Tiden efter lägret med den jag hatade

Del 5

- Oscar Pov -

Efter tio minuters promenad kommer jag fram. Jag ser på klockan att jag är fem minuter för tidig men går in ändå då det brickor vara bra att komma lite tidigare på intervjuer.

"Hej, är det du som skrev till mig igår? Oscar tror jag det var..." säger en tjej och kommer fram till mig.
"Aaa, det är jag" säger jag och vi tar i hand.
"Så, har du några förkunskaper om att jobba på resturang?" Frågar hon och jag virrar på huvudet.
"Okej, men vad skulle du vilja jobba med då?" Frågar hon.
"Vet inte, det kvittar mig" svarar jag och hon nickar.
"Okej, men om jag börjar att visa dig runt här inne så kanske du fastnar för något"

säger hon och jag nickar.
"Så, här ute serverar man kunderna och där i baren tar man emot beställningar och jobbar med betalningar, sedan här bakom lagar vi maten" säger hon och jag nickar.
"Så, egentligen var det ju bara en ny kock vi sökte, kan du laga mat?" Frågar hon och jag nickar.
"Okej, men då är det ju bra. Du ska få testa göra en hamburgare här i köket också ser vi hur det går" säger hon och jag nickar. Hon tar mig igenom köket och på vägen dit ser jag andra göra burgare. Hon tar mig till en ledig bänk.
"Är det många som sökt hit?" Frågar jag och hon nickar.
"Fler än vad jag trodde faktist, men din tid startar nu" säger hon och sätter på tidtagning. Jag blir förvånad och stressad. Jag vet att man måste vara snabb i ett resturangkök men det är oskysst att hon bara satte igång tiden helt plötsligt vilket gör mig väldigt sterssad.

Jag lägger en burgare på hjärnet och tar fram två bröd och lägger dem på lite rostning. Sedan börjar jag hacka lite lök, tomat och sallad. Efter det tar jag bort bröden och upptäcker att de nästan är lite brända, vilket hon noterar i ett block. Jag sprutar dressing och ketchup i och sedan på med grönsakerna. Sist lägger jag i biffen och serverar henne den.

Hon smakar på den och nickar medans hon skriver lite till.
"Aa, bröden var lite brända och hamburgaren behövdes stekas lite till. Sedan är där lite för mycket lök men annars är det bra" säger hon och jag nickar.
"Nu är det bara för dig att vänta på beskedet" säger hon och jag nickar.

Jag går ut från resturangen igen med blicken i marken. Ska jag vara ärlig får jag nog inte jobbet då det finns många som är bättre på det där än jag. Visst kan jag laga mat ganska bra, men allting blir fel om jag är stressad vilket jag blev när hon tog tiden. Jag sparkar iväg en sten längs trottoaren medans jag går hem. Det har nu blivit ganska mörkt utomhus så gatubelysningen är igång men jag ser ändå inte lika bra som vanligt. Jag hoppas verkligen de tar in mig även om jag gjorde misstag för de var ju inte ens så stora. Jag kan ju inte ens veta att hon inte gillade så mycket lök i sin burgare, jag menar jag gillar ju lök så då är det väl klart att jag lägger i mycket.

Jag sätter mig ner på en bänk och lyssnar på musik en liten stund för att kanske komma på lite bättre tankar. Vem ska jag ens fråga om jag kan bo hos? Jag vill inte låta mina vänner få veta om det och jag vill inte flytta hem till mamma och få henne att behöva slita ännu mer. Kanske Emma hade varit det bästa alternativet? Hon har ju alltid varit där för mig sedan vi kom lite närmre varandra på lägret och det bästa är att hon alltid bevarar andras hemligheter och hon bor i samma hus som jag så ingen skulle ju misstänka något.

Jag reser mig upp från bänken och går den sista biten hem också. När jag kommer in på mitt rum lägger jag mig ner i sängen och stirrar upp i taket. Plötsligt bankar det på dörren. Jag reser mig upp och öppnar. Där står en äldre man.

"Hej, det är jag som håller koll på alla hyreslägenheter och att hyran betala för dem och jag ser att din inte är betald för två månader nu, varför då? Har du glömt bort det?" Frågar han och jag virrar på huvudet.
"Nej, inte alls. Det är bara att jag inte har råd med det just nu men jag ska samla ihopa allt så snabbt som möjligt" säger jag och han nickar.
"Aha, ja det hoppas jag för om fem dagar går elen i din lägenhet och då blir det svårt att bo kvar här" säger han och jag nickar.
"Jag vet, förlåt så hemskt mycket för allt bekymmer" säger jag och han nickar och går. Jag suckar och lägger mig på sängen igen. Fem dagar på mig att hitta någon stans att bo och ett jobb. Det börjar kännas lika svårt igen som innan och jag vill bara gråta men jag vet att ingenting kommer bli bättre av det.

Jag tar upp min mobil och sätter musik i mina hörlurar medans jag somnar tidigare än vanligt. Jag brukar lyssna på musik när jag mår dåligt över någonting för det får mig att tänka på annat eller lättare att tänka på det som är svårt.