Allt För Dig

Kapitel 5.

Jag stirrar ner på skärmen. En gång till. Bara för att se att jag verkligen läst rätt.

Karl 15:07
Kan vi ses? Behöver dig.

Jag kan inte hjälpa utan att känna hjärtat slå lite hårdare i bröstet på mig. Nej, nej, lugn nu Ellinor. Tänk. Var det inte såhär det brukade vara? Han skriver att han vill ses, jag får fjärilar i magen, går med på allt han säger, sen är jag inte värd något när han hittar närhet hos någon annan. Jo, det är precis så det var. Förr i tiden. Innan jag bestämde mig för att hata honom.

Är det något viktigt så har han väl ändå massa andra vänner han kan vända sig till. Jag kommer inte låta honom krypa under skinnet på mig igen. Jag har lärt mig läxan. Jag vet hur smidig han kan vara om han vill. Han känner mig såpass väl att han vet vad han ska säga för att få mig att följa i hans planer. Han vet hur han kan slingra sig ur problemen han skapat. Men den här gången ska jag vara bättre. För nu ser jag, utan att vara förblindad av hans charm.

Jag tar mina kassar med matvaror och börjar gå den korta vägen hem. Jag har annat att göra än att tänka på honom idag. Imorgon börjar universitetet och jag har inte ens koll på vilken tid jag börjar eller vart jag ska infinna mig. Det måste jag kolla så fort jag plockat in maten. Sen ska jag välja kläder och lägga fram på byrån så jag inte behöver stressa med det imorgon bitti.

Nervositeten kryper fram mer och mer i mig för varje minut som går. Imorgon börjar det. Imorgon sitter jag där med typ 200 människor till som förhoppningsvis är lika förvirrade som jag känner mig. Det är så många, jag hoppas att de delar in oss i mindre grupper. På så sätt känns det lättare, lite mer avslappnat kanske. Lite lättare att inte försvinna in i mängden och inte bli sedd. Att bli själv.

Jag lägger fram ett par ljusa jeans och en svart adidas-tshirt fint ihopvikt på byrån. Uppepå lägger jag nya trosor, en bh, vita strumpor och ett flätat skärp. Skulle det behövas så tar jag på mig min gula tunna vindjacka. Så. Nu har jag kläder redo för imorgon. Och jag vet vart vi ska mötas och att imorgon är det bara en rundvandring av skolan och information.

Jag sitter med insparksschemat framför mig på datorn. Tre veckor fulla av aktiviteter. Hur skulle någon klara det samtidigt som vi ska ha föreläsningar och seminarium. Universitetslivet är verkligen en gåta för mig. Jag hoppas verkligen att gåtan var lätt att knäcka.

Jag hoppar till när mobilen vibrerar där den ligger på skrivbordet. Utan att tänka tar jag upp den och tittar på skärmen.

Karl 19:47
Varför svarar du inte? Ser ju att du läst...

Men vad vill han eller? Är han så trög att han inte fattade vinken igår eller nu när jag ignorerat hans meddelande.

Ellinor 19:48
Vill inte ses.

Jag svarar kort och rakt på sak. Finns inget han kan missförstå i mina ord.

Karl 19:49
Varför är du så sur?

Jag flämtar till av hans svar. Det borde väl han, om någon, veta. Det är ju ändå han som orsakat allting. Jag tänker inte ens svara på hans idiotiska meddelande. Kan han inte lista ut varför jag är sur så kan han gott fundera över det ett tag till.

Efter att ha ätit en skål nudlar så borstar jag tänderna. Filmen jag startar på datorn hinner jag inte se mer än några minuter på innan jag stensomnar i sängen.

~~~

Väckarklockan tjuter högt och stör min skönhetssömn. Jag gnuggar gruset ur ögonen och söker frenetiskt i sängen efter mobilen. Tillslut hittar jag den och kan stänga av det hemska ljudet.