Kap 5

5.8K 26 1
                                    

Jag vaknade av att alla applåderade högljutt, jag satte mig försiktigt upp och höll med ena handen på mitt huvud. Det dunkade och gjorde ont i hela huvet! Jag måste ha slagit i någon stans. Jag reste mig upp och det högg till i huvet och en smärta i mitt underliv dök upp! Jag skrek till av att det gjorde så ont! Ramlade omkull ner på golvet och alla skrattade!
-Nu ska du strippa för oss slampa! Simon ställde sig upp och pratade tydligt. Alla hurrade, det märktes att de var fulla hela högen...
Jag har aldrig strippat förut! Jag bara stog och stirrade på Simon.
-Sätt igång, ta av dig kläderna sexit och gnid dig lite mot stången! Han hånskrattade och alla oooade. Jag började ta av mig tröjan, då kom jag att tänka på att jag var naken när jag svimmade, de måste ha satt på mig kläder. Gned mig försiktigt mot stången, helt stum och fortfarande lite chokad. Började dra av mig kolen, men ändrade mig snabbt och drog på den igen, rafsade åt mig skjortan och sprang bakom det svarta skynket och ner för scenen. Rusade mot en dörr och började banka och rycka i dörren, tårarna rann och hjärtat bultade hårt. Jag vill inte visa mig skälv för främmande människor! Jag hörde lungna men tunga steg bakom mig. Jag gömde huvet i händerna och vände mig om, gled ner med ryggen mot dörren. Jag satt nu ihopkurad i ett hörn och väntade på Simon.
Jag hörde någon harkla sig alldeles ovanför mig, lyfte huvet försiktigt försiktigt upp, mötte hans blick, men tittade snabbt ner igen.
-Du rymde! Hans röst var sammanbiten, som om han skulle kunna slå ihjäl mig just nu.
-Mm, vad ska jag annars göra pappakalle. Ilskan växte inombords!
-Kalla mig inte det igen! Slampa! Han sparkade på mig!
-Jag säger ju bara sanningen! Jag skulle kunna explodera av ilska nu!
-Passa dig, du ska med tillbaka nu! Han höjde rösten ännu mer, och jag märkte utan att äns se på honom att han var minst lika arg som jag.
-Aldrig! Jag lyfte blicken och stirrade argt på honom.
-NU KOMNER DU!! Han skrek högt och ögonen svartnade.
Jag blev lite rädd, men jag skulle klara det här! Visa vad jag vill! Inte vika mig! Simon gick plötsligt iväg, med raska steg försvann han bakom hörnet.
Simon kom tillbaka med kopplet i handen och... Ohnej!! Ohnej! En piska.
Jag fick ett hårt rapp på sidan.
-AJ!! Tårarna pressade under ögonlocken, jag övervägde att säga att jag skulle följa med eller inte, jag fick ett nytt rapp och då hade jag svaret!
-Jag följer med... Jag ritade sårat upp mot Simon, han bara log lömskt tillbaka.
-Nu har du slösat massa tid på ditt tjafs! Han kastade iväg piska och koppel, och drog med mig.
-Vänta, kan jag inte få sätta på mig skjortan? Snälla? Jag tittade på Simon och kramade skjortan hårt i högerhanden.
-Aa, visst. han suckade och släppte min arm. Jag drog snabbt på mig skjortan och knäppte knapparna. Sedan gick vi tillbaka till scenen...
==========================
Taa daa världens sämsta kapitlet😂 tråkigt och händelselöst😂 men någonting att läsa iallafall...😂
Aja Stay strong~K

I ditt våldDär berättelser lever. Upptäck nu