You're the one

Kapitel 8

-Selena's pov-

Klockan 11.00 vaknade jag av ett högt ljud från köket. Antar att mamma rev halva köket när hon lagade frukost. Mamma kom efter några få sekunder inrusandes i mitt rum för att se om jag vaknade. Ja hade jag inte vaknat av ljuden i köket aå hade jag nog vaknat av att hon slog upp dörren och frågade om hon väckte mig. Smart där mamma.

Eftersom hon ändå väckt mig så reste jag mig upp och drog blåa jeansshorts, en svart spetslinne med en svart bandeutop under och en knallgul kofta som jag tycker är väldigt somrig. BILD Tror faktsikt att jag ska ringa Demi och gänget efter frukosten och fråga om dom vill ut och shoppa. Hahah Demi och gänget det låter som Alvin och gänget tänkte jag och skrattade lite smått. Dålig humor jag vet.

"Godmorgon Sel" sa mamma där hon satt vid köksbordet med en tidning framför sig.

"Gomorgon mamma" sa jag vänligt tillbaka samtidigt som jag plockade fram yoghurt, flingor och en tallrik.

"Vad har du tänkt att du ska göra idag då?" Frågade mamma samtidigt som hon läste

"Jag tänkte ringa några polare från skolan och fråga om dom vill shoppa"

"Aha vilka då?" sa mamma mer nyfiket

"Demi, Ashley, Eleanor, Sophia, Niall, Liam och Louis"

"Jaså några killar gillar gillar du någom av dom" sa mamma och vickade på ögonbrynen

"Mamma! Nej förresten har dom flickvänner förutom Niall men aldrig att jag skulle vilja bli ihop med honom" sa jag med en duuh ton.

''Okej okej'' sa mamma och sträckte upp händerna ovanför huvudet för att visa att hon gav upp.

Jag åt upp resten av frukosten och skyndade mig till mitt rum för att ringa Demi och gänget. Min mobil hade visst gömt sig under sängen så jag kröp ner under sängen och försökte hitta den lilla rymlingen. Efter en stunds letande fann jag den och stoppade ner den i fickan där den ska vara.

"Ja där är din plats lilla bubben" sa jag åt mobilen men kort därefter gav jag mig en mental facepalm. VEM pratar med sin mobil?!?

Åh juste jag skulle ju ringa my dear friend Demi.
Redan efter andra tonen svarade hon

*Heeej SelPel vad vill du?* Frågade hon glatt

*Hej DemiPemi haha jag tänkte fråga om du och resten av gänget vill följa med till stan och shoppa?*

*Jaa det vill vi* hörde jag en hel kör ropa genom luren

*Har du högtalare på Demi?*

*Ja det har hon, heeeej SelenaBear* ropade Louis glatt och han pratade så högt så jag var tvungen att hålla luren minst 1 meter ifrån mig.

*Haha okej men Nando's om 10 minuter?* frågade jag och hörde direkt hur Niall började prata om hur hungrig han var

*Aa okej vi ses* sa Demi och lade på

Vad är det med folk och lägga på innan man har hunnit svara? Jag blir gaalen.
Men om jag nu ska hinna till Nando's så borde jag nog börja gå nu känner jag.

"Jag går nu mamma" sa jag samtidigt som jag tog på mig mina converse

"Okej hejdå vi ses"

---

"Hahaha du gjorde vad?" Fick jag ur mig mellan skrattattacken

"Det var inte mitt fel att hon ställde sig precis DÄR'' sa Niall och rodnade

Niall hade berättat att förra sommaren så var han hemma hos sin flickvän Ellie och bakade tårtor till morgondagen. Sen kom hennes bror och smetade ut tårta i Niall's ansikte och som hämnd så tänkte Niall kasta en tårta på han. Men hennes mamma ställde sig framför honom precis innan han kastade tårtan vilket Niall inte märkte så hon fick tårta i hela ansiktet. Ganska stel stämning mellan dom efter den händelsen.

''Du kunde inte kolla en extra gång innan du kastade?'' frågade Louis som höll på att garva ihjäl

''Skulle du ha trott att hennes mamma skulle ställa sig precis där exakt när jag skulle kasta den''

''Hur gick det med förhållandet efter det då?'' frågade Perrie

''Nja det var ju ganska stelt mellan mig och hennes mamma och Ellie blev ju inte så glad så hon gjorde slut BARA för att hennes mamma fick lite tårta i ansiktet'' sa Niall och verkade inte förstå hur man kan göra slut för något sånt.

Det började vibrera i min ficka och jag kollade på skärmen och mamma dök upp på skärmen.

*Hej vad vill du mamma?*

*Kan du komma hem typ nu* sa mamma och jag blev genast orolig vilket de andra måste ha sett då dom blev helt tysta

*Men vad har hänt* frågade jag

*Nic ringde och du bör skynda dig hem* direkt när jag hörde namnet Nic ställde jag mig upp och började springa ut därifrån.

*Jag kommer* sa jag och lade på. Jag hörde Louis ropa på mig men jag sprang bara fortare hem.

Vad har Nic gjort mot henne? Jag lovar att jag kommer döda honom om han någonsin går nära henne eller ringer henne.

Väl hemma var jag lagomt anfådd och höll på att dö. Ingen kondition jag vet.

"MAMMA!" Ropade jag över hela lägenheten

"Ja Sel jag är här inne" hörde jag från köket

"Vad sa Nic?" Frågade jag försiktigt och kramade om henne

"Han hotade med att döda dig om vi berättade för polisen om våldtäkten, han förstod att vi lurades förut"

Va..a? Döda mig? Vi kan verkligen inte säga det till polisen. Det är INTE värt det!

"Vi säger inget till polisen va?" Frågade jag nervöst. Att bli mördad stod ju inte direkt i min kalender.

"Nej nej absolut inte, vi kan inte riskera ditt liv för något såndant"

"Fast vi kanske borde göra det, tänk på hur många andra han kan förstöra om han är fri?"

"Selena vad tänker du med? Tänker du verkligen utsätta ditt liv för DET?" mamma kollade på mig som om jag vore dum i huvudet.

"Ehm nja när du säger det så" sa jag osäker