Love me like you do (Swedish) #Wattys2016

Kapitel 11

Några timmar senare har jag på mig en kort klänning som framhäver min kropp medan jag smuttar på vin och väntar på Blake. En röst inuti mig säger att jag inte borde göra detta, att det bara kommer göra allt värre, men ju mer vin jag dricker desto mer försvinner rösten.

När jag börjar bli fnittrig och snurrig utav alkoholen ser jag en bil åka in på uppfarten och jag skyndar mig till hallen och sätter på mig mina, ganska höga, klackar. Jag sätter på mig en skinnjacka som jag köpte innan jag träffade Harry och går ut till bilen som Blake redan står utanför. Jag låser dörren och  springer fram till Blake för att krama om honom även fast jag vet att jag inte borde. Han lägger sina armar runt min midja för att besvara kramen, och vi står så i vad det känns som flera minuter. När han släpper mig märker jag att han inte ens orkar dölja flinet på hans läppar, vilket får mig att hålla tillbaka en suck.

"Är du redo att åka?" frågar han och ser på mig, och jag nickar. Han följer mig till andra sidan bilen, den sidan jag ska sitta på, och springer sen runt för att sätta sig vid förarsätet.

"Har du druckit?" frågar jag och vänder mitt huvud åt sidan så att jag ser på honom. Han skakar på huvudet till svar och jag nickar.

"Vi ska hämta några av mina kompisar, sen åker vi till klubben", säger han. "Har du leg med dig?"

Jag känner efter i fickan och nickar, jag var smart nog att lägga mitt leg där innan jag började göra mig iordning.

Blake kör ut från huset och mot sina vänners hus utan att vi säger något annat.

"Du är fett snygg idag, bara så att du vet", säger han, och låter helt naturlig i rösten, när han har parkerat utanför ett lägenhetshus som jag antar att hans kompis eller kompisar bor i.

Jag fnittrar lågt. "Tack. Du med." Jag tycker egentligen inte att han är så jättesnygg idag, men jag ville bara säga något tillbaka. Han ser ut som vanligt, svarta jeans och en tröja som ser ut att vara mörkröd men döljs av hans jacka, men med lite mer parfym på sig.

"Och du, tänk inte på vad du dricker ikväll, jag betalar allting. Okej?" Han vänder blicken till mig när fyra personer kommer ut genom portdörren på huset.

Jag nickar långsamt medan Blake vinkar mot killarna som nu går mot bilen. De öppnar dörren, och de kommer in varan en av dem är ... Niall?

Jag vänder snabbt bort blicken från baksätet och ser ner på mina knän. Fan, fan, fan. Han kommer ju antagligen berätta för Harry att jag är med ut, och även fast det inte ser så ljust ut nu iallafall så kommer det vara ännu en anledning för honom att hålla Darcy borta från mig. Min dotter ... Jag saknar henne så mycket.

"Varför får hon sitta fram?" säger någon. "Hon är väl lättare än oss så att hon kan sitta i någons knä. Det är jävligt trångt här bak."

Jag tar in ett djupt andetag, men Blake svarar åt mig.

"För att jag vill att hon ska sitta här. Någon av er kan väl sitta i knät på någon?"

De suckar, men ingen rör sig så Blake börjar köra igen. Fast den här gången, har han handen på mitt lår. Han fortsätter köra medan han och hans vänner, och Niall, pratar. Själv sitter jag bara helt tyst så att ingen, eller Niall, ska märka vem jag är.

Blake parkerar utanför en klubb och han springer runt bilen och öppnar dörren till mig, vilket jag besvarar med ett leende.

"Är du redo?" frågar han och lägger sin hand runt min midja och jag nickar och ser upp, och i just den stunden mötet mina ögon Nialls.