Twisted (BIGBANG Fic)

Kap 18

Kapitel 18 - Evie

Mina ben skakade i samma takt som mitt hjärta slog. Seungri la en lugnande hand på min axel medan han körde mot studion som låg i samma byggnad som dom alla sina möten i. Det var en stor byggnad som tillhörde YG, bolaget som dom arbetade med. Tydligen hade det blivit lite ändringar i hans ‘stora plan’ som han kallade det. Ji skulle inte längre vara den som spelade in utan Seung var den som skulle spela in en del till deras nya album som dom skulle släppa bara några veckor efter att Ji släppt sin singel. Jag kunde knappt andas när jag tänkte på att stå öga mot öga med Ji igen. Det var så längesen vi sågs och sist krossade jag honom totalt. Enligt Seungri verkade han ha kommit över det hela men skulle han vara lika lugn nu när vi träffade varandra? Vi kom fram snabbare än jag ville och Seungri fick nästan dra mig hela vägen från bilen och in genom dörren. Vi tog trappan upp till den tredje våningen där studion låg. En våning under deras. Jag svalde hårt när Seungri pekade mot dörren vi skulle in genom. Nej, jag kunde inte. Jag vände mig om för att rusa tillbaka till tryggheten men Seungri tog tag i min arm. Han tittade på mig med en vädjande blick och jag insåg att det inte fanns någon återvändo. Föst och främst för att jag redan var i Sydkorea men även för att Seungri och jag pratat igenom det här flera gånger. Han skulle inte låta mig slippa undan bara för att nervositeten tog över, det hade jag sett till att förklara för honom. Han fick absolut inte låta mig slippa undan trots att min kropp gjorde uppror. Seungri var starkare än mig och eftersom jag inte ätit särskilt bra på senaste så var jag ännu svagare än vanligt. Min kropp hade inte styrkan kvar i sig att streta emot så jag slutade dra. Seungri släppte taget och frågade om jag ville sitta ned en stund innan vi gick in till dom. Jag grimaserade bara mot honom och det fick Seungri att le ett stort leende. Jag hyperventilerade ett par gånger innan jag nickade kort men bestämt. Nu var det dags. Dags att möta dom andra där inne. Seungri slog upp dörren och gick in. De andra hälsade glatt på koreanska. Jag hade övat så jag förstod vad dom sa. Dörren var fortfarande öppen och Seungri stod där och väntade på att jag skulle ta det där sista steget in i rummet så dom andra kunde se att det inte bara var han som kommit utan även jag. Mina ben kändes tunga och kroppen ville inte hänga med mig alls. Jag behövde göra det snabbt, så som man gjorde med plåster, då blev det smärtfritt, eller i alla fall så gott som. 

Jag tog ett snabbt steg efter Seungri och det blev knäpptyst i studion förutom de tre som satt vid det stora mixerbordet. Dom var upptagna med att prata med Seung som stod på andra sidan glaset med ryggen mot oss. Taeyang var den första som slog armarna om mig följt av Daesung. Jag kramade om dom tillbaka, jag hade saknat dom mer än jag förstått. 

   - När kom du hit!? Utbrast Daesung uppspelt. 

   - Imorse, sa jag och log. - Seungri kom och hämtade mig. 

Seungri hyschade åt killarna som genast tystnade. I soffan satt Ji med korslagda ben och hans ögon var minst sagt chockade samtidigt som ansiktet gav ifrån sig tusen olika känslor. Jag tog ett litet steg mot honom men stannade upp. Vad skulle jag säga?! Han reste sig upp och var precis på väg att gå förbi mig men istället stannade han precis så våra axlar snuddade vid varandra. 

   - Jag låter dig hälsa på honom ifred, sa Ji med ett blekt leende. - Du ser hemsk ut. 

   - Du med, sa jag.

Han lämnade rummet men jag visste att han inte var arg. Snarare chockad. Jag vände mig om mot glaset och där inne sjöng Seung. Det kändes konstigt att se honom samtidigt som det var en lättnad. Jag kände för vodka med lime igen, det hade varit en stor del av mitt liv dom senaste månaderna. Det var inget jag var särskilt stolt över men det var sanningen. Seungri puttade lite på mig och bad mig gå in till Seung. En av killarna vid det enorma bordet vände sig om mot oss och visade tummen upp. Seungri hade till och med fått med dom tre på det här. Med ben som skakade lika mycket som asplöv tog jag mig fram till dörren. Taeyang stod redo att släcka ljuset för att Seung inte skulle hinna se mig. Mitt hjärta slog så hårt att alla i rummet hörde det, garanterat. Det kändes så i alla fall. Ett. Två. Tre. Jag slet upp dörren och ljuset försvann. Seung utbrast i ett lågt ‘fan’ på koreanska och med lätta steg hoppade jag upp på hans rygg, kopplade grepp med benen runt hans midja och satte händerna för hans ögon, inte för att han kunde se mig ändå men det var en sak man gjorde när man ville överraska någon. Det var bara vi i mörkret. Ingen annan såg det som hände här inne. Inte ens vi själva men det kanske var lika bra.