Ödet (En Warriors Fanfiction)

Kapitel 5

"Blodunge, är du vaken?" Blodunge slog upp ögonen i samma stund som han hörde Skuggfälls röst. Han satte sig upp och blinkade några gånger för att hans ögon skulle vänja sig vid mörkret.

"Träning igen?" Viskade Blodunge så tyst han kunde och han kunde urskilja hur Skuggfäll nickade svagt.

"Väck dinna bröder, men var försiktig. Vi vill inte ha några onödiga frågor för att..."

"För att det betyder problem," Fylde Blodunge i med en suck. "Ja, jag vet."

"Bra," Viskade Skuggfäll och tassade ut ur barnkammaren. Blodunge vände sig om och såg ner på sinna syskon som låg tätt intill honom. Han ruskade om Mörkunge med ena framtassen och den ljusröda ungen såg förvirrat upp. Hans röda ögon glödde i mörkret.

"Träning, skynda dig." Väste Blodunge. Mörkunge nickade och smög ut ur barnkammaren. Blodunge vände sig mot Klounge och ruskade om honom så hårt han kunde. Klounge gäspade bara och fortsatte sova. Blodunge skakade om honom änu hårdare, men tyvärr utan resultat. Med en suck tog Blodunge tag i lite mossa från sin bedd. Han bar ut den ur barnkammaren och doppade den i en vattenpöl nära utgången. Sedan tassade han in i barnkammaren så försiktigt han kunde för att inte tappa onödigt mycket vatten. Blodunge satte sig framför Klounge och klämde ut vattnet ur mossan. Det ran rakt ner i Klounges ansikte och han tjöt förvånat till. Blodunge väste åt honom att han skulle vara tyst och Klounge nickade med ett surt ansiktsuttryck. Klounge tassade ut ur barnkammaren och Blodunge skulle precis följa efter när han kände hur någon satte ner en tass på hans svans för att stoppa honom. Blodunge vred på huvudet och såg sin mammas ljusblåa ögon.

"Var försiktig vännen," Jamade hon mjukt och Blodunge stirrade förvånat tillbaka på henne. Jag trodde inte att hon kände till Skuggfälls träning.

"Hur..." Började Blodunge förvirrat, men eftersom att han inte riktigt kom på vad han skulle säga tystnade han snabbt.

"Jasså?" Jamade Vårblomma trött. "Du tror verkligen att jag inte har någon koll på er tre?" Blodunges mamma log trött och släppte taget om hans svans. Blodunge log svagt tillbaka och tassade sedan efter sinna två bröder ut ur barnkammaren.

Den kyliga nattluften slog emot Blodunge som sträckte på sig i månskenet. Han gäspade stort och ruskade på sig för att vakna till lite. När han lyfte blicken fick han syn på Skuggfäll som stod några rävlängder bort. Brevid honom stod tre små figurer. Blodunge blinkade förvånat och förstod snart att det var Örnunge, Humelunge och Nyponunge. De tre syskonen bodde i barnkammaren tillsammans med Blodunge och hans syskon. Men vad gör de här? I samma stund som Blodunge tänkte det hoppade någon rakt in i honom. Blodunge vände sig surt om och blängde på Klounge som log retsamt tillbaka mot honom.

"Ungar, kan ni fokusera?" Jamade Skuggfäll och Blodunge vände sig snabbt mot honom.

"Ja," Svarade Blodunge och böjde huvudet för att vissa respekt för den mörkbruna krigaren. Skuggfäll hade varit noga med att de skulle göra så. Om de inte gjorde det brukade Skuggfäll bli arg, och då kunde han bli agresiv.

"Bra. Som ni säkert ser är Örnunge, Humelunge och Nyponunge här. Jag har tränat dem precis som jag tränat er," Mjauade Skuggfäll och Blodunge såg förvirrat på Klounge och Mörkunge.

"När gjorde han det?" Viskade Blodunge till Mörkunge som såg minst lika förvirrad ut.

"Vet inte, han är verkligen bra på att hålla saker hemliga," Svarade Mörkunge.

"Ungar. F O K U S E R A!" Blodunge studsade till där han satt när han hörde Skuggfälls irriterade röst.

"Absolut. Förlåt," Pep han och såg ner i marken.