Rosett

Del tre: ny medlem i gänget?

"Skynda er!" 

Vi satte oss på våra platser och sedan lyfte planet. Skuggan var borta, tror jag. Jag kan inte sluta tänka på det dom hände förut. Jag stoppa i mina hörlurar i mobilen och börja lyssna på musik. Efter några minuter hörde jag Dennis säga mitt namn, flera gånger. "Alice! Alice!?". Han har suttit och skrikit mitt namn och jag har inte hört. "Alice, vad gillar du för typ av musik?" frågade Dennis. Ganska meningslös fråga egentligen. "eh, jag gillar typ all slags musik" sa jag med ett litet leende. "allså hallå, vad pratar ni om där borta?" sa Emily till mig och Dennis. "Vi pratar om hur mycket vi...." Sa Dennis för att Emily skulle bli ännu mer nyfiken. "Vad vad vad? Om hur mycket ni älskar varann?" Sa Emily med stora ögon och log. Fan Emily. Jag och Dennis blev röda i ansiktet och sa på samma gång "Nej Emily!" sedan skrattade vi för att vi sa det på samma gång. 

Vi var äntligen framme i Paris. Det är vackert här. Hotellet var jätte fint och lyxigt. Vi skulle gå in i hissen för att åka till våningen vårt rum var på, Jag, Dennis och Emily får ett eget rum och Emily's föräldrar får ett eget. Vi ska inte vara med Emily's föräldrar mycket, vi ska försöka att klara oss själva. Vi klev ut ur hissen och kolla bort på alla korridorer och leta efter vårt rum. Vi hittade korridoren som vårt rum är på. Längst bort i korridoren ser jag en skugga, en mycket skrämmande skugga "onej!" tänkte jag. Men sen när jag såg att det faktiskt var en person som hade den skuggan börja jag rysa. Det var en tjej, mörk lila axellångt hår och en ögonlapp vid ena ögat. Hon stirrade på mig, Dennis och Emily. Är detta det rätta tillfället att ge dom rosetterna? Jag putta in Dennis och Emily i hotellrummet och berätta för dom allt som hade hänt. "fan Alice, stackars dig!" Sa Emily. "Du måste ha det ganska jobbigt" Sa Dennis. "Men ändå jävligt awesome! Det är ju som i en skräckfilm" Sa Emily och skratta. Emily och Dennis satte på sig rosetterna, jag öppnade dörren. Tjejen var inte kvar. Jag kände ändå att något stirrade på oss. Jag stängde dörren och vände mig om. Utanför fönstret ser jag skuggan. "var beredda!" Skrek jag. Jag gick lite närmare fönstret och då ser jag tjejen, med ett stort och skrämmande leende. Hon förstörde glaset med bara foten och sedan hoppa in igenom fönstret. Vi tre ropade våra namn så vår "magi" skulle bli aktiverad. Men snabbt som blixten så tog tjejen fram en kniv och riktade den mot Emily, sån tur var så lyckades hon bara skära hennes arm lite, inget allvarligt. "Fan asså!! Din jävel!" Skrek Emily. "skugga försvinn!" skrek Emily. Skuggan försvann inte och inte tjejen heller. Jag kollade djupt in i flickans ögon, det känns fel att döda henne, men det känns inte fel att ta bort skuggan. Jag vet att denna flicka har någon slags förtrollning i sig. Jag känner det. "försök inte att döda henne, försök att få bort skuggan!" Skuggan var svår att besegra men tillslut lyckades vi, vi blev lite skadade men det var ingen allvarligt. 

Helt plötsligt var det morgon. "Vad hände?!" Skrek Emily. "jag tror att vi svimmade" sa Dennis. Tjejen låg också på golvet och hade svimmat. Hon hade ingen skugga kvar. Inte ens en vanlig. Tjejen vakna och reste sig upp. "är du god eller ond eller vadå, ja fattar inte" sa Emily till tjejen. Tjejen svarade inte, hon verka blyg. "förlåt, jag är väldigt blyg. Jag heter Anastasia". Jag behöver inte längre kolla henne djupt in i ögonen för att se att hon egentligen är god. Jag visste att hon hade en förtrollning. Eller vadå "ögonen" man ser bara ett av ögonen. "får man fråga hur du fick ögonlappen dit?" frågade jag till Anastasia. "helt okej. En dag började jag se en läskig skugga följa efter mig överallt och jag mådde dåligt över det. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Det regnade, skuggan fortsatte följa efter, jag sprang in i en gränd. Inne i gränden mötte jag en läskig kvinna med ett stort och elakt leende, hennes skugga var läskig. Hon hade en kniv i handen och hoppade på mig.. Ja.. Hon peta ur mitt öga helt enkelt. På kniven var det tydligen ett gift som jag fick i mig, jag svimma och när jag vaknade hade jag samma läskiga skugga som hon." Vi satt och prata med hon hela dagen nästan. Tillslut var det kväll. Anastasia gick och hade gett alla hennes nummer. "Jag går på toan, gör inte några saker medans jag är borta" sa Emily och blinka med ena ögat. "wow, kan hon typ läsa andras tankar eller något?" sa Dennis. "ehh, vaaaaa?!?!" Skrek jag och rodna.  Vi satt på sängen. "Alltså Alice, det här är typ ganska svårt att berätta men... Sen den dagen jag träffa dig har jag gillat dig.. Mer än en vän."  "Jag hööörr!" skrek Emily. Vi brydde oss inte.  "Du verka vara så snäll och så. Jag vet att jag typ har försökt att spela cool och sånt men det är bara för att jag gillar dig, jag är kär i dig Alice." "jag gillar dig också Dennis." sa jag med rött ansikte. Han kysste mig.