My Trip With My Love - Tom Holland

Del 50

Tom’s Pov (Point of view) 

I hated to hear Maya when she was in pain. It made me feel bad that I couldn’t help her but suddenly she stopped screaming and  I could hear her heavy breathing and the nurses talking to her. 

“Give her the child” I heard the tall nurse say and then I heard the baby crying and. 

“Is-Is s-she o-okay?” Maya when the nurses gave Maya the baby. Abigail Johansson Holland. 

The nurses nodded and I looked at Maya. She was crying but it wasn’t because she was sad, she was crying in happiness and I stroked her on her back and kissed her on the back of her head. 

Maya’s Pov (Point of view) 

Jag vaknade av att solen lyste in genom sjukhus fönstret. Jag tittade mig omkring och såg att Tom satt i fåtöljen med Abigail i famnen och jag log litet mot honom och Abigail som sov i hans famn. 

När Tom såg att jag var vaken log han mot mig och tog försiktigt tag i min hand utan att väcka Abigail. 

“Good morning darling” Sa han och jag tittade mot klockan på väggen. Den var halv tolv på dagen. Hur kunde jag ha sovit så länge? Jo jag har fött barn. Jag tittade tillbaka mot Tom. 

“The nurses told me that when you woke up we were free to leave when we wanted” Sa Tom och jag nickade och reste mig upp. Jag ville bara ur den här sjukhus klädseln så jag gick fram till väskan med alla våra saker i jag tog fram en hoodie och ett par gråa mjukisbyxor. 

Tom la försiktigt ner Abigail i våran vagn. Vänta hade vi med oss våran vagn? 

Tom såg min frågande min och log mot mig. 

“Emma was here, she left this and she have been taking care of Penny while we were here” Sa Tom och gick fram till mig som stod och bytte om. 

“Wait, can Emma take care of dogs?” Mumlade jag och hoppades att allt var bra med Penny. Tom kramade om mig och jag lutade mitt huvud mot hans överkropp. 

“I haven’t had the chance to talk to you because you literally fell asleep three ten minutes after birth” Sa Tom och jag nickade in mot hans famn. 

“How do you feel?” Frågade Tom och jag tittad upp mot honom. 

“I feel good now just It feels like I’m tired” Sa jag och Tom nickade.

“Just want to say that I’m proud over you” Sa Tom och och jag tittade förvirrat upp på honom. 

“Why?” Frågade jag och Tom skrattade och himlade med ögonen mot mig. 

“Darling you for some hours ago gave birth and your asking why I’m proud over you” Jag kunde inte låta bli att skratta och Tom lutade sig fram och kysste mig mjukt på läpparna. Jag skulle precis pressa mig närmare Tom när vi hörde hur Abigail började gråta och båda vi tittade upp mot vagnen. 

“She is maybe hungry” Sa Tom,  jag tog försiktigt upp henne i min famn och för första gången fick  jag se hennes ögon. Dom var mörka och bruna som Toms och jag flinade mot honom. 

“Yeah I know she have brown eyes and not blue” Sa han och jag skrattade lite och tittade tillbaka mot Abigail som nu lugnat ner sig efter att jag bara hållit henne i famnen i några minuter. 

Tanken att jag och Tom var föräldrar gick inte in i mitt huvud. jag är nitton år, om några månader tjugo och jag fattar inte att jag är mamma. 

Jag kom att tänka på att jag måste ringa mamma. Vet hon att jag är här och har fött?

“I need to call mom” Sa jag och Tom lyfte upp väskan som våra saker låg i över axeln. Jag la ner Abigail i vagnen igen. Det som var smart med den här vagnen är att man kan lyfta av den och ha den i bilen som barnstol. 

“You can call her in the car we need to leave” Sa Tom och jag nickade och tittad emig omkring i rummet för att kolla om jag glömt någonting men allt var nerpackat i väskan. 

När vi kom ner till lobbyn stoppade en läkare oss. 

“Your Tom Holland right?” Sa läkaren och Tom nickade. 

“I think your, fans is waiting outside” Sa läkaren och Tom tittade mot entredörrarna. 

“What the hell” Sa Tom när han såg både fans och paparazzis som stod och fotade in mot sjukhuset för att få bilder. 

“How did they know you were here?” Frågade jag och tittade ner mot Abigail som sov i vagnen. 

“Maybe someone saw me yesterday I don’t know” Sa Tom och läkaren tittade sig omkring. Fyra vakter som jobbade på sjukhuset gick fram mot oss. 

“Tom and Maya we will get you two through all those fans and none will be hurt” Sa en av vakterna och Tom nickade, och vi följde tätt efter vakterna som stod runt om oss. Jag drog upp min luva på hoodien när vi gick ut och Tom tog tag med ena handen om vagnens kant. 

Vakterna fick bokstavligen pressa bort alla fans och paparazzis. 

“Tom, how does it feel to be a father!?” Ropade en paparazzi men Tom svarade inte. 

“Tom, how did the birth go?!” Ropade någon annan.

“Maya! How does it feel to be a parent with Tom?!” Jag och Tom ignorerade alla frågor när vi gick mot bilen. Kamerorna blixtrade fråna alla håll och jag suckade. 

Efter ett tag hade vi lyckats pressa oss fram till bilen med hjälp av vakterna som föste bort alla fans. Jag lyfte in Abigail i baksätet och satte den delen av vagnen som gick att ha i bilen längst in. Jag satte mig bredvid henne och stängde dörren.

Efter ett tag hoppade Tom in i bilen efter att ha lagt in den andra delen av vagnen i bagageluckan. Han tittade bak mot mig och jag nickade mot honom att allt var bra och han startade bilen och körde ut från parkeringen. Nu var vi påväg hem. 

***