Tiden efter lägret med den jag hatade

Del 8

- Oscar Pov -

Jag vaknar upp i min säng nästa morgon av att alarmet ringer. Jag vrider mig för att stänga av det och upptäcker hur äckligt mitt hår luckrar. Det har en doft av alkohol. När jag accepterade jobbet på baren hade jag ingen aning om att doften där inne skulle sätta sig i håret och på huden och tvinga mig till att duscha efter varje gång jag varit där. Därför tvingas jag denna morgon att gå till badrummet och ta en morgondush för att få ut doften.

När jag kommer ut bankar det på dörren. Jag suckar och sveper handduken om mig innan jag öppnar.
"Oh, du kunde tagit på dig kläder innan jag öppnade, men jag klagar inte direckt på synen heller" säger Felix och ler medans han biter sig i läppen. Jag ser att han börjar snegla lite neråt på mina magmuskler så jag vänder mig om och tar en tröja ur garderoben att sätta på.

"Var var du förresten i gårkväll? Jag knackade på din dörr men du öppnade aldrig" Frågar han och sätter sig på min säng medans han väntar.
"Jag var ute" säger jag.
"Va? Var då och varför det? Du kan inte vara ute ensam när det är mörkt, tänk om någon dum snubbe tar dig" säger han och jag suckar.
"Felix, det där brukar man säga till tjejer. Jag klarar mig själv, jag är till och med starkare än du" säger jag och syftar på tävlingen jag vann på lägret. Men Han accepterar det inte och virrar på huvudet.
"Det är du inte alls, upp till bevis" säger han och sätter armbågen på bordet. Jag förstår hans gest och placerar min egen armbåge mittemot hand. Jag tar hans hand och vi kör armbrytning. Det pågår fram och tillbaka i nästan en minut innan jag till slut besegrar honom.
"Okej, du kanske är starkare, men jag är bara rädd om dig Oscar. Var var du igår?" Frågar han och jag suckar.
"Du behöver inte veta allt om mig bara för att vi är tillsammans. Låt mig ha lite privatliv fortfarande" säger jag och han nickar.
"Mmm, förlåt, jag saknade dig bara" mumlar han och ger mig en kyss på munnen innan vi går ut.
"Jag sa ju att jag pluggade med några andra igår" säger jag och han nickar.

"Vad önskar du förresten dig i födelsedagspresent? Den är ju om några dagar" Frågar Felix.
"Va? Är den om några dagar? Vilken dag är det idag? Frågar jag och han ser förvånat på mig.
"Det är den 17:de idag" säger han och jag blir förvånad för nyss var det ju typ den första.
"Visste du inte det?" Frågar han och skrattar.
"Jo" ljuger jag.
"Så vad önskar du dig?" Frågar han.
"Jag vet inte... ingenting faktist, bara dig" säger jag och ler. Han ler också och kramar mig.
"Okej, men bara mig räcker inte, du ska få något bättre än bara mig" säger han och ler.

Vi kommer fram till skolan och hälsar på våra vanliga kompisar. Idag sitter Emma och hennes två kompisar också med oss vilket är trevligt som omväxling.
När lektionen börjar går vi in och sätter oss alla i en hörna.

"Ska vi spela fotboll efter skolan idag också? Jag tog med boll" säger Jakob och alla går med på det utom en av Emmas vänner som skulle hem och hjälpa sin mamma.
"Em, jag kan titta på men jag kan nog inte spela" säger jag och de nickar.
"Du kan vara hejarklack åt mitt lag" säger Felix.
"Nej, tänkt inte tanken. Oscar är fortfarande med oss även om han är skadad" säger Filip och jag skrattar.

När skolan faktigst äntligen är slut går vi till fotbollsplanen och de börjar spela. Det är ganska jämt då Filip och Hampus fick båda tjejerna i sitt lag. Men efter ett tag ger Emma upp och sätter sig på bänken med mig med motiveringen att nu är det lika många i varje lag och rättvist, men jag vet att det var för att prata med mig.

De börjar spela igen medans hon börjar prata med mig.
"Så... två dagar kvar, hur känns det?" Frågar hon och jag rycker på axlarna.
"Skit" mumlar jag och ser ner.
"Du, tänk inte så, det är inte så farligt att bo med mig, jag är snäll vet du väll" säger hon och lägger en arm om mina axlar.
"Mmm" svarar jag och ser hur Felix tittar på oss från avstånd.
"Jag tror han är avundsjuk på mig just nu, är han överbeskyddande?" Frågar hon och jag nickar vilket får henne att skratta.
"Igår sa han att jag inte fick gå på stan när det var mörkt för att någon kunde ta mig" säger jag och hon skrattar.
"Det märks vem av er som kommer bli överst och underst om det inte redan är bestämt" säger hon skrattandes medans jag slår till henne.
"Är sådant det ända andra tänker på?" Frågar jag och hon virrar på huvudet.
"Förlåt, jag tycker bara det är kul att retas lite" Säger hon.
"Jag bryr mig inte så mycket på era privata business egentligen" säger hon.

"Men ska du inte börja flytta in snart, strömmen är ju snart borta?" Frågar hon och jag nickar.
"Jo, men jag har fått ett jobb nu så jag har inte så mycket tid att flytta" säger jag och hon nickar.
"Grattis, var jobbar du?" Frågar hon och jag suckar.
"Det är nog bäst att du inte vet" säger jag och hon nickar.
"Har du hittat ett så dåligt jobb?" Frågar hon.
"Det beror på vad du menar med dåligt"
"Ett skitjobb då som typ städare eller något"
"Nej, inte direckt, jag gillar mitt jobb och det ger bra betalt" säger jag och hon nickar.
"Men när jobbar du då?"
"18 till 23 på kvällen"
"Va? Men blir inte Felix bekymrad då? Han måste väl leta efter dig?" Jag nickar.
"Mmm, men han vet inget än" säger jag och hon nickar.
"Så, hur ska du göra med flytten? Ska jag flytta saker åt dig?"
"Nej, det är lugnt, jag flyttar det imorgon eller övermorgon, när det är helg, då har jag ju hela dagarna på mig" säger jag och hon nickar.
"Det låter bra" säger hon och ler.
"Men hur långt har du till jobbet?" Frågar hon.
"Typ 17 minuter" svarar jag.
"Då är det nog dags att sticka, hon är 20 i nu" säger hon och jag flyger upp från bänken.
"Shit, hejdå! Ses kanske imorgon" säger jag och springer iväg.