Jag låser dörren innan jag går bort från huset med Darcy i en barnvagn. Eftersom att Harry är på ett möte tror han att jag är hemma själv, men egentligen ska jag också ska på ett litet 'möte.'
Eller om en ens kan kalla det ett möte vet jag inte, men det är ändå ganska viktigt. Och jag känner mig hemsk som inte berättar något för Harry, han borde egentligen få veta vad det handlar om. Men vem har sagt att jag är en bra flickvän egentligen?
Jag ler med en suck när jag ser honom på en parkbänk, vid en park en bit ifrån mitt och Harrys hus.
"Grace!" ler han och sträcker ut sina armar i en kram när jag är framme vid honom. Jag släpper Darcys barnvagn för att ge honom en kort kram.
"Hej Blake."
"Jag har saknat dig", flinar han lätt och jag himlar med ögonen, för jag har väl också saknat honom mer än vad jag vill erkänna.
"Jag har ju inte sett dig sen du bara hade en litet mage. Så, var är min lilla skrutt?"
"Lilla skrutt?" skrattar jag. "Vad fan är det för smeknamn?"
"Jamen, jag tänkte bara. Var är hon, i vagnen?"
Jag nickar långsamt för att lyfta upp Darcy ur vagnen, och tyvärr sov hon. Så nu vaknar hon.
"Herregud ..." skrattar Blake. "Det finns något som kallas napp, du vet det va?"
Jag himlar med ögonen från där jag står och vaggar Darcy i min famn. "Det är bara Harry som använder dom, hon behöver dom egentligen inte."
Han nickar långsamt. "Har du berättat än?"
Jag skakar långsamt på huvudet. "Jag vill inte såra honom ... Jag menar, anledningen till att vi fortfarande är tillsammans är för att han tror att Darcy är hans. Han vet inte ens om att du och jag hade sex."
Blake och jag låg med varandra, bara några dagar efter att jag och harry hade gjort slut. Jag behövde närheten, och Blake kunde ge mig den. Såklart ångrar jag det nu ... Jag menar, det hade sparat mig att bli mamma som artonåring* och jag hade kunnat bli gravid när jag var redo, med Harry.
Inte för att jag inte känner mig redo nu, men jag hade kunnat vara mer redo om jag på riktigt skulle fått prata igenom detta.
"Jag förstår, men jag vill ändå vara hennes förälder, om du förstår vad jag menar."
Jag nickar långsamt. "Vi ska fixa med allt sånt där ... Men jag vet inte hur lång tid det kommer att ta."
Blake ser på Darcy ett tag. "Får jag ... ehm, hålla i henne?"
Jag nickar snabbt, och lägger Darcy i hans famn. Blake suckar lågt, medan hon med slutna ögon ligger i hans famn, men ändå håller sin lilla hand runt mitt pekfinger. Många skulle nog kunna ta oss tre som en "riktig" familj ...
"Bara så att du vet ... Om Harry gör slut, kan du komma till mig. Och bo där ett tag ... om du vill alltså."
Jag nickar snabbt och ler. "Tack."
Han räcker över Darcy till mig igen. "Det var kul att träffas igen, men jag måste till jobbet. Om du vill kan du följa med, men jag tror inte att det är så kul att se på." Han skrattar lågt.
"Jobbar du fortfarande på den där snabbmatsrestaurangen?" flinar jag.
"Nej, faktiskt inte. Nu jobbar jag på någon jävla glassaffär, men det är kul", skrattar han.
"Då kanske jag följer med, om jag får gratis glass", flinar jag.
"Visst." Han himlar med ögonen.
Jag skrattar lågt, och vi börjar gå till en busshållsplats. Även fast Blake har körkort känner jag att jag inte vill ta med honom hem och hämta Darcys bilstol, så vi tar vi bussen tills hans jobb istället.
Under hela tiden håller han i min hand, och jag ska inte säga att jag inte tycker om det.
Och jag vet att det kommer krossa Harry om han får reda på detta ...
När bussen stannar på rätt ställe går vi ut, och in till Blakes jobb.
"Så, det är här jag skaffar pengar", säger han och sträcker ut armarna. "Du kan sätta dig någonstans så fixar jag dig det bästa vi har att erbjuda."
Jag skrattar lågt och när han har gått iväg sätter jag mig vid ett litet bord intill väggen och ser mig omkring i den lilla shoppen.
Det mesta är i vitt, förutom disken och några bord och stolar som är ljusrosa. Den är svårt att tänka sig att Blake ens skulle kunna vara nära den färgen. Han är så "killig."
Jag kollar efter i Darcys vagn, så att hon inte gråter eller något, men hon sover lika djupt som innan.
Inte jättelångt efter kommer Blake ut med en glass i handen. "Det är jordgubb, din favorit", ler han, och om jag inte ser fel sprids en svag rodnad på hans kinder.
"Kommer du ihåg det?" flinar jag och ser på glassen när han ställer den på bordet.
"Det är klart", skrattar han och jag ler mot honom.
"Tack."
"Ingen orsak", säger han och går till kassan. Jag äter långsamt av glassen, och när det inte är någon annan som ska ha något kommer jag alltid på Blake att se på mig.
Jag stannar där i ungefär en timma, men går när Darcy har vaknat och Harry har skickat ungefär 100 sms som undrar vart jag är.
Jag ställer mig framför disken där Blake fortfarande står. "Jag måste gå nu."
Han nickar långsamt. "Vi ses då, hoppas jag. Det var trevligt att träffas igen."
Jag nickar långsamt, ler svagt och säger ett kort hejdå innan jag lämnar shoppen och går till samma busshållsplats igen, och åker hem.
När jag öppnar dörren och kommer in med Darcy är Harry snabbt ute i hallen.
"Vart har du varit?"
Jag suckar lågt och tar av mig mina skor. "Med en kompis."
"Vem då?"
"Spelar det någon roll ens?"
"Ja."
"Jag var ute med en kompis, från skolan."
"Vad heter hon?"
"Han heter Blake." Jag himlar med ögonen.
Jag ser hur det rycker till i Harry när jag nämner att jag var med en kille, men samtidigt känner jag att jag ändå borde få vara med vem jag vill. Harry kan inte få bestämma över hela mitt liv.
"Okej då ..." mumlar han men jag hör hur spänd han låter. Han tar Darcy ifrån mig och jag känner hur det spänner till i min mage. Jag tar snabbt av mig min ganska tunna jacka innan jag går efter honom till vardagsrummet. Jag sätter mig bredvid honom och lutar mitt huvud mot hans axel.
"Blake är mitt ex ..." suckar jag.
"Fan för dig, Grace", säger han.
"Vadå?!"
"Att du inte ens kan hålla dig borta från ditt jävla ex! Varför kan du inte bara vara med någon du inte låtit k.nulla dig?!"
"Du, vet du vad? Jag ska inte ha den här konversationen nu! Varför kan du inte bara vara glad att jag inte sitter inne här varje dag?!"
Harry tar upp Darcy som nu börjat skrika. "Jag är glad för det ... Men jag vill inte att du är otrogen."
"Har jag varit det då?! Nej! Då skulle jag inte kommit hem och varit helt ärlig om vem jag har varit med!"
Han svarar inte, utan vaggar bara Darcy i hans famn. "Kan du få mamma att hålla käften och sluta ljuga?" säger han ner mot henne.
"Det är du som ska hålla käften! Hon är inte ens din do-" Jag avslutar inte meningen, vill inte säga det genom ett bråk. "Om du ska vara arg får du vara det, men jag vill inte vara här då. Jag är i vårt rum, kom upp om du ska säga förlåt eller om Darcy är hungrig."
Jag väntar inte på hans svar, om han ens skulle svara med tanke på hans humör, och går upp till mitt och Harry rum.
Han kommer in med en skrikande Darcy efter ett tag, men går ut direkt efter att han har lagt henne i sängen bredvid mig. Jag suckar lågt och tar upp henne så att hon kan amma.
"Förlåt för att du får vara med om det här", suckar jag när hon lugnt suger på mitt bröst. "Mamma och ... pappa älskar dig, och vi älskar varandra. Vi behöver bara ta det lugnt med varandra ibland."
Jag suckar lågt. "Men jag älskar honom. Det gör jag verkligen."
Jag låter henne släppa mitt bröst när hon är klar, och jag pussar på hennes panna innan jag börjar rapa henne.
Jag låter henne somna hos mig innan jag går med henne till hennes rum, sen går jag tillbaka till mitt och tar av mig mina kläder för att också få sova lite.
När jag nästan har somnat helt hör jag hur Harry kommer in, och för att inte börja bråka mer låtsas jag sova. Till min förvåning lägger sig Harry ner bakom mig, och lägger sina armar om mig.
Han tar ett djupt och skakigt andetag, och börjar gråta med sitt huvud i min nacke. "Jag älskar dig också, Grace. Förlåt att jag var en sån skithög mot dig innan. Du är mitt allt, och jag tror på dig. Jag ... jag vill vara med dig för resten av mitt liv. Förlåt mig."
Och efter att han har sagt det börjar jag också gråta, men säger ingenting. Hans grepp om mig hårdnar, och tillslut somnar vi båda. Trötta av alla bråk, och av att ha gråtit.
För vi vill inte ha det såhär. Vi ska inte ha det såhär. Inga bråk, vi säger alltid att vi ska sluta bråka.
Det är han jag och Darcy.
Och det lilla, lilla problemet om att Darcy inte är hans ...
————
*Grace var sjutton när hon blev gravid med Darcy, men födde när hon var arton och hon är alltså arton nu.
Don't hate me. Okay? Okay. Allt händer av en anledning och hehe, något behövde hända. ^^ (Okej egentligen inte men men.)
Jag har inte mycket att säga. (Ni får säga vad ni tycker om detta ahahaha.)
Och som jag skrev i min andra ff (Stay with me), så kommer jag försöka att uppdatera denna fanfictionen varannan vecka, detta för att jag ska kunna hinna uppdatera båda. Jag vet inte hur bra jag kommer hålla detta, men jag försöker.
Förhoppningsvis kan nu förvänta er två kapitel i månaden på vardera fan fiction. (Denna då, och Stay with me.)
Rösta och kommentera gärna. Kraaaamarrrr <33 xx
#CheesyAf