Två Droppar Hämnd (ONC 2022)

Kapitel 2

Hela Elises värld stannar. Det är som om någon drar i en handbroms. Trycket rusar genom hela hennes kropp. Hon blinkar och hör en dov duns mot golvet. När hon tittar ner inser hon att det är hon själv som har tappat pistolen. Vigt böjer hon sig ner och plockar upp den igen.

"Hur?" spottar hon ur sig.

Liza måste berätta, oavsett hur berusad hon är, Elise måste veta. Om det kommer ut att hennes syster är en vampyr äventyrar det inte bara allas säkerhet, det skulle också rasera hela hennes karriär. Sin pappas karriär. Elise tuggar på läppen. Hon undrar om hon skulle kunna jaga ner sin egen syster, om det kom till kritan.

"Du skulle ändå bara skratta åt mig."

Lizas röst fyller rummet. Hon vrider på äpplet i handen och verkar bestämma sig för att det är ätbart. Hon tar ett bett, reser sig ostadigt från pallen och sjunker ner i en fåtölj i närheten.

"Berätta," pressar Elise.

Det är en varning. Liza slänger upp benen över ena armstödet. Hon vickar på fötterna och mumlar något mot taket.

"Jag var på krogen som vanligt. Drack, dansade och träffade vänner. Jag levde mitt bästa liv. En av gästerna klickade jag med och vi hånglade i ett bås." Något skimrar till i de kådafärgade ögonen. Hon tar en tugga av äpplet och ler förväntansfullt. "Han var verkligen snygg. Lång, stark och det där glittret i ögonen du vet. Det som bara de som vågar leva i nuet har."

Hon skrattar mot taket och fingrar på en tova i sitt hår. Elises ögon smalnar.

"Kom till saken."

"Jag är på väg." Liza tar en till tugga av äpplet. "Det var bara det att jag märkte av tecknen alldeles för sent. Hur blek han var, hans kvicka rörelser och han beställde inte någon dricka på hela kvällen."

Liza vrider på det som är kvar av flätan och kastar bak den över ryggen. Hon tuggar på äpplet och nynnar för ett ögonblick på någon trallvänlig folkvisa som hon lärt sig. Tills hon tystnar och Elise ser tårarna som formas under ögonen. Liza andas in så häftigt att ljudet överröstar surret från lägenheten.

"När vi kysstes så bet han mig. Han böjde sig mot halsen så försiktigt liksom så jag trodde att han skulle nafsa mig där istället. Sedan kände jag vassa, varma tänder mot huden. Om jag hade vetat så hade jag vridit mig loss och sprungit."

En tår rinner längs Lizas kind. Den följs av en till. Hon torkar bort dem med handryggen och kastar iväg äpplet. Det landar på golvet och rullar in under en stol.

Elise ser på sin syster som sitter ihopkrupen och gungar i hennes lappade fåtölj. Hon kniper ihop läpparna. Vampyr. Liza hävdar att hon har blivit biten. Hon höjer pistolen och riktar den mot sin syster.

"Jag hoppas att du förstår."

Liza möter hennes blick. Struphuvudet vobblar till. Hon skulle kunna vara ett rådjur framför strålkastarna på en bil. Ännu en våg av tårar rinner nerför kinderna. Liza sätter ner fötterna på golvet och börjar resa sig men vinglar till.

De ser på varandra. Elises händer är lika stabila som om de var gjutna runt pistolens handtag. Hon skulle kunna göra det. Om hon hittar det där lugnet. När hon går till attack finns det inget annat än vapnet i hennes hand. Först skjuta, sedan hämta en av silverkorsen i väskan. Det skulle vara det bästa för både henne och hennes syster.

Elise känner pulsen i kroppen. Liza blinkar mot henne. Hon knäpper händerna framför sig i knät och det är först då som Elise ser hur hon skakar. Liza hittar hennes blick och håller kvar den.

"Jag är den enda du har kvar." Rösten darrar till men nästa gång hon pratar är den säker. "Om du skjuter så har du ingen familj längre."

Elise ser på henne. Den partyglada lillasystern som alltid vet precis hur hon vill ha sina kläder. Som hon vet så mycket om men samtidigt inte känner alls. Hon som kan spela piano och flöjt och alltid äter grönsakerna separerade från resten av maten. Samma person som hon inte ens har telefonnumret till. Det är då hon inser att Liza har rätt. De har bara varandra. Det finns ingen annan kvar. Hon sänker långsamt pistolen.

"Du har rätt." Hon går fram till fåtöljen och tar tag i Lizas armbåge för att lyfta upp henne. "Ingen får veta att du är en vampyr."

Elise tar Liza under armen och föser henne mot övervåningen.