Ödet (En Warriors Fanfiction)

Kapitel 3

Mossa, Blodunge kände att han låg ovanpå mossa. Välbekanta dofter slog emot honom och han andades lättat in sin mammas lukt. Snabbt öppnnade han ögonen och konstaterade lättat att han inte var kvar på ön. Den underliga känslan från drömmen, närmare bestämt delen när han hade blivit tömd på alla känslor, fick Blodunge att rysa. Det som skrämde honom ännu mer var att han hade gillat det. Hur man nu kan gilla något utan att ha känslor. Blodunge satte sig upp och såg att han var den enda i barnkammaren som var vaken. Klounge låg tätt intill Mörkunge och verkade sova djupt. Mörkunge låg på rygg och snarkade lätt. Blodunge såg ömt på sina syskon. Mörkunge sparkade med ena benet och mumlade något i sömnen. Blodunge spetsade öronen för att kunna höra vad hans bror drömde om.

"Nej... Sluta... Jag vill inte äta... Daggmaskar..." Mumlade Mörkunge trött mellan snarkningarna. Mörkunge verkar också ha en mardröm. Den är ju nästan värre än min! Blä för daggmaskar! Blodunge skrattade högt, han ville inte väcka de andra, men han kunde ju inte hjälpa att Mörkunge var så konstig. Han såg hur Klounge gäspade stort och hur han sedan blickade upp på Blodunge.

"Du väckte mig!" Fräste Klounge. Han lät helt ursinnig. Blodunge log urskuldande, men tyvärr verkade det inte lugna Klounge. Det verkade snarare reta upp honom ännu mer. Okej, dags att dra. Tänkte Blodunge och rusade ut ur barnkammaren så fort han kunde. Han stannade utanför och pustade ut en stund. Blodunge hade just lyckats hämta andan när någon dundrade rakt in i honom. Två kattungetassar pressade ner Blodunge mot marken och han skrek gällt.

"Väck mig aldrig!" Fräste någon och Blodunge hörde på rösten att det var Klounge. Blodunge vände på sig och såg in i Klounges röda ögon. Först var han förvånad över hur otrevlig Klounge lät, men sedan såg han den busiga glimten i kattungens stora ögon. Ett stort leende spred sig i Klounges ansikte.

"Du blev rädd! Ha, jag lyckades skräma dig." Klounge släppte taget om Blodunge som suckade åt sin brors livlighet. "Vänta, du blev väll inte rädd på riktigt?" Undrade Klounge och såg plötsligt orolig ut. Blodunge skakade skrattande på huvudet. Som att jag skulle erkänna att han nästan gav mig en hjärtattack! Blodunge ställde sig upp och log mot Klounge.

"Jag kan inte bli rädd! Jag är rädslan själv!" Förkunnade Blodunge och hoppade sedan på Klounge. Ungarna lekbrottades en lång stund, och när solen stod som högst låg de två ungarna utmattade på marken.

"Jag vaaaaan!" Retades Blodunge.

"Bara för att du kittlade mig, " Muttrade Klounge.

"Pälsboll," Jamade Blodunge met ett snett leende.

"Mushjärna!" Klounge satte sig upp och såg busigt på Blodunge.

"Snigelhuvud!"

"Småunge!"

"Vadå småunge!?" Utbarst Blodunge. "Jag är äldre än dig!"

"Bara lite," Mjauade Klounge.

"Kom igen. Du är yngst i hela klanen!" De två kattungarna skrattade och slog mot varandra på skoj, plötsligt tornade en skugga upp sig över dem. Blodunge såg upp och möttes av lysande gröna ögon.

"Åh, hej Skuggfäll," pep Blodunge glatt. Den mörkbruna hankatten brukade hälsa på Blodunge och hans bröder, han brukade vara väldigt snäll mot dem och ibland tog han med fjädrar och fina löv till dem.

"Hej ungar, jag såg hur ni lekte förut, ni två är båda väldigt duktiga," Jamade Skuggfäll. Klounge studsade upp på tassarna och såg glatt upp på krigaren.

"Tycker du verkligen det!? Tack så mycket," pep han glatt.

"Såklart, men jag tror att ni skulle kunna nå väldigt långt om ni bara vill." Skuggfäll log mot de två bröderna som båda såg upp på honom med ögon stora av förundran.

"Vi vill!" Klounge skuttade upp och ner och Blodunge himlade med ögonen. Min fantastiska, energiska lillebror.

"Såklart ni vill. Jag undrar, skulle ni vilja påbörja er träning redan nu?" Skuggfäll satte sig ner och såg allvarsammt på Blodunge.

"Dummer," Pep Klounge. "Vi måste vänta tills vi är 6 månar gamla."

"Hm...hur gamla är ni?" Frågade Skuggfäll och flyttade sitt fokus till Klounge.

"Två, snart tre," Jamade Klounge stolt.

"Wow, vilken stor liten unge du är."

"Tack...vänta. Du sa stor liten unge. Hur kan man vara en stor liten unge? Det går ju inte!" Klounge såg väldigt förvirrad ut och Blodunge fnissade åt sin bror.

"Spelar ingen roll, men Klounge, varför skulle du inte kunna börja träna nu? Du skulle ligga långt före alla andra lärlingar när du väll blir 6 månar," Viskade Skuggfäll med en röst som fick det hela att låta väldigt spännande. Klounge såg fortfarande ganska tveksam ut och Blodunge buffade till honom.

"Kom igen! Det blir kul," Jamade han och Klounge nickade.

"Okej då."

"Vilken smart unge du är. Vad sägs om att vi sätter igång redan nu?" Skuggfäll log varmt mot de två ungarna. Blodunge nickade ivrigt. Wow! Jag kommer att bli en så bra krigare!

"Ja!"

"Bra. Hämta Mörkunge så ses vi här sedan," Jamade Skuggfäll, Blodunge började springa mot barnkammaren men Klounge var snabbare och sprang om honom efter bara några steg. Blodunge bestämde sig för att vänta på sinna bröder och satte sig ner framför Skuggfäll.

"Blodunge, du har verkligen potential. Säg inte det här till Klounge, men du är mycket skickligare än honom," Jamade Skuggfäll och såg rakt in i Blodunges röda ögon.

"Va? Okej, jag kanske är starkare, men han är mycket snabbare och snällare." Blodunge såg upp på Skuggfäll. Han undrade varför krigaren hade sagt så. Det var inte så snällt... Men jag är säker på att han kommer säga något snällt till Klounge också. Det måste han väll göra... I samma stund kom Klounge tillbaka tillsammans med Mörkunge. Skuggfäll log mot dem och signalerade sedan med svansen att de skulle följa med honom. Skuggfäll började gå mot utgången till lägret och Blodunge funderade på om någon skulle stoppa dem. Precis när Blodunge tänkte det kom Skuggklanens ledare Kastanjestjärna fram till dem.

"Skuggfäll, vart ska ni? Du vet att ungar inte får gå ut utanför lägret," Jamade han och Skuggfäll nickade eftertänksamt.

"Såklart, men de ville så gärna utforska lite. Det ska väll inte vara något problem, särskilt inte om jag håller koll på dem," svarade Skuggfäll med ett leende. Kastanjestjärna såg tveksam ut men nickade sedan. Skuggfäll gick ut ur Skuggklanen läger och log svagt mot ungarna som ivrigt skuttade efter. Skuggfäll ledde dem en bit bort från lägret och satte sig sedan ner. Blodunge satte sig framför honom och han kände hur hans bröder slog sig ner bredvid honom. Nyfiket såg han upp på Skuggfäll som betraktade ungarna med ett underligt ansiktsuttryck. Sedan log han varmt och Blodunge kände ett pirr i hela kroppen när den bruna krigaren öppnade munen för att prata.

"Så, ska vi börja?"