-Vad då inte klara de?! Frågade jag oroligt.
-Hans märke är förstört och de är fullmåne så han kommer inte klara sig. Sa han och luta sig mot väggen utan nått hopp.

Jag kände hur tårar brände bakom ögonlocken och jag kollade ner på Luhan som andades ansträngt.

-Ta de lugnt, jag är här med dig. Sa jag lugnande och la hans huvud i mitt knä.

|Xiumin|

S-K

Jag stanna upp efter tredje taket och vände mig om mot den främmande killen.
Jag visste att han kunde vara starkare än mig, men jag skulle göra allt för att komma åt Lunah.

Hans gula ögon lyste och de lilla ljuset från den stigande fullmånen lyste upp hans gyllenbruna hudfärg och svarta hår.

Jag rätade på mig och spände mina muskler medan jag gick bestämt mot honom.
Han gjorde desamma.

Jag höjde knytnäven och han tänkte prisis slå mig med hans klor.

Jag hann att ducka och jag var snabbt bakom honom och tog ett stadigt grepp om hans huvud.
Ena handen hade jag på hakan och den andra på den högra käken.

Jag knäa honom snabbt i ryggen och sen vred jag hans huvud så nacken knäcktes.

Han föll till marken och jag baka snabbt undan.
Jag var i chock.
Jag hade aldrig dödat en person förut.

Jag svalde hårt och vände mig sakta om innan jag börja springa tillbaka.

Jag klättra ner för stegen som ledde ner i gränden och när jag kom ner så var de helt dött.

-Grabbar? Frågade jag lite oroligt.

Jag kunde inte ens höra andetag.

Jag svalde hårt och kollade mig omkring.
Då av ren reflex vände jag mig mot ett okänt ljud bakom mig.

Jag hann inte tänka fören jag var medvetslös.

|Lunah|

S-K

De hade gått ett tag och jag satt fortfarande med Luhan's huvud i mitt knä.

Jag sneglade lite på Baekhyun som satt och bara kollade ner på hans händer.

Jag sucka djup och jag kände hur Baekhyun kollade på mig.
-Du? Frågade jag.
-Mmhm? Mumla han till svar.
-Varför är inte jag såhär oxå? Frågade jag lite irriterat.
-Varför frågar du mig, de är Xiumin du ska fråga. Sa han lika irriterat tillbaka.

Jag sucka och kollade ner på Luhan igen.

Jag vet att Baekhyun inte är såhär på riktigt.
"Han är lika rädd som oss andra.
Så jag låter honom vara så här"

Tänkte jag för mig själv medan jag strök min lilla hand igenom Luhan's tjocka blonda hår.

Röster hördes utifrån och min blick riktades automatiskt upp mot dörren.

Skuggor syntes utanför och de stannade utanför dörren.
-De kommer tidigt. Sa jag i panik och Baekhyun sprang fort fram och ställde sig vid dörren.

Jag la mig ner och låtsades vara som Luhan.
Dörren öppnades och jag kikade lite med ena ögat och såg hur Baekhyun snabbt slog till de två männen i nacken så att de svimma av.

Jag reste mig upp och Baekhyun hjälpte till med Luhan.
-De var för lätt. Sa jag och han flina till medan vi försiktigt sprang ut i en lång korridor med blinkande lampor.

Vi börja springa åt ett håll och vi sprang förbi dörrar och då stannade Baekhyun upp.

-Vad? Viskade jag stressat.
-Titta. Viska han tillbaka och nicka mot en öppen dörr.

Jag kollade dit och där satt Xiumin.

Han satt i en stor stol med fastspända händer och fötter.
Han var medvetslös och en strimma blod rann ner för hans panna.