Flowers from 1970 översatt till Svenska

Kapitel 8: en glad familj

George var tacksam för att få leva i 2020. Tiden med internet så, om du inte hade någon aning om hur man skulle göra något, så med ett kick på en knapp kunde du efter tio minuter.

Även fast George hade den här fördelen, var det han själv som var problemet. Han hade tittat på flera olika handlednings videor men var fortfarande förvirrad.

Han var synlig för bilarna som passerade och måste ha sett helt dum ut. Han suckade och förde handen genom sitt hår, att plantera blommor kunde alvarligt inte vara så svårt.

"Hur gör Karl detta?" Viskade han aggressivt för sig själv innan han fortaste jobba med jorden.

Mannen som hade set på honom när han grävde upp tidskapseln var en än gång skrivandes aggressivt i hans anteckningsbok, innan han såg George och började gå mot honom.

George började få panik. Varför gick den här främlingen mot honom? Vem var han?

Han hade inte tid att tänka innan främlingen stod framför honom och drog av sig sin luvan som avslöjade en ung man i en mössa och ett par runda glasögon med gyllene bågar. "Du ser ut som att du behöver hjälp med det där. Får jag hjälpa?"

George såg på honom misstänksamt och undrade varför en förbipasserande skulle hjälpa någon som honom med en så liten sak som att plantera blommor, "Ee- jag vet bara inte hur man gör det här."

Mannen knäböjde framför blomkrukan, "Jag är Wilbur. Wilbur Soot. Jag bor några hus bort med min son."

George var lite mera lugn när han fick reda på att mannen var an far, "George Davidson." De skakade hand, "Hur gammal är din son?"

Wilbur gjorde en gest mot en rad träd där en pojke och hans vän slogs med skum svärd, "De blonda är min. Han är 6."

George tittade på de två pojkarna när de lekte. "Du tog min tv-spels skiva och hade sönder den! Den där skivan var väldigt viktig för mig." Sa en av dem då han svingade sitt skum svärd mot hans mindre och brunhåriga vän.

Hans stakars vän skyddade sig lite men svingade sitt svärd i alla fall, "Det var bara en skiva, Tommy!" Sa han i en hög röst, men Tommy gav inte upp, han fortsatte, vilket roade George.

"Tommy!" Ropade en kvinna med en mjuk röst åt honom, "Lek snällt, snälla!" Hon verkade van med att skrika på honom för det här.

"Men han tog min-" Började Tommy spotta men var avbruten omedelbart.

"Det är en skiva, Tommy," Sa kvinnan till honom, "Vi kan lätt skaffa en ny."

Tommy skakade argt på sitt huvud, "Nej det kommer inte vara det samma." Klagade han, och hans brunhåriga vän himlade med ögonen innan han blockerade ännu en sving från ett svärd.

"De verkar vara nära varandra." Sa George till Wilbur, och Wilbur nickade med ett leende.

"De har praktiskt taget varit vänner sedan födseln."

Wilbur verkade vara erfaren med att plantera blommor, han begravde fröna och vattnade dem som om hade gjort det många gånger i sitt förflutna.

"Tack så mycket." George log smått åt Wilbur, "Jag antar att det inte är så svårt och att det bara är jag som är ovan."

"Inget pro-" Började Wilbur men hans son kom plötsligt springandes mot honom, tårar i sina ögon. "Pappa! Han är här igen!" Snyftade pojke, och kollapsade i hans fars armar.

"Vem är här, Tommy?" Wilbur tröstade den unga pojken.

"Farbror!" Grät Tommy mot Wilburs bröst, "Han är räd för sin farbror."

George var på väg att fråga varför när det plötsligt dök upp en lång man med stövlar och hår med rosa slingor och skrek, "VAR ÄR THESEUS?"

George förstod varför Tommy fan honom skrämmande. Han var skrämmande och hans röst ekade igenom grannskapet.

"Jag hörde att en liten någon skogs med folk för en cd skiva. Om det är du, kom hit och slås med mig till döden!" Skrek farbrodern, innan han såg Tommy, "Var det du?"

"N-nej," Viskade Tommy men Techno kom närmare, och trodde inte på hans lögn, "Okej ja. Jag är ledsen farbror Techno."

Wilbur såg upp mot den blonda kvinnan, "Ringde du honom, Sally?"

Sally gav honom en ursäktande blick, "Han var dum mot Tubbo, och det här är enda sättet att få stop på honom."

"AAAAAAH" Tommy sprang förbi Techno, som försökte fånga honom men misslyckades. Han sprang fram till Tubbo, "Jag är ledsen, Tubbo." 

"Är Tubbo verkligen hans riktiga namn?" Frågade George Wilbur.

"Nej," Förklarade Wilbur, "Hans namn är Toby, men vi gav honom smeknamnet Tubbo då han beundrar historiska figurer så mycket. Du vet, Schlatta asistent."

Tubbo log, "Det är okej Tommy." Sa han innan han gav sin vän en kram. Allt var väll.

"De var enklare än jag trodde det skulle vara." Techno rykte på axlarna när han såg hur killarna omfamnades, "Synd, jag trodde att jag faktiskt skulle få slås med ett barn." Han slängde ner svärdet innan han gick iväg.

George skrattade under hela situationen, de såg ut att vara en väldigt lycklig familj. En känsla av svartsjuka växte inom honom. Från att se Tommy leka med hans vän, till Wilbur och Sallys lustiga uppfostrings still, han önskade att han hade växt upp på de sättet.

"Okej jag borde gå." Sa Wilbur till George, "Min far kommer på middag ikväll, och han far inte gjort det på ett tag så det är en ganska stor sak."

George log, "Trevligt att träffa dig och din familj, Wilbur." Han steg upp och sopade bort jorden från sina jeans, "Jag hoppas vi kan få en chans att prata igen."

Wilbur ropade efter Tommy, "Jag också. Ha en bra dag!" Han gick mot sin son, plockade upp honom och uppmanade Tubbo att följa med honom så att han kunde komma hem till hans familj säkert.