Tiden efter lägret med den jag hatade

Del 1

- Oscar Pov -

Jag vaknar upp tidigare än alarmet morgonen där på. Väldigt snabbt upptäcker jag att jag är helt naken under täcket. Jag får direkt några flashbacks från vad som hände igår vilket får mig att le. Jag går upp ur sängen och känner för att ta en avslappnande morgondush. Medans jag står i duschen är jag bara allmänt lycklig. Jag har aldrig haft kompisar eller ett helt kompisgäng förut. Det gör mig väldigt glad så jag hoppas att det kan vara i ett tag.

När jag går ut ur badrummet kommer jag på att jag inte har några rena kläder kvar inne på felix rum så jag tvingas svepa badlakanet om mig och ta en springtur genom korridoren och bort till hissen. När jag kommer fram trycker jag stressat på knappen och väntar desperat på att den hissen ska komma från botten planet och upp till tionde våningen. Jag kan själv inte tro vad jag nyss gett mig in på. Jag menar, om någon skulle se mig eller kliva in i hissen med mig så skulle jag dö av pinsamhet. Som tur är ska jag ju bara ner en våning så det är inte så stor chans att någon stöter på mig då det även är ganska tidigt på morgonen.

När hissen väl kommer upp kliver jag in och trycker på nionde våningen. Jag pustar ut över att ingen sett mig och att jag snart kommer vara inne på mitt eget rum igen.

När dörrarna öppnas ser jag till min förskräckelse att någon står där. Jag ser upp och möts av Emma.
"Aaah! Vad gör du i hissen klädd sådär?!" Skriker hon och täcker sina ögon.
"F-förlåt, det var inte meningen att någon skulle se mig" säger jag skräckslaget.
"Var kom du ens ifrån och varför har du sugmärken över bröstet?" Frågar hon och jag börjar rodna.
"Vänta... bor Felix på våningen över och du var nyss inne hos honom?" Frågar hon och ler.
"Snälla säg det inte till någon! Åh, det här är så pinsamt. Snälla, håll det för dig själv bara" säger jag och springer ut. Till min olycka så springer hon efter mig till mitt rum och hinner ikapp mig medans jag måste stoppa in nyckeln i låsert.
"Snälla, låt mig komma in, jag är din vän, jag borde få veta" säger hon och jag suckar medans jag släpper in henne.
"Okej, men du får vänta här medans jag klär på mig på toaletten" säger jag och hon nickar. Jag tar lite kläder från min garderob och går in med.

Vad har jag egentligen ställt till med? Varför var jag tvungen att springa ner och hämta kläder? Jag kunde ju bara frågat Felix om jag fick låna några av hans kläder istället. Jag vet ju inte om han är en sådan där kille som hatar att lånaut sina kläder till andra, det var bara något som jag inbillade mig. Nu i efterhand hade det varit bättre att bara ta några kläder från honom. Jag vet ju inte vad Emma kommer göra nu när hon såg det där. Jag vill egentligen inte att hon ska veta då inte många vet om att vi är tillsammans. Desto fler som vet om det, desto svårare är det att behålla som en hemlighet.

När jag klätt på mig går jag ut och en suck lämnar min mun. Emma sitter på min säng och ler mot mig medans jag bara ser ner och skäms.

Förlåt så mycket Felix, jag ville bara inte väcka dig. Jag sätter mig på sängen bredvid henne med händerna på knäna och kollar ner i marken.
"Hörru, se inte ut som att du har gjort någonting riktigt dumt Oscar" säger hon och buffar till mig på axeln.
"Jag gjorde ju något dumt. Det var inte meningen att du skulle veta" mumlar jag.
"Oscar, jag visste redan. Du vet väl att min alkohol tolerans är hög så vad som hände på lägret... jag minns allt ihop. Allt från den där lägerelds natten, efter att jag gått smög jag tillbaka och tittade på för att jag inte ville vara med själv. Jag har aldrig sett två personer kyssas så passionerat utan att ha några känslor för varandra och hur han täckte dig när du drog ner byxorna... det märks att han gillade dig. Jag har observerat er på avstånd så jag vet redan att ni skulle bli något en vacker dag. Du vet, jag har väntat ganska länge på att ni ska komma ut eller att jag ska konfrontera er och jag tror jag nyss gjorde det med dig" säger hon och ler medans jag nickar.

"Är det fler som vet?" Frågar hon och jag nickar långsamt.
"Omar, Jakob, Filip och Hampus vet. Och nu du också då" säger jag och hon nickar.
"Snälla, säg det inte" säger jag och hon virrar på huvudet.
"Varför skulle jag säga det? Det är eran ensak. Jag är bara glad att få veta. De vet väl att du kan lita på mig vid det här laget. Jag kan hjälpa dig om du har problem också" säger hon och jag nickar. Det blir tyst ett tag.

"Så... vad gjorde ni igår då?" Frågar hon och ler mot mig. Jag märker att mina kinder blir lite röda och varma.
"Hur långt har ni gått?" Frågar hon och jag suckar.
"Varför är alla så intresserade av det varje gång de får reda på att vi är tillsammans? Liksom är det det viktigaste? Borde man inte typ fråga om vi är lyckliga tillsammans först?" Säger jag och hon nickar.
"Jo, förlåt mig. Är du lycklig med Felix? Han gör ingenting dumt mot dig eller något som du inte vill va? För i så fall ska jag ge han en radenga" säger hon och jag stoppar henne.
"Nej, han är snäll. Jag är lycklig med honom" säger jag och hon nickar medans hon ler.
"Åh, jag är så glad för din skull. Ert förhållande är så gulligt" säger hon och jag ser lite snett på henne medans hon bryter ut i skratt.

———————————————
Hej, hej
Hoppas ni tyckte om kapitlet och fortsätter läsa den avslutande delen i triologin.

Jag försöker publicera ett kapitel om dagen och jag blir mer motiverad av att publicera när ni trycker på röstningsknappen längst ner.

En röst = en anledning att fortsätta publicera boken