Gråzon- Dante Lindhe

T J U G O T R E

—Moas perspektiv

Festen har pågått i några timmar när jag än en gång ser Dante. Med tanke på alla idiotiska saker jag gjort när jag är full borde det inte vara något problem att gå fram till honom. Men det är något som tar emot. Jag vill gå fram, säga hur jag känner.

Någon kommer upp bakom mig, jag vänder mig inte om.

-Du vet att du förtjänar detta va? Att han mår bra tillskillnad från dig, jag kopplar genast rösten till Hugo. Jag vänder mig fortfarande inte om. Han skrattar tyst.

-Han har gått vidare och du står här, ensam.

En ensam tår rinner ner för min kind. Jag försöker vara stark och inte gråta men det går inte. Snart rinner tårarna. Då kommer någon fram och kramar om mig. Jag känner den välbekanta doften av Noel.

-Dra åt helvete Hugo, säger han och jag gråter mot hans tröja.

-Åhh ska du komma och försvara henne, nu när Dante inte kan det, säger Hugo och skrattar.

Noel knyter händerna men jag lägger mina händer på hans och försöker lugna honom.

-Det är inte värt det, viskar jag med tårarna i halsen.

Ett skrik hörs från Hugo, han blöder när jag tittar upp på honom. Där står Dante, Hugo slår till honom innan han lämnar lägenheten. Dante blöder. Dante blöder pågrund av mig, igen. Jag borde gå efter Dante, jag vill det, men mina ben står kvar. Jag kan inte röra mig en millimeter och jag hatar mig själv för det.

När jag vaknar i Nellys rum dagen efter har jag huvudverk. Inte den där milda sorten man får när någon är jobbig. Inte den. Utan den där sorten som gör att man bara vill rulla ihop till en liten boll och gråta. Den sorten man får när personen du skulle göra allt för och älskar har bråkat med någon som förstört ditt liv, igen. När personen du älskar blivit slagen men du gjorde ingenting.

Jag tittar upp i sängen, där ligger hon och Valter. Jag ler lite för mig själv. Sen inser jag att jag kanske borde väcka de. Ifall Ludwig kommer hit. Jag kan tänka mig att han kanske inte blir så glad om han ser sin lillasyster och bästa vän tillsammans. Speciellt inte i varandras armar, i en säng. Men jag låter de ändå ligga kvar. Klockan är inte så mycket och jag tvivlar på att Ludde ens är vaken.

Jag tänker på gårdagen. Han säger att han är över mig men med tanke på hans reaktion igår verkar det inte vara så. Jag bestämmer mig för, att om jag får en till chans att vara med honom, ska jag ta den. Jag har insett nu efter några månader, att jag inte klarar mig utan honom. Jag behöver honom.

Jag försöker somna om, men tankarna håller mig vaken.

När Valter några timmar senare vaknar väcker han även Nelly. De verkar tro att jag sover för jag för Nelly säga åt Valter att

"Lägg dig någon annanstans innan hon vaknar"

-Jag har varit vaken i flera timmar, säger jag och de båda hoppar till.

-Ludde har inte varit här, säger jag när de båda ser lite halvt skräckslagna ut.

-Vad fuck ska vi göra nu?, han får inte se oss två här, säger Nelly och lägger huvudet i händerna.

-Men om Valter lägger sig här kan jag lägga mig däruppe så kommer han inte "misstänka" något, säger jag och pekar på madrassen jag nu sitter på.

-Perfekt, säger Valter och kliver ur sängen.

Precis när vi bytt plats öppnas dörren och Ludde kommer in.

-Vi släpper musik idag, skriker han innan han lämnar rummet.

-Vad hände där?, frågar jag innan vi alla börjar skratta.

Resten av dagens spenderas hemma hos Nelly. Vid nio åker Ludwig till studion, vi andra är kvar. Vi tittar på film, lagar mat och har allmänt kul. Jag tänker knappt på gårdagen. Vi får ett sms från Ludwig att deras låt "gråzon" släpps vid 00.00 inatt.

Några timmar senare slår klockan 00.00 och jag sitter i Nellys rum. Valter drog för en timme sen, han skulle fixa något. Nelly gick på toa och bad mig vänta med att spela låten men när jag får detta sms av Dante kan jag inte vänta.

Dante:
Lyssnar du?

Jag:
Jag ska det

Dante:
Min vers är om dig❤️ (här får du din cred tusenoennatt hon kom alltså på idén)

Jag sätter på låten och väntar med gråten i halsen på Dantes vers, när den kommer brister allt.

Det var länge sen det var du och jag, men jag bryr mig lika mycket vill att du ska må bra.

Jag vet att inget vi bestämde blev av som när du viska i mitt öra "älskar dig och ingen annan här kan känna som jag"

Är det fel av mig att säga att jag tänker på dig?

Du vet hur det kunde va, även om det gått ett tag.

Så om du tänker tillbaks var det verkligen bra? Förblindad utav känslorna som fuckar upp mig idag.

Men vart är du nu?

Jag står ju här och väntar på att känslorna de ska ta slut.

Det känns på riktigt och jag saknar dig så mycket ju.

Kanske är det så att varje början faktiskt har ett slut.

För du sa att du hatar mig för vad?

Vet att vi kan lyckas göra vad som helst tillsammans du och jag.

Eller inte för jag saknar dig så, kanske svårt att förstå, jag får väl låta dig gå.

Jag vill inte att han ska låta mig gå, är det sista jag tänker innan jag bryter ihop totalt. Nelly kommer in i rummet och lägger armarna omkring mig.

-Vad händer?, frågar hon förvirrat. Jag visar både smset och spelar Dantes vers igen.

-Jag saknar honom, säger jag mellan tårarna.

-Jag ska prata med honom han kan inte göra såhär mot dig det är så jävla taskigt, hennes arga röst får mig att hoppa till.

-Vadå prata med honom?, jag blir förvirrad.

-Vi två ska till studion direkt, säger hon och reser sig från sängen.

-Nej Nelly snälla, säger jag.

-Jag orkar inte se honom nu, jag får prata med honom i skolan.

-Lova att du gör det Moa, hon tittar på mig.

-Jag lovar.

—
Sååå hoppas att ni gillade kapitel 23!!

Jag tänkte på en sak, tycker ni att jag inte ska lägga upp instagram kapitel i denna eller är det okej?

Vilka är era topp 5 hov1 låtar? Mina är Mandy Moore, din mamma, stan e mörk, Channel Orange och Sex <33333

Ta hand om er!
<33