Vid tidens ände

Kapitel 18 What some people get

  "I saw that you were perfect, and so I loved you. Then I saw that you were not perfect and I loved you even more."  

Angelita Lim 

Då var dagen här. Dagen med stort D. Dagen då Jess och Tom ätligen ska bli man och hustru. Som alla andra dagar vaknar jag med ett ryck och ett leende. Okej, jag kanske inte vaknar med ett leende varje dag men just denna dag gör jag det.

Snabbt hoppar jag in i duschen för att göra mig redo. Maten och tårtan skulle komma vid 12 tillsammans med personalen som skulle servera och underhålla. Själva ceremonin skulle börja i kyrkan 14. Det ger mig lite drygt 1 timme att göra mig redo innan jag ska iväg och hjälpa Jess bli redo. Hon bad mig i sista stund om hjälp och om min närvaro innan bröllopet. Hon trodde inte att jag skulle hinna komma tidigare när planerna började smidas men som det lät på henne så är hon glad att jag gjorde det.

Min klänning är ljusblå, lång och med en hög krage. I mitten sitter ett läderbälte och får min midja att se ännu kurvigare ut än den redan gör. Jag låter håret vara utsläpp och gör mjuka lockar som ramar in ansiktet. Till detta appliceras en lätt make-up och Frejas halsband. Jag vet inte varför men jag känner på mig att det är lika bra att hålla fast vid det tills dess att jag har ett tillfälle att ge tillbaka det. Efter en snabb snurr framför spegeln känner jag mig färdig och går ner för att möta de andra.

Eric ser stumt upp på mig när jag kommer nedför trappan och ger mig en uppmuntrande nickning när han väl ha hämtat sig.

-Ellie, säger han och ler stort, du ser fantastisk ut.

-Tack Eric, ler jag tillbaka, du har inte möjligtvis lust att skjutsa mig till Jess nu. Känner jag henne rätt så håller hon på att gå i bitar av nervositet.

-Självklart, jag ska bara hämta nycklarna. Vänta här.

Han springer upp på övervåningen och lämnar mig stående i vardagsrummet. Strykjärnet som han använt för att stryka sin skjorta med när jag kom ner är fortfarande i full gång så jag går bort dit och drar ut kontakten.

-Eric! Har du sett...

Tom kommer in i rummet men stannar tvärt när han ser mig. Den panik som finns i hans ansikte bleknar och jag ger mig ett snett leende.

-Men Ellie då, du vet väl om att ingen ska vara vackrare än bruden.

-Och ingen kommer vara det heller Tom, säger jag och lägger ifrån mig kontakten, hon kommer fullkomligt stråla i kyrkan idag.

-Det råder det nog inga tvivel om, svarar han, men har du sett Eric? Jag hittar inte mina manschettknappar eller mina skor. Tänkte att han kanske visste vart de fanns.

-Eric? Ha koll på saker? Jag kan inte låta bli att skratta, när har Eric någonsin koll på någon annans saker?

-Ja, säger Tom tveksamt, det är ju en rimligt fråga. Men han var den jag sist såg grejerna med så jag tänkte kolla.

-Kolla vadå?

Eric kommer rusande nedför trappan och snubblar nästan på köpet.

-Mina manschettknappar, och skor, svarar Tom och vänder sig om, har du sett dom?

- Skorna står i hallen och knapparna ligger i den översta lådan bredvid sängen.

Vi stirrar båda på honom i full förundran. Eric är bra på många saker. Gärna intellektuella saker men hushållsgöromål är oftast inte en av dem.

-Vem är du och vad har du gjort med Eric? Jag måste fråga, allt jag någonsin vet om de här mannen är satt på sin spets vilket gör att jag måste veta.