Gråzon- Dante Lindhe

F Y R T I O Å T T A

—Moas perspektiv

När jag vaknar nästa morgon slår verkligheten mig i ansiktet direkt. Alla bilder och minnen från gårdagen kommer tillbaka. Tårarna börjar rinna, jag kan inte hindra de.

Nelly vaknar av mina hulkningar och sätter sig snabbt upp i sängen och kramar om mig.

-Vi åker dit idag när vi har ätit frukost, säger hon. Jag nickar.

Jag måste få se honom, hålla hans hand, prata med honom trots att han inte kommer svara.

Jag drar knäna mot bröstkorgen och torkar tårarna på tröjärmen.

Vi går in i köket. Ludwig sitter vid bordet och stirrar på sin macka. Han reagerar knappt när vi kommer in. Även om jag är arg på honom för det han gjorde mot Vendela kramar jag om honom. Det är förmodligen lika jobbigt för honom som det är för mig. Hans bästa vän.

-Vendela kommer idag, mumlar han.

-Va?

-Hon kommer till sjukhuset

Jag blir lite chokad. Visst hon är Dantes vän men någon måste ha berättat vad som hänt för henne. Förmodligen Ludwig, jag kanske inte är chokad, mest förvånad.

Nelly visar sin telefon för oss

Jag: (Nelly då men ni förstår hopppas jag)
Har något hänt?

Valter:
Inget har ändrats

Valter:
Han är fortfarande medvetslös

Jag:
Ok, när kan vi komma?

Valter:
Besökstiden börjar vid nio så ni kan väl komma då?

Jag:
Ok!

Jag kollar på klockan på skärmen, halv åtta. Jag hade trott att vi skulle vakna mycket senare. 

Nelly tar ut två tallrikar och två glas ur ett skåp. Hon rostar två mackor och ger mig sedan en tallrik med en macka på.

Jag brer den, lägger på en gurkbit. Minns hur Dante alltid brukade peta över sina gurkbitar när vi var på resturang. Han hatar verkligen gurka. Hur äcklad han såg ut när hon åt det. När han sade

"Trots att du gillar det där vidriga så gillar jag dig ändå"

Jag tar en tugga. En tår rinner ner för min kind. Ludwigs telefon ringer

-Noel, mumlar han och lämnar köket.

Jag tittar på Nelly, hon tittar tillbaka.

-Det kommer bli bra Moa, säger hon och försöker låta lugn på rösten. Men jag vet att hon inte är det. Jag vet att hon känner ungefär samma sak som mig.

Jag hoppas att hon inte känner exakt samma sak. Jag hoppas att det inte känns som att henens kropp vill stänga av, stöta bort hennes hjärta, gå i tusen bitar utan att lagas. Som ett pussel utan en bit. Biten som saknas är Dante. Biten som saknas ligger i ett rum på Södersjukhuset, resten av bitarna är i familjen Kronstrands kök.

Ludwig kommer tillbaka in i köket.

-De kommer vid halv nio och hämtar oss, säger han tar sin macka och går in på sitt rum.

Jag och Nelly äter också upp och går tillbaka in i hennes rum. Vi byter om snabbt och sätter sedan på någon serie. Jag vet inte vilken, jag kan inte fokusera på den.

Duschen startas. Ljudet av vattnet som rinner är lugnade. När Ludwig är klar går vi ner på gatan och väntar på Axel och Noel.

Värmen känns inte så värmande. Fågelkvittret känns så långt borta. Alla intryck känns inte på riktigt som om detta var någon mardröm. Men tyvärr är det inte det, detta är verkligheten.

Den hårda, kalla och brutala verkligheten. Inget någon säger eller gör kan ändra på den. Det enda vi kan göra är att vänta på att Dante vaknar.

Axels bil stannar framför oss och Noel kliver ur. Han kramar om oss alla.

-Är ni redo?

-Vi har väl inget val?, frågar jag trött. Tårarna hotar med att börja rinna men de kommer inte, de kanske är slut.

När vi alla sitter i bilen får jag ett sms från Valter:

Valter:
Skynda er, det har hänt en grej

Mitt hjärta börjar dunka snabbare och mycket hårdare. Det känns som att det kommer hoppa ur min bröstkorg.

Vad har hänt med Dante?

—
Nu kommer alla hata mig igen för denna cliffhanger, FÖRLÅÅÅT!!

Jag hoppas att ni inte hatar boken nu pga alla cliffhangers....

2 kapitel + epilog kvar

Imorgon kommer de sista delarna av gråzon någonsin, det är ju faktiskt lite sorgligt tycker jag )):

Hoppas ni har/får/hade en bra dag idag!!
<33