På vägen kom Simon ut från ett rum och följde efter Felix, Felix öppnade dörren till något rum. Simon tände lampan och hämtade en tygbit och en tejprulle. Medans Felix höll i mig hårt, stoppade Simon in tygbiten i munnen och satte dit silvertejpen uppepå. Inte ett ljud kom ut när jag försökte förklara att jag var skadad. Jag tittade med förskräckta ögon på Felix och skakade nervöst på huvet.
- Jag kan inte höra dig, idiot haha! Felix skrattade hånfullt.
Han formligen slängde ner mig på golvet, det knakade i axeln och jag slog i knät. Jag gnydde till. Felix knäppte upp byxorna och drog ner kalsongerna, hans enorma kuk hade redan stånd. Jag låg på rygg och väntade på smärtan. Han ställde sig på knä, och körde in direkt. Jag var inte ens våt och det gjorde fruktansvärt ont! Jag började hasa bort från Felix, men Simon höll fast mig. Jag kände hur jag började blöda igen, det gjorde ondare än det någonsin gjort.
- Helvete... Felix slutade att knulla mig.
- Vad är det Felix?
- Hon blöder! Felix bet sig i underläppen.
Erik kom inrusande genom dörren.
- Vafan håller ni på med? Sa Erik.
Erik gick fram till mig och drog bort tejpen och tog ut tygstycket, det gjorde fruktansvärt ont när tejpen rycktes bort så jag satte en hand för munnen. Som om det skulle hjälpa, jag ville bara här ifrån. Felix och Simon stog och tjafsade med Erik som treåringar i hörnet av rummet. Det var då jag såg min chans. Jag låg nära dörren, farligt nära dörren. Bara någon meter.
-Om jag bara kunde... Nej det kommer aldrig att gå. Tänkte jag för mig själv.
Vad har jag att förlora egentligen? Inget, så YOLO (ehm..vet inte vart den idéen kom ifrån...)! Jag kastade mig ut genom dörren tog vänster genom korridoren. Varje steg kändes som om någon högg mig med en kniv, men jag måste fortsätta.
En stor trätrappa som ledde upp till någon övervåning var nu precis framför mig. Jag tog risken att kasta mig uppför trappan. Bakom mig hördes killarnas röster. När jag var nästan uppe knakade ena trappsteget till. Någon skrek:
-I trappan!!! Det måste ha varit Erik.
På övervåningen var det extremt mörkt, jag trevade mig fram och satte mig under någonting som jag tror var ett bord.
Knakanden i trappan hördes, min puls steg och jag kramade om mina ben hårt. En lampa tändes och jag blundade. Steg närmade sig.
Jag skrek högt när en kall hand tig tag i mig och släpade ut mig från mitt gömställe.
-Nej nej, snälla nej. Jag vill inte. Var det sista jag sa innan någon slog mig medvetslös.
===========================
Sorry för jätte kort kap😔💗 men Stay strong ~K
