Allt För Dig

Kapitel 2.

Efter att ha bytt spårvagn en gång och gått några hundra meter så hör jag det välkända dunkandet av musik. Regnet har som tur är avtagit till lätt duggande så vi går alla tre med jackorna över våra huvuden för att slippa se ut som dränkta katter när vi kommer fram. Än en gång förundras jag över Lisas raska takt med de höga klackarna. Jag som har sneakers får småspringa stundvis för att hinna med henne när hon går. Jag vill skylla det på hennes långa ben medan jag kämpar på med mina 157cm ovanför jordens yta.

Innan jag vet ordet av så står vi framför ett enormt stenhus, det påminner mig lite om ett gammalt slott. Fast i något mindre skala. På gräset framför huset står ungdomar i små klungor och röker, eller bara pratar. Men låt oss vara ärliga, de flesta röker. Jag funderar snabbt över vem i hela friden som bor här. Jag följer efter Lisa och Tim mot entrén, jag får känslan av att de varit här ett flertal gånger förut. I hallen tar de inte av sig skorna så jag struntar i det jag med. De svänger snabbt till höger och sedan höger igen in i en lång korridor, vid första dörren stannar vi och Tim öppnar den. Utan att titta in slänger han in sin jacka, jag väntar på dunsen när jackan landar på golvet men den hörs aldrig. Lisa slänger också in sin jacka och jag gör likadant, innanför dörren ser jag skymten av en säng som våra kläder landat på.

Utan ett ord stegar mina nyfunna vänner iväg från korridoren och i motsatt riktning från ytterdörren, rakt in i köket. Jag ser mig omkring. Jag kan inte undvika tanken på att allt ser så... dyrt ut? Exklusivt på något sätt. Högt i tak, ljuskronor, tavlor som verkligen inte är köpta på ikea eller någon annan billig inredningsbutik hänger överallt. Än en gång undrar jag vem som bor här. Och framför allt: vem vågar ha fest här? Bänkarna är redan belamrade med tomma burkar, flaskor och genomskinliga plastmuggar. Påsar och väskor står överallt på golvet, förmodligen fyllda med ännu mer alkohol och groggvirke. Lisa ställer ner väskan hon har med sig med en duns och börjar rota runt i den.

"Det är bara att ta för dig ikväll, min sprit är din sprit!" Kvittrar hon och bländar mig med ännu ett leende.

"Tack, jag bjuder tillbaka en annan gång." Säger jag med ett leende. Hur kan det kännas som om jag känt Lisa i flera år när vi faktiskt träffades för några timmar sedan? Hon är så lätt att prata med och ingen har någonsin, verkligen någonsin, välkomnat mig med så öppna armar som hon.

"Det löser sig." Säger hon med en lätt axelryckning. Hon ställer sig upp och ger mig en burk cider.

"Tack." Säger jag igen. "Vart är vi förresten? Vem bor här?" Fortsätter jag och uttrycker äntligen mina funderingar.

"Det gör jag." Säger en mycket självsäker och välbekant röst bakom mig. Jag känner hur jag stelnar till, den där rösten skulle jag känna igen alla dagar i veckan, i alla tillstånd och lägen.

"Du måste skämta." Andas jag ut och hoppas direkt att han inte hörde mig. Jag ser mig snabbt omkring för närmsta flyktväg samtidigt som jag knäpper upp burken i min hand och tar en sipp. Det finns två vägar ut från köket. Jag känner hur hans kropp rör sig runt mig så han nu står bredvid mig. Den lätta vindpusten hans rörelser skapar skickar en doft av hans parfym mot mig. Jag kan inte låta bli att sluta ögonen och dra in hans essens i lungorna. Bröstet känns tungt och magen fylls av en värme. Jag andas ut. Min kropp blir kall och fylls med avsmak vid minnena.

"Hej!" Hans röst är så lättsam och även fast jag inte ser på honom så kan jag föreställa mig leendet som leker på hans läppar. Innan jag tittar upp på honom tar jag stora klunkar från burken i min hand. Hans blekt blåa ögon möter mina klarblå. Han höjer på ögonbrynen i väntan på att jag ska svara. Men jag vill inte. Jag känner hur min blick hårdnar och den där kylan som fyllde min kropp efter värmen, den sprider sig i ögonen på mig.