Att leva med adhd

Vad är adhd?

För att ge en lite bättre inblick och förståelse så vill jag förklara vad adhd faktiskt är

ADHD: Attention-Defict/Hyperactivity Disorder

Det är en funktionsnedsättning som innebär svårigheter att koncentrera sig och/eller reglera sin aktivitetsnivå och hämma sina impulser.

Diagnosen ser också olika ut mellan killar och tjejer. När vi tänker på adhd så tänker många kanske på en väldigt hyperaktiv person som är uppkäftig, inte vet hur man ska bete sig och aldrig gör det personen ska. Till viss del så stämmer nog det. Men den där stereotypen är vanligare hos killar. Nu säger jag inte att killar med adhd är uppkäftiga och inte vet hur de ska bete sig. Men deras adhd utvecklas ofta i tidigare åldrar och märks därför tydligare. Speciellt om diagnosen utvecklas hos en kille redan som barn. När man fortfarande inte riktigt lärt sig hur man ska bete sig. Då är det inte heller killens fel. Man kan ju inte skylla på sin diagnos men det är ändå en förklaring till varför man är som man är och gör som man gör. 

Adhd hos tjejer upptäcks ofta senare. Och det är vanligt att den upptäcks i samband med en depression. Detta är för att diagnosen utvecklas i samband med puberteten. Och det där hyperaktiva är ofta att man pratar mycket, vilket man kan uppfatta som att en tjej bara är väldigt social. Varför upptäcks det ofta i samband med depression då? Jo, eftersom att adhd inte är lika lätt att upptäcka hos tjejer så resulterar det ofta i att man börjar må dåligt mentalt. Helt plötsligt så kan man inte göra sånt  som ens kompisar kan. Allt blir mycket svårare. Man känner inte att man klarar av det man borde klara av. Klart att det påvkerkar ens mående negativt. 

Det finns även andra delar av adhdn som inte uppmärksammas lika mycket. Till exempel:

- Brist på melatonin (sömnhormonet) vilket kan leda till svårigheter att somna, sämre kvalitet på sömnen (fler timmars sömn krävs för att känna sig utvilad) och då att man lätt försover sig och kommer sent osv.

- Dålig tidsuppfattning vilket ofta leder till att man blir sen eller sitter och gör något man gillar alldeles för länge för att man inte förstår hur lång tid det faktiskt har gått.

- Man kan ha svårt att hålla ordning omkring sig. Om man till exempel hoppar från ett projekt till ett annat och helt enkelt inte hinner eller orka plocka undan emellan.

- Det är otroligt svårt att göra saker som man inte har någon motivation att göra. Det är också bidragande till varför det kan vara svårt att hålla ordning omkring sig då städning kanske inte är så kul/motiverande för alla. 

- Man har många tankar och ideér i huvudet samtidigt...

Jag har försökt förklara den som att min hjärna är ett kontor. Ett stort kontor. Det finns flera olika personer i det här kontoret, byggarbetare, sopgubbar, städare, sekreterare, advokater, vanliga personer, flera olika "kontors personer". Och jag är då chefen och ska springa runt och hålla koll på alla dessa personerna. Jag får helt enkelt hoppa mellan de väldigt fort för att hinna med. Då är personerna i kontoret en symbol för mina tankar. Som ni nog förstår så är det inte enkelt och det är extremt utmattande.

- Det är lätt att glömma/tappa bort saker. Att man har många tankar och ideér i huvudet samtidigt bidrar till detta. Det är mycket enklare att glömma bort något om ens hjärna direkt hoppar till en helt ny tanke direkt efter att någon sagt något.

Man kan även ha svårt att reglera sitt humör, följa långa instuktioner, lämna in/göra saker i tid. Man kan ha svårt för att läsa och skriva, kontrollera sina impulser (agera på impuls) och man kan känna ett behov av att röra på sig eller känna inre oro. Men jag känner att de talar för sig själv och redan är ganska uppmärksammade så jag tänker inte gå in mer i detalj när det gäller just de. 

En annan sak som jag lärde mig nyligen är hur personer med adhd visar "förståelse" då sättet vi gör det på kan uppfattas som egoistiskt. Om en person till exempel berättar för mig att hen har haft en jobbig dag för att hens katt har dött. Då är mitt sätt (en person med adhd) att visa förståelse att förklara att det också hänt mig. Det är inte för att jag är självupptagen och bara vill prata om mig själv. Utan det är mitt sätt att visa att "jag har varit i samma situation, jag hör dig och jag förstår dig, du är inte ensam". Och det missuppfattas ofta vilket är en stor anledning till varför jag vill uppmärksamma det. Det är självklart något som jag med adhd kan lära mig att göra annorlunda och hantera på ett annat sätt. Men då krävs det att jag är medveten om det vilket jag aldrig riktigt varit förrän för några dagar sedan.

Det finns självklart mer till adhd då adhd är något personligt. Ingen person har en exakt likadan diagnos. Någon kanske ha svårare med konsentrationen men inte alls är hyperaktiv, och vice versa. Men detta förklarar nog grunderna relativt bra.