Djävulen med Änglavingar

1

"Vi är ensamma hemma"

Hans röst är fylld av välbehag vilket får mig att rysa likt kalla kårar längs med hela kroppen. Varför kunde inte mina föräldrar hålla tyst om att de skulle bort i helgen.

Djävulen själv stänger ytterdörren efter sig och kniper hårt om min handled. Det gör ont men jag säger ingenting. Istället förbereder jag mig på smärtan som komma skall och ber till Gud att lära djävulen en läxa en gång för alla. Att göra killen framför mig till den ängel han egentligen är. Den ängel som jag ibland upplever, den ängel alla andra ständigt upplever.

Om han nu är en ängel som alla påstår, ja, då må han vara en fallen en. För en ängel skulle väl aldrig smälla upp en kille mot en vägg och få sin vilja igenom?

Fast det vet ju bara jag, vad som händer bakom stängda dörrar, när det bara är vi. Med alla andra är han en ängel i högsta grad.

Fast det kanske bara är jag som missuppfattar? Det kanske är såhär en ängel är? Han kanske gör rätt nu? Det kanske bara är jag som inte förstår och njuter av hans vänliga försök till kärlek?

Fast det här kan jag då aldrig få till vänligt. Hårdhänta händer, aggressiva läppar och krav på mitt medtyckande. Fast jag säger aldrig emot, för det är ju jag och han. Det vet alla.

Nu för tiden är jag dock säker på en sak.

Han må bära änglavingar men en djävel är vad han är. Jag önskar bara att jag hade vetat det innan det var försent.

--------
Detta kommer bli en kort berättelse om den kungliga shippen Foscar! Förvänta er inte för mycket bara, det är mest ett ryck som gjorde den här berättelsen. 😂

Jag hoppas att ni kommer att tycka om den!

Xx, M. ❤️