Rosett

Del sex: Rosett. The end, eller?

Jag och Dennis ligger fastbundna i ett litet kolsvart och trångt rum, det finns knappt någon luft här inne. Mina händer och fötter är fastbundna, min mun är tejpad så jag inte kan prata, samma med Dennis. Jag känner hur känseln försvinner i mina händer och fötter då jag hör ett skrik. "Alice! Dennis! Är ni där inne?!". Dörren och väggarna här inne är väldigt isolerade så det är svårt att höra utifrån och inifrån, men den rösten jag hörde liknade Emilys röst. Jag försökte få till något slags ljud. Emily slår upp dörren, med det ansiktsuttrycket hon hade såg det ut som att hon kunde svimma när som helst. Vi alla har aldrig vart med om något hemskare än så här förut. "Alice!! Dennis!! Vad tusan har hänt?!" Skrek Emily samtidigt som hon grät. Jag ser hur något sveper förbi Emily och hur något skär ner i Emilys ben och bildar ett stort djupt sår. Vem ska hjälpa oss nu? Är detta slutet? Jag började gråta så att mina ögon blev röda, jag skrek "Emily!!" Men eftersom att jag hade tejp för munnen så hörde hon det antagligen inte. "Vad händer där borta?" Hörde jag en tjej säga. Det var Anastasia. "Jag visste att denna stund skulle komma." Sa Anastasia och slängde ett halsband i Sams händer. "Åh, så vacker! Men haha, det kanske inte är det rätta tillfället för presenter nu va?" Sa Sam till Anastasia. "Skrik ditt namn, Sam." Sa Anastasia med ett allvarligt ansiktsuttryck. Han skrek sitt namn, hela hans kropp lyste upp och sedan ramlade han ner på golvet. "Sam!" Skrek Emily. Han reste sig upp. "Oh Yeah baby! Jag känner mig stark som fan!" Skrek Sam och flinade. Jag kan se hur Emily lider, med ett sånt där djupt sår. Två skuggor dyker upp från ingenstans, hur ska Sam klara allt detta själv? "Emily, får jag röra ditt sår? Jag lovar att jag ska ta det försiktigt." Sa Anastasia. "Varför?" Sa Emily. Anastasia rör sina händer vid hennes sår och ur händerna kommer det en rund ljus boll som hon sedan för in i Emilys sår. "Blunda." Sa Anastasia till Emily. Emily blundade och när hon sedan öppnade ögonen var såret helt borta. "Nu kan ni båda försöka besegra skuggorna!" Sa Anastasia. "Sam, skrik försvinn och rikta ditt halsband mot den ena skuggan" sa Anastasia. "Försvinn!!" Skrek Sam. Skuggan försvann, men inte helt, den svävade iväg långt bort. Antar att den inte orkade mer helt enkelt. Emily skrek så högt hon kunde och den andra skuggan försvann helt. Hon sprang direkt till mig och Dennis och lossade på alla rep och tejp. Jag blev så glad att jag kysste Dennis. "Men Anastasia, vart fick du tag på halsbandet och hur kunde du läka mitt sår med bara dina händer?" Sa Emily. "Samma sak hände mig som hände med Alice, jag började se en skugga och en dag när jag kom hem så låg min mamma död, och en skugga hade dödat henne. Sen följde det efter skuggor efter mig hela tiden. Jag fick syn på ett halsband som jag aldrig sett tidigare, jag tog på mig det och ropade mitt namn. Men eftersom att jag föddes med krafter så har jag ingen användning för halsbandet så jag gav det till Sam." Berättade Anastasia. Vi alla var helt slut efter vad som hade hänt, det började bli sent så vi gick och la oss. Imorgon åker vi hem till Sverige. Vänta, allt där hemma är kvar, allt blod, min döda mamma, allt! Hoppas ingen har kollat in i något fönster där hemma och sett allt. Sam och Anastasia fick inte sova över på vårt hotellrum, men Sam bor redan på ett hotell i närheten av detta, och Anastasia bara dyker upp då och då. 

"vakna! Ni vill väl inte vara sena till flyget eller?" sa Emily. Vi vaknade, tog på oss kläder och packade. "vi hinner nog inte äta frukost." sa Dennis. Jag ringde till Anastasia och frågade om hon ville åka med oss hem. "Ja, så klart!" svarade hon. Sam skulle också åka hem idag. På flygplatsen och inne i flygplanet fanns det inga läskiga skuggor, bra. Det tog några timmar innan vi var framme i Sverige. "Äntligen! Sverige, vi är tillbaka!" Sa Emily och skrattade. Här var vi, hela gänget med två nya medlemmar och vi alla försöker besegra dom elaka skuggorna. Det kanske låter konstigt, men det är sant. "Hörni! Vi är ju som superhjältar, och vår grupp måste ha ett namn!" sa Anastasia. "vad sägs om rosett?" sa jag. "jätte bra!" sa alla. "vill ni följa med mig hem?" frågade jag till alla. "visst!". När jag öppnade dörren var allt kvar, allt blod, men min mamma. Hon är borta! "vadfan har hänt här?!" skrek Sam. "det är en ganska lång historia" sa jag med ett leende. "Alice, kolla! Din... Mamma!" skrek Anastasia. Min mamma levde, hennes kropp var täckt med blod och hennes skugga... "jag har ett svagt minne av att jag har träffat dig förut!" sa Anastasia till min mamma. "Hörni, denna skugga Alice mamma har, är... Den starkaste skugga av dom alla! Denna skugga har också all kontroll över dom andra elaka skuggorna som finns jorden runt, om vi besegrar den här skuggan så besegrar vi också alla andra!" sa Anastasia. Anastasia sa massa konstiga ord och sedan bildades det en stor boll i hennes händer som hon sedan kastade på skuggan, men skuggan försvann inte. "va? omöjligt, det här är ju den starkaste kraften jag har!" Skrek Anastasia. Jag sprang till min mamma och kramade henne, det var inte så skönt att få blod på sig men, det är ändå min mamma. "snorungar!" Skrek Alice mamma. "en fråga, vad heter din mamma?" frågade Anastasia. "Rosetta" svarade jag. "det namnet känns mycket bekant" sa hon. "mamma... Jag vet inte hur du kunde komma till liv igen men en sak är jag säker på, du har blivit hjärntvättad av din skugga!" sa jag till mamma. "kommer du inte ihåg hur vi skrattade och kollade på roliga serier tillsammans?" frågade jag. Jag ser hur hennes ögon sakta börjar se normalare ut. Jag sa massa saker jag och min mamma brukade göra tillsammans. "jag älskar dig mamma!" skrek jag med tårar i ögonen. Det blev en explosion och allt lyste sedan upp. "dog jag? förlorade jag?" tänkte jag. Jag hade fel. Ett starkt och högt skrik hörs sedan, det var skuggan som försvann. "mamma?" sa jag. "vad är detta? vad har hänt här? varför är jag full med blod?" frågade mamma. "det är är lång historia" sa jag och skrattade. "verkar som att vi besegrade den starkaste skuggan i alla fall, genom... Kärlek!" sa Anastasia. Vi hoppade runt av glädje, jag kysste Dennis och Emily kysste Sam. "äntligen vågar du visa dina känslor, Emily" sa jag med ett leende. "äsch, strunt, är det inte sånt man gör på filmer när det blir ett lyckligt slut? haha, jag skulle aldrig kyssa någon för att jag vill!" sa Emily irriterat. "det här är ingen film vet du." sa Sam. Emily blev röd i ansiktet. "ja, okej, lite kanske jag ville.." sa Emily lågt så att hon nästan viskade. Jag trodde att det inte skulle bli ett lyckligt slut, men jag hade fel.

Månaderna gick och inte en ända elak skugga har setts till. Men en kväll, när jag, Dennis, Emily, Anastasia och Sam hade en spel kväll så kollade jag ut genom fönstret och såg hur det öppnades ett stort svart hål i himlen. Det började åska och blixtra vid hålet. "vad är det där för svart hål?" frågade Emily. Ur hålet kom det ut tre stycken saker som verka flyga hitåt. Det var tre stycken  människor med vingar, dom verka riktigt elaka... Mörka älvor? Dom flög in genom fönstret. "Hej era snorungar, det är vi som är The Dark Wings, vi har kommit för att döda er!". Vad nu?