My Trip With My Love - Tom Holland

Del 34

Jag nickade som ett svar och han nickade tillbaka. Min telefon ringde den låg inne i sovrummet. Jag struntade i att den ringde istället tittade jag ner i talriken med nudlar. Jag tittade mot Tom han granskade mig noga och jag tittade ner i bordet igen. 

"How is your back?" Frågade han efter ett tag och jag fortsatte att röra om bland mina nudlar. Jag var inte så hungrig.

"It hurts but I can handle it" Mumlade jag efter ett tag och han nickade. Min telefon ringde igen och jag reste mig upp för att svara. Jag mumlade ett förlåt innan jag lämnade bordet för att gå och svara i telefonen. 

När jag kom in i sovrummet såg jag på skären. Det var mamma. Jag tittade frågande på telefonen innan jag svarade. 

"Hej mamma, jag och Tom sitter och äte-"  Började jag men hon avbröt mig. 

"Varför svarade du inte när jag ringde?" Frågade hon, hon lät nästan arg och irriterad.

"Jag satt och åt" Sa jag frågande och väntade på att hon skulle förklara vad som har hänt eller varför hon ringer och ju mer tiden gick innan hon svarade ju mer osäker blev jag på vad hon skulle säga.

"Varför berättade du inte?" Sa han kallt och jag stelnade till med blicken fäst rakt in i väggen.

"B-berätta v-vadå?" Stammade jag fram och väntade på att hon skulle fortsätta. 

"Maya spela inte dum! Sjukhuset ringde mig, ja från England...." Sa hon och jag kände hur jag blev helt kall i kroppen jag vet hur det här kommer att sluta.

"V-vad sa d-dom?" Frågade jag och undrade vilken del som dom hade berättat för mamma, att jag var gravid eller bilolyckan. 

"För det första! Varför berättade du inte att du varit med i en olycka!" Hon lät arg men fortfarande orolig.

"Jag t-täckte berätta" Mumlade jag och satte mig på sängen i sovrummet. 

"Du tänkte berätta...Maya det är allvar det här!" Sa hon nu mer argt och jag suckade. 

"Ja mamma jag vet men de-" Började jag men mamma avbröt mig igen. 

"Och det var inte det västa! Dom berättade även att du är ungefär två veckor gravid!" Mamma lät arg och jag viste inte vad jag skulle säga.

"J-ja jag t-tänkte berätta o-om det med...men j-ag viste inte hur jag skulle berätta det f-för dig...och jag o-och Tom har t-typ redan pratat om det här" Stammade jag och jag försökte hålla tillbaka tårarna. Jag vet inte varför jag var så nära till att gråta hela tiden. 

"Du tänkte berätta?! Herregud Maya! Du är nitton!" Sa hon argt och tårarna rann nu ner för mina kinder. 

"Jo jag vet mamma! Tror du inte jag vet det! jag orkar inte med det här just nu!" Svarade jag argt med gråten i halsen. 

"Du lägger inte på!" Sa mamma argt. 

"Jo jag tänker göra det! För jag vet vad du kommer att säga, du vill att jag ska göra abort!" Sa jag argt och ännu fler tårar rann nar för mina kinder. 

"Vänta vill du ha kvar barnet?! Du är nitton!" Sa mamma högt och bestämt, jag tittade ner i marken. 

"Jag vet inte mamma!...och jag vet flera personer som har fått barn vid den här åldern!" Jag torkade bort mina tårar. 

"Maya hör du inte vad jag säger! Okej du flyttade från Sverige när du var arton för att du blev kär eller förälskad men att bli gravid bara lite mer än ett år efter är inte bra! Du. Är. Bara. Nitton.!" Sa mamma argt och jag viste först inte vad jag skulle svara. 

"Jag kommer lägga på nu!" Sa jag argt och innan mamma han säga någonting la jag på. Jag lutade mig back och la en kudde över huvudet. Efter ett tag gick jag ut till köket igen, Tom stod vid diskmaskinen och ställde in våra tallrikar. 

"Who was it?" Frågade Tom och jag försökte att se normal ut, som om jag inte precis hade gråtit. 

"Mom" Mumlade jag och försökte att le ett litet leende men det såg säkert misslyckat ut för att Tom såg på mig med en allvarlig blick. 

"Was it about the baby?" Frågade han och jag nickade litet innan jag tittade ner i marken. 

"And what did she say?" Frågade Tom och jag  suckade innan jag svarade. 

"She think I'm to young because I'm only nineteen, and well she got mad because I didn't tell her about the accident" Mumlade jag och lutade  mig mot köksön och jag såg i ögonvrån att Tom stirrade på mig. 

"Well she is right in one thing, you are only nineteen" Mumlade han och jag tittade upp mot honom.

"Tom how old are you? You are 22 okay there is not so many years difference between us okay!" Jag tittade argt mot honom.

"No Maya! You don't understand, your not even done with school!" Sa han argt tillbaka. 

"Oh okay! So fore some minutes ago you told me that you would help me through the pregnancy and now your telling me that I'm to damn young!" Svarade jag argt och han tittade allvarligt mot mig.

"Seriously Maya your mum is kinda right in some point!" Sa han tillbaka och jag vände mig om och gick mot hallen. Jag drog på mig min jacka och Tom följde efter mig. 

"Where are you going?!" Frågade han och tog tag i min handled precis innan jag han öppna dörren för att gå ut. 

"Out!" Sa jag och ryckte åt mig min handled, jag smällde igen dörren och tog hissen ner. När jag kom ut blåste det kallt och jag drog jackan som jag hade på mig tajtare om mig för att skydda mig från den kalla vinden. 

Jag tog fram min telefon och skulle ringa Olivia, jag behöver någon att prata med och hon är den enda som jag känner att jag kan prata ut med ljust nu. Det var så kallt ute så när jag skulle klicka på hennes namn i mina kontakter klickade jag fel. 

Jag klickade på Ryans namn. Men istället för att lägga på lät jag signalerna ringa fram tills jag hörde att han svarade.

"Hey Maya!" 

***