Hailey & Peter: continues

Bron

Jag hade sett till att Hailey kom hem säkert, och är nu påväg hem. Jag öppnar fönstret till mitt rum och klättrar in, när jag stängt fönstret och bytt om till mina vanliga kläder kollar jag efter May, hon vet att jag är Spiderman men jag är ändå så van att gå in genom fönstret. Hon verkade inte vara hemma, jag gick in till köket och öppnade kylen, det fanns en matlåda med en liten klisterlappar på. 'Jag ska jobba lite extra på feast, gjorde lite mat åt dig/May'. Jag värmde upp maten och gick sedan till soffan för att starta tv:n. Som jag bläddrade igenom kanalerna så stannade tv:n upp och breaking News startade. Det var en live inspelning på en händelse som höll på. Jag ställde undan maten när jag läste texten. 'Ironclad och Volture har tagit över hell gates bridge emellan queens och Randall's island' jag springer till mitt rum och tar fram min dräkt, just då jag tänkte gå hörde jag tv:n.

"Om Spiderman lyssnar, och jag hoppas han gör" jag går mot tv:n och kollar, jag ser Volture prata.

"Du bör vara här inom minuten, ensam. Om inte, är din flickvän död, död, död" skriker han och kameran vänds mot Hailey som står högst upp på bron, ostadigt och vingligt. Snabbt hoppar jag ut ur fönstret, jag borde inte ha lämnat henne ensam.

- Haileys perspektiv -

Jag står vingligt uppe på bron, helikoptrar cirkulerar bron och jag anar reportrar nere på vägarna. Ironclad som metallmannen fått till namn, blockerar brons vägar med bilar medans  falken verkar hålla utkik för Spiderman. Jag fattar verkligen inte varför just jag blivit fångad, av alla människor så har dom valt mig!?

"Varför har ni tagit mig!" Skriker jag i frustration, men ångrar mig när volture kommer flygande snabbt mot mig. Han stannar en meter framför mig.

"För att det är uppenbart att du och Spiderman  känner varandra" ryter han. Jag skakar på huvudet.

"Nej! Vi träffades typ för första gången idag när du försökte döda mig!" Skriker jag ännu högre och argt.

"Sluta försöka ljuga, jag är inte dum" skriker han.

"Jo uppenbarligen! Dum, högljud och förvirrad!" Jag håller inte tillbaka, jag är arg och less.

"Tyst!" Skriker han och slår omkull mig, jag faller ner och glider av den tunna metallstången, endast mina händer höll mig upp. Mitt grepp blir sämre och just som jag höll på att falla rycker Volture upp mig igen.

"Du ska inte dö... än" säger han spydigt och plötsligt försvinner han ner mot marken, ner slagen av Spiderman som faller efter han. Jag följer deras strid över bron.

"Du har inte en chans mot oss båda kryp" skriker Ironclad och springer mot dom båda. Jag är helt hjälplös, fast uppe på en bro, medans Spiderman ensam tar hand om två superskurkar, för att rädda mig. Jag kollar mig runt för att hitta ett sätt att ta mig ner på tillslut bestämmer jag mig för att klättra ner på de smala stängerna. Jag tar ett djupt andetag och börjar klättra ner, när jag kommit halvvägs knakar en stolpe bara en meter ovanför mig och stolpen jag håller i viker sig, helt plötsligt hänger jag ut över vattnet. Jag vet inte om jag klara ett fall från denna höjd, vattnet skulle kunna bli som betong om jag faller från en sådan höjd. Jag hejdar mina skrik och klättrar försiktigt men snabbt in mot bron igen. Jag hinner just och pass att få ett nytt grepp på brons stänger innan den jag tidigare höll i faller ner. Jag står stilla ett tag och andas, jag kollar ner på bron, jag ser dom slåss, Spiderman verka klara sig, än så länge.

Jag når marken av bron och springer mot land men jag kommer inte förbi blockaden av bilar. Jag vände mig om och hastigt letar jag efter en utväg, men inget se lovande ut. Sedan lägger jag märke till en tidning som ligger på marken, vinden blåser upp några sidor och mina andetag blir tysta då jag ser mig själv på en bild. Jag plockar upp tidningen och ser mig, kyssa Spiderman, vad är det som händer, jag tappar tidningen till marken och kollar upp på striden. Jag fattar inte, hur kan detta hänt men jag vet inget om det, det här är ju typ andra gången jag ser Spiderman på såhär nära håll. Plötsligt händer något, bilder i mitt huvud spelas fram, jag faller ner på mina knän. Mina händer far upp på mitt huvud som gör så ont, varje bild, varje minne känns som en smäll rakt i huvudet. Tillsist stannar bilderna, mina ögon och kinder är lika blöta som vattnet under oss. Jag kommer ihåg nu, jag kan inte fatta att jag glömt allting, att Peter är Spiderman och mina krafter. Jag kollar snabbt upp mot striden, jag måste göra något, Pete håller på att förlora, jag måste hjälpa honom. Men jag vet inte vad jag ska göra utan mina krafter. Men om mitt minne är tillbaka, kanske min kraft källa är tillbaka också. Jag försöker få fram en gnista för att se om dom funkar, men inget händer.

"Spring Hailey!" Hör jag Pete skrika, när jag kollar upp ser jag Volture komma flygandes mot mig, jag springer mot bilblockaden men det finns inte något mer att göra, jag är fast. Jag känner en smärta som strålar igenom min högra sida av magen, jag lyfter från marken och lämnar bron, i falkens grepp är jag men inte länge då han släpper mig över vattnet och jag faller. Det tar säkert bara några sekunder men de känns som en evighet då jag faller. Spiderman kommer hoppandes över broräcket och sträcker ut handen efter mig men just som han skulle skjuta ut sitt nät skjuter falken honom åt sidan och jag fortsätter att falla, ända tills det iskalla vattnet omfamnar min kropp.