Hailey & Peter: continues

Förlåta honom

- Haileys perspektiv -

"Jag trodde du skulle vara bättre på det här" skrattar Harry fram efter att jag slängt ännu ett klot i rännan. Jag vänder mig om och ger honom en oseriös arg blick, vilket får honom att skratta ännu mer.

"Du leder inte så stort"säger jag när jag sätter mig ner och han ta upp sitt klot. Han skrattar till innan han kastar iväg klotet, såklart så får han ner alla käglor. Han vänder sig om och rycker på axlarna för att se nonchalant ut men har ett stort leende på läpparna.

"Okej, till mitt försvar har jag inte spelat sen jag var typ 8". Säger jag samtidig som han sätter sig bredvid mig.

"Visst" svarar han och kollar på mig. Mitt leende försvann när tv:n någon meter bort spelar upp ett nyhetsinslag med Spiderman på. Jag saknar Peter, men jag vill inte böja mig så lätt, eller.. kanske jag borde, jag vill verkligen umgås med honom igen, oavsett om det bara är som vänner. Jag avbryter mina tankar när jag får en knuff på armen.

"Vad tänker du på?" Frågar Harry "huh?" Säger jag och kollar lite groggy mot honom.

"Förlåt, jag spaced out där för en sekund" säger jag och lägger till ett falskt leende.

"Är det den där, Peter... var det va, som du tänker på?" Säger han och lägger sin hand på min axel.

"Nae.. eller ja, kanske" säger jag osäkert.

"Så, är ni typ.. en grej?" Frågar han sakta.

"Ehh, nej, det är vi inte, men han gjorde en grej, och jag vill förlåta honom men ändå inte, vet inte hur allt blev så komplicerat" säger jag snabbt.

"Om du vill förlåta honom gör det bara, han kan inte ha gjort så hemskt, eller?" Frågar han nyfiket.

"Nja, just i den stunden var jag väldigt arg, men som tiden gått, tänker jag mer att han gjorde det för min skull" han nickar försiktig.

"Jag vet inte vad det handlar om, men om du verkligen vill förlåta honom, så tycker jag du gör det" förklarar han till mig. Jag nickar instämmande och kollar sedan in i hans ögon och min neutrala min blir till ett leende. Mitt leende smitta av sig på honom som ler tillbaka.

-

Jag tvekar lite innan jag knackar på dörren. Det tar några sekunder innan dörren öppnas och jag möts av May.

"Hej, Hailey" säger hon med en glad röst samtidigt som hon viftar med en handduk mot den svaga röken som verkar komma från köket.

"Hej" svarar jag och kollar underligt på röken.

"Ja, middagen gick inte så bra" säger hon lite glatt. "Kom in" säger hon sedan snabbt. Jag går in i hallen och tar av mig min jacka. Sedan letar jag mig till Peters rum, ännu en gång tvekar jag innan jag knacka på dörren.

"Ja" hör jag inne från rummet. Jag öppnar sakta dörren och ser honom sitta i sin säng med ett par hörlurar. Så fort han såg mig tog han av sig dom och ställer sig upp. Jag går in i rummet och stänger dörren efter mig.

"Hej" säger han och möter mig vid dörren. "Hej" svarar jag tillbaka och kollar upp i hans ögon.

"Vad gör du här?"

"Jag ville träffa dig" säger jag och ler. Ett leende tar plats även på hans läppar.

"Plus så skulle jag behöva hjälp med några av matte uppgifterna" säger jag och går förbi honom för att sätta mig på hans säng. Hans blick följer efter mig som jag går.

Tiden går och allting känns som vanligt, nästan som att allt som har hänt aldrig gjorde det. Jag kollar in i hans vackra mörka ögon, jag biter mig i läppen som jag ser hans läppar röra på sig. Jag vet inte vad han pratar om men jag kan sitta och kolla på honom hur länge som helst. Jag nicka till då och då för att det ska se ut som att jag lyssnar. Plötsligt tar mina instinkter över och jag avbryter hans pratande med mina läppar. Jag känner att han blir förvånad men möter mig snabbt...