Jag kan inte älska dig

Kapitel 4- inom sin tid

~Amandas perspektiv~
-Men hon vaknar ju inte för fan! Du har säkert haft ihjäl henne Mika.
Jag hörde röster... men va? var jag inte död? jag vågar inte ena öppna ögonen...
-Nej, hon är inte död. jag slog henne bara så att hon skulle vara medvetslös ett tag.
-är du säker på det? för hon ser jäkligt död ut!
Okej... jag måste nog öppna ögonen, annars kommer de väl skjuta mig så att jag faktiskt dör.
Jag slog långsamt upp ögonen o möttes av ett bländande ljus, snabbt stängde jag ögonen igen. Först nu märkte jag vilken huvudvärk jag hade. Usch, var är jag? tänkte jag, just då kände jag att nån rörde vid mig.
-Amanda snälla förlåt.. jag ville inte att det skulle bli så här. jag gick ju bara med för att jag skulle kunna skydda dig. du är ju som en syster...
Mer han inte Mika säga innan jag hade öppnat ögonen och slagit armarna om honom.

Förvånat kramade han mig tillbaka, o just som jag skulle säga att allt var okej kom Jonte och de andra tillbaks.

-Nämen, lilltjejen är vaken? Sa han hotfullt medans de andra killarna utom Mika skrattade elakt.
-Ja, jag är ju inte död om du tror det, svarade jag tillbaka.
-Haha nej, men det ger mig chansen att förklara det hela för dig.
Jag stirrade bara på honom som tecken på att han skulle fortsätta prata.
- Jo, du ser det är såhär va, att din lille mes till pojkvän har något jag vill ha, men han kommer bara ge mig det om jag pressar honom. Och då du är det han älskar mer än allt verkade du som den perfekta gisslan! Men om han inte har kommit hit och räddat dig tills imorgon så får han en video sms:ad där något hemskt kan hända dig.
Men nu! Nu ska du gå till garderoben i rummet bredvid och välja något sexigt, jag har nämligen några andra grabbar som kommer hit. Och vi ska köra en lek allihopa.
-Jag tänker inte göra ett skit för dig, isåfall får du döda mig!

- Lilla lilla stackars Amanda... Förstår du inte att du inte har något val?
- Jo det förstår jag, men det struntar jag i. Jag vill hem, snälla Jonathan, jag vill hem till Ogge och felix!... Det var nästan så att rösten brast på mig så rädd  var jag, men jag kunde inte gråta nu. Då skulle han fatta att jag var rädd. Det var bättre att spela stark och orädd!

Plötsligt började Mika prata.

-Amen jonte, kom igen, va lite snälla då, hon kan väl ändå få slippa det. Du vet ju att hon har felix, det är bara fett elakt!
-Håll tyst Mika! Du har inget med det här att göra!
-Jo det har jag. Hon är min bästa vän, alltså som en syster så komigen...
-Okej, men imorgon MÅSTE hon vara med, annars får du ta skiten.