Flowers from 1970 översatt till Svenska

Kapitel 1: kristallkula

Han visste inte varför han var så fast besluten om att rätta främlingen, men han gjorde det ändå.

"Tubbo? Alla gillar Tubbo. Han mår bra och håller ett tal just nu, lyssna." Telefonen lät som att den plötsligt blev förflyttad och riktad mot en radio.

Radion var knappt hörbar, men George kunde avgöra ord som "Det här är en tragisk förlust " och liknande. Det lät precis som Tubbo.

George antog att han pratade med en galen man och lade därför på. Han gick och lade sig på sin säng, där han tänkte på samtalet i färre än 3 minuter innan han somnade.

---

Det var dagen därpå. George bar upp en skål med flingor till sitt rum. Han verkade stirra på hans mobiltelefon, i väntan på att någon person skulle ringa eller sms:a "hur mår du?" men det kom aldrig någonting.

Han satte upp sin dator för att kolla videor, när den gamla telefonen plötsligt började ringa igen.

George tvekade en stund. Ville han verkligen prata med den galne mannen igen? Men ändå så var det inte som att det fanns någon annan som ville prata med honom.

Han suckade och svarade i telefonen "Hal-"

"Hur visste du?" Sa mannen i telefonen.

"Vad?"

"Om Tubbo. Att det var någon som skulle försöka mörda honom idag? "Frågade han seriöst.

George himlade med ögonen, "jag sa ju det, alla i staten vet, vi lärde oss om detta i skolan. Gjorde inte du? Dessutom, varför fortsätter du säga idag?"

"Vad är datumet för dig?" Frågade mannen George.

"Ehm... "George tryckte på mobilen för att se datumet, "det är den28:e juli 2020"

Inget svar. Bara tunga andetag som lät som hyperventilering.

Efter ett tag sa mannen med mjuk röst "det är den 28:e juli 1970här"

Det var beviset för att vem George än pratade med var galen. "Lyssna, om det här är någon slags skämt så lägger jag bara på. Det här är inte min telefon och jag är inte Sap eller vem det nu är."

"VÄNTA. "Skrek mannen. "Bor du på Manburg Street 821?"

"George började flippa ur. Mannen visste hans adress. Han tänkte lägga på och ringa polisen eller-

"Flippa inte ur!" Mannen läste hans tankar, "Det är mitt gamla hus. Eller det är mitt gamla hus för dig, men jag bor där nu. Har rummet uppför trappan fortfarande den där motbjudande blommiga tapeten?"

"Ja" svarade George tveksamt.

"Det betyder att den inte har ändrat det sedan jag bodde där! Ge mig en sekund." Mannen var tyst en stund tills George hörde ett klickande ljud. Det var en penna vars lock blev borttaget.

"Vad håller du på med?" Frågade George.

"Kolla mot hörnet av väggen, nära fönstret." Sa mannen.

"Varför-"

"Bara gör det." Samtidigt som George hörde vad som lät som klottrande på andra sidan av telefonen.

George tvekade, men gick ändå fram till hörnet av rummet, "vad är det meningen att jag ska titta på?"

Plötsligt började det dyka upp gamla och slitna pennmärken på väggen väldigt långsamt, som brinnande trä.

Det stod "Hej."

"Ser du det?" Frågade mannen på andra sidan av telefonen, innan hanhörbart stängde locket på pennan.

"J-ja. "George hyperventilerade samtidigt som han höll sig över bröstet. Det här kunde inte vara möjligt.

"Vem är du?"

"Vem är du?"

Frågade de båda på en och samma gång, men mannen svarade först, "Jag heter Cl- Dream."

"Dream? "George höjde ena ögonbrynet.

"Det är ett smeknamn. Jag vill inte ge dig mitt riktiga namn än då du kan vara någon statlig spion eller något sånt."

George småskrattade för sig själv, "Ja jag är George i alla fall."

"Så George berätta för mig vem som vinner världsserien nästa år? Jag frågar för en vän." Frågade Dream, halvt skämtsamt.

"Jag är rädd att jag inte kan berätta det för dig." Svarade George. "Eller tekniskt sätt så kan jag göra det, men det skulle inte vara moraliskt rätt."

"Attans, jag trodde det skulle funka." Muttrade Dream, "Så berätta om framtiden för mig. Vänta låter det för nördigt? Hm, berätta om 2020."

"Okej så...