Hailey & Peter: continues

Få vara hemma

Jag vaknar av att solen lyser på mig. Jag öppnar ögonen och sätter mig upp i sängen. Jag kollar mot dörren och suckar. Jag är fast emot min vilja, visst är det en sjukt fin och stor lägenhet jag bor i, jag kan gå och äta vad jag vill ur köket som alltid är proppat med saker, men eftersom jag blir tvingad att vara här så blir allting bara negativt. Jag har varit här i 3 dagar nu, Peter har flera gånger kommit hit men jag har inte släppt upp honom. Jag är inte så arg på honom längre, men jag är ganska envis, och jag är ganska säker på att när jag väl ser honom igen så kommer de arga känslorna komma rusande tillbaka. Efter att ha sett tre avsnitt av vänner så stänger jag av tv:n och lutar bak huvudet på soffan. Jag är så less på att bara sitta här inne. Jag går mot kylen och tar en flaska vatten. Som jag skruvar upp korken och går mot mitt rum så stannar jag vid dörren till hissen och tar en klunk. Jag trycker på hissknappen men som jag trodde visar den bara rött. Jag tänker ett tag, jag är smart, jag kan få den här att funka. Jag ställer ner flaskan och springer letandes efter några verktyg. Men som jag passerar en spegel stannar jag snabbt. Jag lägger mitt hår på vänster axel och kollar nära i spegeln på min nacke. Jag ser ingenting, men som jag känner mig runt så känner jag något litet, nästan som en liten bula, det måste vara GPS:en Tony satte fast. Jag försöker klösa bort den men det funkar inte. Jag fortsätter leta efter verktyg, tillslut hittade jag en låda i en liten garderob. Jag tog med min lådan till spegeln och tog fram en skruvmejsel och en ficklampa. Jag lyser på nacken, som jag vinklar om ficklampan anar jag något som skimrar där jag hade känt av den tidigare. Jag tar skruvmejseln och försöker komma under chipet. Jag biter i läppen och blundar som jag i ett ryck sliter av den från min hud, det gör ont i någon sekund men snabbt känns det bättre. Jag lägger chipet på bänken, tar verktygslådan och går vidare till hissen. Jag är smart, jag går ändå på midtown high school, endast de smartaste går där. Jag bryter upp knappsatsen och kopplar om sladdarna, det var svårare än jag tänkt, Tony har verkligen tagit sin tid till att säkra det här.

Det har gått en halvtimme nu och jag har ännu inte lyckats ta bort låsmekanismen. "Åhhh" skriker jag ut och lägger mig på golvet. Det känns som att jag prövat allt. Efter ett tag att jag legat och funderat kom jag på chipet, det måste ha extrem avancerad teknik. Jag springer och hämtar chipet och sedan tillbaka till hissen. Jag använder en pincett för att sätta chipet i rätt position. Jag andas djupt och med stadiga händer sätter jag fast chipet, bara en sekund efter det blixtrar det till och jag faller bak på marken. Jag kollar chockerande på knappsatsen som ryker lite lätt, men sen så öppnar sig dörrarna och ett leende tar plats på mina läppar. Jag ställer mig snabbt upp och går försiktigt in i hissen. Jag tar ett andetag och hoppas på att det kommer funka, sedan trycker jag på bottenvånings knappen. Det tar några sekunder men tillslut så stängs dörrarna och hissen rör på sig. Jag kan inte fatta att det funkade. När hissen når bottenvåningen och dörrarna öppnas ser jag en massa folk gå runt. Jag har kommit fram till lobbyn i tornet. Jag gömmer mig bakom väggen efter att jag sett ett par vakter, sedan tar jag på mig min gråa luva och stoppar in håret. Sedan går jag försiktigt ut ur hissen och ser mig diskret runt innan jag snabbt börjar gå mot dörren ut, men vänder snabbt om när jag ser Tony gå igenom dörrarna, jag låtsas gå mot trappen för att vänta ut tiden så Tony hinner gå in i hissen. När dörrarna till den stängs småspringer jag mot ytter dörren och när den kalla vinterkylan kryper in i mina kläder så fylls jag av lycka. Jag är fri, jag är ute. Men snabbt blir jag ännu kallare och jag springer till närmsta tunnelbanan för att snabbt hoppa på mitt tåg. Även fast det är svin kallt så kan jag inte sluta tänka på hur skönt det är att vara tillbaka till den riktiga världen.

-

Jag öppnar dörren till våran lägenhet och ropar för att kolla om någon är hemma.

"Hailey?" Hör jag min mamma fråga och jag ser henne komma från vardagsrummet. Hon kommer fram och ger mig en kram.

"Jag trodde du skulle vara borta ett mycket längre tag" säger hon och jag låtsats som att jag vet vad dom sagt till dom.

"Jo Ehh, det blev förkortat" säger jag och ler lite stelt.

"Men så bra, trodde du skulle missa julafton pågrund av den där praktikplatsen" fortsatte hon.

"Precis, praktikplatsen, som krävde att jag bodde där.." säger jag osäkert men hon ger mig bara en kram och ler. Hur hade dom tänkt gör det där? Jag tycker mina föräldrar borde bli orolig om jag aldrig ens hälsade på.

Jag lägger mig i min säng och njuter bara av att få vara hemma. Jag inser att när dom märker att jag är borta så kommer dom leta efter mig och hemma kommer vara första stället dom letar på. Men vad ska dom göra? Dra mig ut ur lägenheten eller skolan? Jag tror det skulle få lite uppmärksamhet. Jag vägrar gå tillbaka dit.