Hailey & Peter: continues

Bron #2

Det hårda, kalla vattnet blev djupare och djupare. Ytan blev längre ifrån mig, jag vill simma upp men min kropp är öm och svag efter det hårda mötet av vattnet. Jag blundar och väntar mitt öde, men sen så blev det som en överlevnadsinstinkt, det blev som en blixt genom min kropp som sedan omringade av ett rött lager, jag her upp min arm och ser att den är täckt av vad som ser ut som en del av en röd lysande dräkt. Sedan flyger jag mig ut ur vattnet och landar på land på högra sidan av bron. Jag hostar ut vattnet ur mina lungor men det röda ljuset försvinner inte trots att jag lugnat mig, det är som att denna vecka som jag tryckt undan den så kommer allting på en och samma gång nu. Jag kollar min reflektion i vattnet och ser inte mig själv. Det är som en röd demon kollar mig i ansiktet. Jag går bort från vattnet och kollar upp mot bron istället, jag ser falken jaga Spiderman högst uppe på bron. Jag rör mina händer och det sprutar gnistor överallt. Sedan riktar jag upp blicken igen, jag ser Ironclad springandes mot Spiderman. Jag flyger snabbt upp och stannar framför honom, jag stannar honom med mina händer.

"Jag är starkare sen sist" säger hans mullrigt röst. Jag känner att han är det, han lyckas gå, sakta men säkert puttar han mig ut mot brokanten. Jag ger en ny boost av kraft och jag lyckas få bak han en bit och välta omkull, men jag stannar upp och behöver samla mig. Jag hinner inte hämta andan innan jag får ett hårt slag som knuffar mig meter bak. Ett hårt möte av asfalten möter min rygg. Han kommer springandes men jag flyger snabbt upp och missar hans slag. Jag flyger upp till Pete som slåss mot Volture .

"Hallå!" Skriker jag och han vänder på huvudet, samtidigt som han försöker undvika Voltures skott.

"Hai.. hej! Vad, hur?" Skriker han förvånat. Men jag hinner inte svara innan han blir ner skjuten. Mina händer hamnar framför min mun och jag kollar upp mot falken.

"Hey, här borta!" Skriker jag till honom och flyger iväg, volture följer efter och jag kör slalom mellan brons stolpar.

"Du är rätt bra på att hänga med faktiskt" retas jag men jag hör bara ett ilsket ljud och ett skott som avfyras ovanför mig som får mig att fara ner till vägen på bron.

"Hej" säger Peter bakom mig och jag svarar hej tillbaka. Vi hör Ironclad och volture komma från två olika håll, vi ställer oss rygg mot rygg.

"Du tar den flygande snubben så tar jag den stora" säger Pete.

"Eller, så tar jag det stora, efter allt så har jag lyckats ta ned han och du har vadå, förlorat två gånger" säger jag lite hånande.

"Okej okej, men han på något sätt lyckats bli starkare, som att han bytt ut sitt hårda skal till något ännu hårdare" hinner Pete säga innan dom började springa mot oss. Jag plockar upp en bil från blockaden och kastar in den i Ironclads huvud. Han stannar till en sekund men kolla sedan upp på mig och springer dubbelt så snabbt. Jag börjar också springa mot honom men när jag närmar mig lägger jag mig ner och glider igenom hans ben, jag ställer mig upp och skjuter en kraftig stråle i hans rygg, han föll ner till marken och ger ut ett vrål. Men snabbt ställer han sig upp och vänder sig om igen. Han har verkligen blivit starkare, jag vet inte vad jag ska göra riktigt, men om jag inte kan slå ut han, kanske jag kan iallafall fånga han på nått sätt. Jag flyger upp och med all min kraft lyfter jag upp honom, med min andra arm sliter jag loss ett stålsnöre från bron, den borde vara nog tjock för att hålla honom ett tag, jag virar fast honom, men inte med enkelhet. När jag bänt fast stålet runt han märker jag att det inte kommer hålla, jag börjar sätta fast stål från bilar runt han också och tillslut verkar det som att han fastnar. Han gormar och skriker som han försöker ta sig loss. Men jag släpper ner honom i marken och svävar ner. Jag kollar över hur det går för Pete som just verkat få fast falken i ett starkt lager av nät. Jag går fram till honom och lägger en hand på hans axel. Han rycker till och vänder sig snabbt om.

"Oj, sorry, ville inte skrämma dig" skrattar jag. Han sänker garden och skrattar till, sedan hinner jag inte ens öppna ögonen förrän jag känner en varm kram runt mig. Jag öppnar ögonen och möter kramen.

"Vad var det för?" Säger jag när han släpper kramen.

"Ja är bara glad att du är tillbaka, men du kanske inte kommer ihåg mig ändå" säger han lite försiktigt.

"Nej, eller va? Jag vet vem du är, du är Spiderman" säger jag seriöst. Han lägger handen i nacken.

"Ja det är klart, asså det var det jag menade" säger han och vänder sig. Ett leende sprider sig på mina läppar och jag går fram till honom, jag använder mina krafter genom att vända honom om så han kollar mot mig.

"Sluta vara så nervös hela tiden Pete" säger jag och snabbt lyfter nedre delen av hans mask för att ge honom en kyss. Han blir chockad men möter mig snabbt. När vi separeras ler han mot mig.

"Du minns, men hur? Och funkade inte serumet?" Säger han och drar ner masken. Jag höjer på axlarna.

"Jag antar att när jag fick kontakt med mitt minne så fick jag kontakt med mina krafter, genom att glömma mina krafter kanske blockaden till dom skapades" säger jag.

"Wow, du låter så smart" retas han. Jag knuffar han på axeln.

"Glöm inte att jag är bäst i klassen" skrattar jag. Han kollar upp och ner på mig.

"Vad är det för nu dräkt?" Säger han sedan.

"Jag vet inte, men jag gillar den faktiskt" ler jag sägandes och nästa sekunden flyger jag upp i luften och vinkar hejdå för att ta mig hem.