Twisted (BIGBANG Fic)

Kap 12

*******HÖST*******

Kapitel 12 - Evie

Min födelsedag närmade sig med stormsteg. Vi var redan i början av september och snart skulle jag fylla tjugotre. Jag suckade och lutade pannan mot bordskanten. Även om jag gillade att fylla år så hatade jag att bli äldre. Ibland önskade jag att jag fått stanna i mitt tjugoåriga liv. Det hade varit det bästa. Med en suck rätade jag på mig igen för att dricka upp kaffet som fanns kvar i koppen. Ji åkte tidigare för att träffa sin manager och jobba på en ny låt som han skulle släppa. Det kändes en aning konstigt, och tråkigt, att vara ensam i huset. Jag tittade ut genom fönstret och såg att några ihärdiga journalister stod utanför staketet. Hur orkade dom med den ständiga pressen? Hur orkade dom bli iakttagna dygnet runt? Med en suck tänkte jag tillbaka på Sverige och hur det var där. Folk kunde verkligen bli galna av kändisar. Alla mina gamla klasskamrater hade börjat ringa mig som om vi var bästa vänner så fort min blogg blev känd. Jag ruskade på huvudet och försökte att inte tänka på det. Jag drog min dator över bordet och öppnade locket. Det var ett tag sedan jag tittade till min blogg. Kom dom fortfarande ihåg mig där borta? Jag ångrade mig så fort jag såg alla kommenterar som jag inte läst. Över tre tusen stycken. Det vred sig i magen när jag såg deras besatthet. Det här var en av många anledningar som jag lämnade Sverige. Det var inte särskilt många som kände igen mig borta i Italien och inte här heller för den delen. Jag kikade på en del kommentarer och såg att många sett mig på någon hemsida, en nyhetssida från Sydkorea. ”G-dragon har en flickvän!” löd rubriken. Jag bet ihop tänderna hårt och loggade ut från min blogg. Jag skulle aldrig ha loggat in från början. Det gjorde ont i kroppen av att tänka på Sverige. Jag ville inte tillbaka dit. Inte så länge jag var någon där borta. Med en suck reste jag mig upp från bordet och gick in i tvrummet istället. ”Am I wrong” gjorde alltid mitt liv en aning lättare så jag kopplade in min mobil och startade låten. Musiken flödade ut genom högtalarna och det gjorde min kropp avslappnad. 

Jag visste inte hur många gånger låten gått på repeat eller hur länge jag stirrat rakt upp i taket från där jag låg på mattan i tvrummet men jag ryckte tillbaka till verkligheten av att Seungri tittade ned på mig. Han stod lutad över mig med ett litet roat leende. Jag flög nästan upp på fötter när jag insåg att jag inte längre var ensam hemma. Var någon av dom andra här också?!

   - Tänker du på Seung? Frågade han lågt.

   - Nej! Fräste jag ilsket. - Jag tänker inte på någonting!

Seungri flinade bara mot mig och backade ett par steg när jag tog några häftiga steg mot honom. Jag höjde handen och pekade ilsket mot honom. Han höjde lite på ögonbrynet i väntant på att jag skulle säga något men jag kunde inte få ur mig ett enda ord. Jag knöt ena näven så hårt att alla knogar vitnade helt och hållet. Ji kom ut från köket, fortfarande med sina solglasögon på sig. Han flinade mot mig och stötte till Seungri en aning med armbågen.

   - Bråka inte barn, skrattade Ji. - Vad har du gjort, Seungri?

   - Inget alls, sa han snabbt. - Vi ses ikväll!

Seungri skyndade sig ut från huset men innan han stängde dörren blinkade han diskret mot mig. Jag smällde ihop käkarna med en sån kraft att till och med Ji hörde det. Snabbt sjönk jag ned på golvet med benen i kors och händerna på knäna. Meditation hade alltid hjälpt mot min ilska. Det sista som fick hända var att Ji fick se den allra värsta sidan hos mig.

   - Följer du med mig till Taeyang senare? Viskade Ji nära mitt öra.

 - Såklart, log jag spänt. - Låt mig bara meditera lite.

Ji lämnade mig på mattan där Seungri hittat mig. Min kropp var till en början spänd men ju längre jag satt desto bättre kändes det. Allt dåligt rann av mig som vatten. Alla dåliga tankar, känslor och så även alla hemska minnen. Dom packades ned i lådor och styrdes in i det säkra rummet där jag inte var och rotade när jag var ensam om nätterna. Eller...jag försökte i alla fall låta bli den delen av mitt huvud även om det var svårt. Ibland öppnade jag en låda och det drog alltid ned mig i ett stort svart hål. Jag ruskade på huvudet och öppnade ögonen. Slutna lådor var bäst.