Ödet (En Warriors Fanfiction)

Kapitel 4

"Är det någon av er som vet vem Mörkstjärna var?" Skuggfäll såg alvarsamt på ungarna som förvirrat såg på varandra. Blodunge visste att han hade hört namnet förut. Han kom bara inte ihåg vart.

"Eh... Var inte det den där ledaren som försökte ta över alla klaner?" Klounge lät osäker, men när Blodunge hörde sin brors svar kom han ihåg att han hade hört samma sak. Han hade hört några lärlingar prata om det någon gång.

"Jo... Vet ni vem Skarpöga är då?" Jamade Skuggfäll. Blodunge nickade ivrigt.

"Ja, han var Mörkstjärnas förstekrigare, men han förådde Mörkstjärna och dödade honom." Skuggfäll såg nästan arg ut och Blodunge tystnade snabbt.

"Det stämmer. Många skulle kalla Skarpöga en hjälte, men det är fel. Han går inte att lita på, Mörkstjärna kämpade så hårt för att bli ledare. Han ville göra klanerna bättre. Tänk er, om det bara var en klan skulle det aldrig bli några krig." Blodunge medgav att det lät som om Mörkstjärna var en väldigt bra ledare, men i så fall, varför hade de där lärlingarna pratat om den forna ledaren som om de var rädda för honom? Hm... Skumt...

" Blodunge, lyssnar du?" Skuggfäll lät plötsligt skarp i rösten och Blodunge ryckte till.

"Åh, ja såklart!"

"Bra. Som sagt, Skarpöga är farlig och går inte att lita på. Den riktiga hjälten blir den katt som dödar honom."

"Okej... Men skulle inte vi träna på saker som att jaga och som att slåss?" Undrade Mörkunge. Blodunge såg nyfiket upp på Skuggfäll, vad ville han egentligen?

"Jo såklart, men det här är väldigt viktigt," Jamade Skuggfäll med ett leende. "Mörkunge säg mig, vilken färg har dinna ögon?"

"Eh... Röda..." Mjauade Mörkunge tveksamt, som om han inte riktigt var säker. Vadå? Vet han inte själv! Blodunge fick hindra sig själv från att börja skratta. Det kändes verkligen inte som om det var läge att börja skratta nu.

"Ja, er pappa hade också röda ögon. Han var en bra katt. Han var på Mörkstjärnas sida. Han förstod att klanerna skulle må bättre av att samarbeta," Började Skuggfäll berätta. Blodunge såg ivrigt upp på den mörkbruna krigaren. Deras mamma pratade aldrig om deras pappa så Blodunge var väldigt nyfiken, och han kunde se att hans syskon delade hans nyfikenhet.

"Wow, tror du att han skulle gillat oss?" Undrade Mörkunge glatt. Skuggfäll nickade.

"Såklart. Som jag sa, han hjälpte till att skapa en stor klan så att alla skulle kunna leva i harmoni. Men det fans många som gjorde motstånd, och till slut blev er pappa mördad." Blodunge såg chockat på sinna bröder. Hade deras pappa blivit mördad!? Fast, Det här låter ändå ganska skumt... Varför skulle någon göra motstånd om det nu var så bra?

"Vem mördade honom?" Frågade Mörkunge.

"Kastanjestjärna, men Hallonsvans, Skarpöga och Sandstjärna hjälpte till.".

"Kastanjestjärna!?" Utbrast Klounge förvånat. Skuggfäll nickade alvarsamt.

"Vilka är de andra?" Undrade Mörkunge.

"Jag har ju redan berättat vem Skarpöga är. Hallonsvans är hans partner, en mushjärnad honkatt som antagligen inte ens hittar inne på sitt eget territorium, och Sandstjärna är Vindklanens ledare. Väldigt falig, hon äter kattungar till frukost," Jamade Skuggfäll. Mörkunge pep förskräckt till. Blodunge fnissade och vände sig mot Klounge. Han förväntade sig att Klounge skulle bli ganska rädd. Han var ju ändå den mest lättskrämda av syskonen, men den rödbruna lilla ungen himlade bara med ögonen.