𝙹𝚞𝚜𝚝 𝚊 𝚍𝚛𝚎𝚊𝚖 || 𝙼𝚊𝚛𝚝𝚒𝚗𝚞𝚜 𝙶𝚞𝚗𝚗𝚊𝚛𝚜𝚎𝚗 (𝚛𝚎𝚖𝚊𝚔𝚎)

Fjorton

Felicias perspektiv

Martinus ringde på facetime efter någon timme när jag var hemma igen.

T: "Heiiii" sade Martinus väldigt glad.
F: "Heej" svarade jag, trött efter resan.
T: "Hvordan gikk reisen?"
F: "Det gick bra. Är lite trött nu bara. Var är Marcus förresten? Verkar väldigt tomt"
T: "Han dusjer"
F: "Ah, okej"
T: "Det er kjedelig att du ikke kan se konserten ikveld"
F: "Jaa, vore kul om jag kunde sett men alltså ja"
T: "Forresten, tror du det er Marcus som sendte meldingerne?"
F: "Asså jag vet inte, känns både logiskt och ologiskt. Varför skulle han liksom"
T: "Jeg vet ikke men han er litt skum"
F: "Se om du får något svar, jag skickar till honom"

Marcus kom ut från badrummet fullt påklädd.

M: "Hvem snakker du med?"
T: "Felicia"

Marcus vinkade lite snabbt innan han lade sig på deras säng och höll på med mobilen. Mamma ropade något från nedanvåningen och jag skrek va men hörde inte så jag gick till trappan.

F: "Du Martinus jag måste gå, men gör det vi kom överens om"
T: "Selvfølelig, snakkes"

Vi lade på och jag gick ner. Tydligen hade Capella lyckas rymma så jag var tvungen att försöka få in henne. Det gick väl inte riktigt som jag tänkte mig, men det gör ju ingenting i livet.

När jag kom tillbaka efter den lilla så kallade "kampen" om att få in hästen hade jag fått en snap av Marcus.

Jeg hørte deg och Martinus, tror du virkelig att jeg skulle gjøre noet sånn?

Jag svarade lite snabbt med en svart bild med texten Jag vet inte, kanske, kanske inte. Du kan ju vara värsta geniet haha.

Med tanke på hur han skrev blev jag rädd. Han hade hört mig och Martinus, men han duschade ju? Eller kunde han ha fejkat det för att spionera? Tanken är sjuk, men alla kan vara kapabla till något man inte visste.

———-
Ojdå, jag vet vad som händer snarttttttt.. Kort kapitel, men som sagt det behövs. Förra blev ju faktiskt typ 900 ord!