Querencia

~13~

"Vi kan prata om något annat om du vill" Säger jag lågt. Hans blick möter min i några sekunder innan han tittar bort igen.

"Nej..." Han blundar hårt. "Det är bara ett tag sen jag pratade om det" Han tar ett djupt andetag innan han fortsätter. "Det är mina föräl...drar" Rösten dör bort mitt i meningen, som om det är för jobbigt att prata om. Will blundar igen, och en tår rullar ner för hans kind och droppar ner på hans ben. Lika snabbt som den kom torkar han bort den med baksidan av handen och skakar på huvudet.

Jag blinkar förvånat, osäker på hur jag ska reagera. Både för att han är så känslosam och plötsligt öppnar upp sig så mycket. Jag andas ut och flyttar mig lite stelt närmare Will. Han verkar inte märka det för han sitter helt stilla, med händerna i knät och blicken fäst vid väggen på andra sidan rummet.

"De var forskare båda två. De skulle flyga till Indien på jobbresa för att skriva en artikel om Kudlu falls så jag var med farfar, när jag var fem alltså. Han tog med mig till lekparken och vi åt glass och... planet störtade ner i havet utanför Udupi"

"Jag tror de överlevde"

Jag tittar upp på honom. Vet inte vad jag ska säga, jag vill bara krama honom, men tillslut måste jag ju säga något. Istället stryker jag med handen över mitt ben eftersom jag fryser, som alltid. Han tittar på mig. Med ens blir jag också ledsen, ännu mer än jag var för Kelly och Norah.

"Åh" är det enda jag kommer på att säga. "Och du har bott med Tim sen dess?"

Will nickar och vänder sig sedan helt mot mig. Han ler snett, men han är fortfarande ljust röd under ögonen. "Var inte ledsen för mig bara" Han kliar sig i håret och tittar på den mörka väggen igen. "Jag ska ju åka och leta efter dem"

"Mhm" Jag nickar långsamt. "Men hur vet du var du ska leta?"

"Jag åker väl när jag har samlat ihop tillräckligt med pengar" Han slänger en trött blick mot lådan med hänglåset. "Och.. jag ska väl bara åka dit och leta, det kan ju inte finnas så många Bob och Rachel Johnson i Udupi?"

"Nej det är klart" Will suckar och reser sig upp från luftmadrassen så att den höjer sig under mig. Han tänder en skrivbordslampa borta vid den mörka väggen så att en karta över Indien lyses upp underifrån. Ett område längst ner till vänster på landet är inringat med lila tuschpenna och flygplanets väg från New York till Udupi är markerad med röd tråd. Längst upp finns två bilder fästa med häftstift. Den ena är tagen på vad som måste vara Rachel och Bob när de ler mot varandra i central park på nyårsafton och den andra när Rachel håller upp en liten Will framför kameran. Hans redan då lockiga hår blåser i vinden och han rynkar på den lilla runda näsan av skratt.

"Det fanns fyra fallskärmar på planet" Will pekar på en sammanfattning av flygplanets utrustning som sitter fastnålad på en anslagstavla bland en massa andra papper. "Den hade 151 passagerare.. Och sen hittade man 146 döda passagerare och bara två fallskärmar"

Men tänk om det var några andra som överlevde? Och om Will inte klarar sig ensam i Indien utan sina föräldrar? Borde de inte ha ringt eller hört av sig till honom och Timothy isåfall?