*tidshopp ett år*
—Moas perspektiv
-Moa vakna vi ska åka om en timme, Dantes röst väcker mig.
Jag gnuggar mig i ögonen, sträcker på mig.
-Va?, frågar jag förvirrat.
-Vi ska åka till Borås om en timme, Valter kommer med sin bil.
-Borås? Jag kopplar fortfarande inte.
-Näst sista stoppet på turnén?
Plötsligt faller allt på plats, jag har alltså glömt att killarna är på turné över natten. Mitt minne är på topp.
Jag tar tag om hans nacke och drar ner honom i sängen. Han skrattar lite, jag borrar in ansiktet i hans supreme hoodie.
-Bor inte Vendela i Borås?, frågar jag tyst.
-Jo, han viker bort med blicken lite.
-Vet du om vi kommer träffa henne?
-Inte Ludde men vi andra kanske, säger han.
Jag nickar långsamt. Det var över ett år sedan Vendela flyttade. Ludde har tagit allt bra, för bra. Idiot. Han har gått vidare och typ förnekat allt som hände. Men alla minns vad han har gjort. Jag har pratat lite med Vendela några gånger men inte så mycket jag hade velat. Men jag visste liksom inte vad jag skulle säga. Jag tror att Dante och Elsa har haft bättre kontakt med henne. Jag hoppas verkligen att vi träffar henne.
Vi lämnar sovrummet till min stora besvikelse. Jag tar en macka och ett glas vatten.
-Alla vi får väl inte plats i Valters bil, han har väl bara fem platser.
-Jo men vi får väl plats?
-Du, Axel, Noel, Ludde, Nelly, Valter och jag är inte fem personer! Vi är sju, det känns ju stabilt att ingen av er fem som gått ut gymnasiet kan räkna rätt.
-Men Vafan Ludde sade att alla skulle få plats, han drar en hand genom håret.
-Men vad ska vi göra då?
-Jag, Axel, Ludde och Noel måste vara där vid fyra, de kommer vid tolv, och det tar fyra timmar att åka dit, Valter kör ju förmodligen så du och Nelly får väl åka själva, säger han.
Jag höjer på ögonbrynen.
-Jaha okej, men vet Nelly om det?
-Om hon kan räkna så vet hon det.
Mobilen plingar till.
Nelly:
Du och jag behöver åka själva!
-Hon kan räkna, halv skrattar jag och visar Dante mobilen.
Jag:
Men det blir mysigt! Vi kan ju åka när som helst då
Nelly:
Sant, jag kommer till dig vid 12 med de andra.
Jag:
Vi ses!
Vi spenderar resten av tiden tills de kommer med att packa klart. Dante den lilla optimisten har knappt packat någonting alls.
-Du ska vara borta i fyra dagar, tror du att det där räcker? Jag kastar en skeptisk blick på den ryggsäck han tydligen fått ner allt i.
-Ja, vadå hur mycket har du?
-En resväska
-En hel resväska, du ska vara borta i några dagar inte en månad, jag brister ut i skratt.
-Packa mer, säger jag och kramar om honom.
-Varför ska jag packa onödigt mycket?
-Det är inte onödigt, det kallas att vara förberedd.
-Jag tror att du är tillräckligt förberedd för oss båda, han drar ner mig i soffan så jag sitter i hans knä.
-När alla dina kläder är smutsiga imorgon så vet du vad jag tycker, skojar jag. Eller jag är seriös, men han tror uppenbarligen att jag skojar.
Han försöker kyssa mig, jag drar bort huvudet.
-Är du på riktigt irriterad?
-Kanske
Han suckar. Jag ler, kysser honom. Han kysser snabbt tillbaka. Han lutar sig över mig, vi faller bakåt, han drar lite löst i min tröja. Precis när han är påväg att dra av den öppnas dörren och in kommer fem personer. Våra "kära" vänner. Dante ställer sig upp och går ut i hallen. Jag sätter mig upp i soffan och rättar till min tröja lite.
Nelly kommer in i vardagsrummet. Jag kramar om henne. Hon har också en resväska med sig. När Valter, Axel, Noel och Ludde kommer in har de ungefär lika lite packning som Dante.
-Ni inser väl att vi ska vara där några dagar inte timmar
-Exakt, säger Nelly.
-Nä håller du också på sådär?, Dante suckar.
-Jaja vi hinner inte snacka om det här längre vi måste dra om vi ska hinna, säger Valter med en blick på klockan som nu är lite över tolv.
-Ni kommer komma sent, ni har ju inte räknat med någon marginal alls, konstaterar Nelly.
-Fan va ni var positiva idag då, säger Ludde och skattar lite. Ingen annan skattar. Alla är fortfarande sura på honom, men enligt mig är det inte mer än rätt.
-Vi hinner säkert, säger Dante. Ger mig en snabb puss innan de går ut i hallen.
När de lämnat lägenheten gör jag och Nelly lunch. Ja jag har hunnit bli hungrig igen.
Vi värmer någon soppa vi hittar i kylen.
(Soppa är den mest undervärderade maten som finns. Det är så gott.)
När maten är uppäten och det sista nerpackat går vi ut i hallen. Tar på oss skorna och jag tar bilnyckeln som ligger på en hylla.
-Vem kör?
-Vi kan dela upp det, jag kan börja, jag låser upp bilen och sätter mig i förarsätet.
Vi har kört kanske två timmar innan vi bestämmer oss för att ta en paus och när vi åker igen är klockan halv fyra.
Jag:
Kommer ni hinna?
Dante:
Förmodligen inte, vi har en timme kvar
Jag:
Vi HiNnEr SäKeRt
Dante:
Jaja
Jag:
<33
—
KAN VI PRATA OM ATT DANTE LADE UPP EN OMRÖSTNING DÄR MAN SKULLE GISSA OM HAN VAR EN KATT/HUNDMÄNNISKA OCH NOEL SKREV "FISKMÄNNISKA, SPIK"
HMMM VEM HAR SAGT DET HEEEELA TIDEN??? JAG, HEJ HEJ HALLÅ!!
(Ja jag överreagerar, låt mig)
Detta kapitel blev oklart, som alla andra kapitel :)) det är tio kapitel + epilogen kvar nu..
Ett instagram kapitel kommer om någon minut!
Hoppas att ni mår bra, om ni inte gör det kan ni alltid skriva till mig!
Ni är bäst, ta hand om er!!
<33
DU LÄSER
Gråzon- Dante Lindhe
Fanfiction"Gråzon är till dig" - Uppföljare till "Damn- Dante Lindhe" så läs den först för att hänga med bättre i denna bok (det går nog bra även om du inte gör det ((: ) - Berätta gärna vad ni tycker/ rösta - <33
