Querencia

~4~

Jag fingrar lite på bokens omslag och stannar till. Nedanför hörs ljudet av bilar som åker förbi på gatan. Om det är mamma som kommer hem kanske hon undrar var jag är. Eller inte, jag skulle lika gärna kunna vara hemma hos Kelly eller Norah.

Vi har gått ett tag och jag känner att det inte är så bra att gå ännu längre bort. Will går några steg men stannar han också.

"Vad var det vi skulle göra?" säger jag med armarna om boken som om jag ger den en kram.

"Skulle säga en sak" Will lägger handen på ena fickan som han har på luvtröjan. Jag är tyst och väntar på att han ska fortsätta, men det gör han inte. Blicken sveper över taken runt omkring oss och han ser ut att tänka igen.

"Jag borde gå tillbaka, jag har en del saker att göra" jag vänder mig lite om och tittar på Will där han står. Vad skulle det vara som han vill säga? Varför kunde han inte bara säga det direkt? Jag är nyfiken samtidigt som jag vet att Norah och Kelly nästan alltid blir irriterade när jag kommer försent. Vi ska träffas vid Norahs hus och gå förbi parken ett tag.

"Vad ska du göra?" säger Will.

"Jag har baletten. Om några veckor är det audition för elitgruppen, så jag måste träna och gå igenom dansen.." jag lyfter på armen för att titta på klockan, om jag går nu borde jag precis hinna byta om igen också.

Will nickar och drar plötsligt efter andan. Han tar också upp det som han hade i fickan. Det är ett litet skrynkligt papper som han slätar till innan han sänker det igen.

"Åh, min moster var professionell balettdansare förut" han drar handen genom håret och sneglar på pappret som han håller i ena handen.

"Jag brukade följa med henne hela tiden och titta på" han låter lite sorgsen men ler ändå av minnet. "Ändå kan jag inte göra en ända piruett" han skrattar till.

Tänk om jag skulle kunna få träffa hans moster, det skulle vara fantastiskt. Hon kanske skulle kunna hjälpa mig.

"Men jag har sett allt som hon gör och hur hon tränar, jag skulle kunna hjälpa dig inför audition. Om du vill alltså..."

Först är jag bara tyst. Hur skulle han kunna hjälpa mig? Tänk om han kunde hjälpa mig att komma med i Norahs grupp. Då skulle jag få tävla och uppträda på scenen och ha en sån där tutu som de har. Men det känns också lite konstigt att han bara vill hjälpa mig med baletten helt plötsligt.

"Okej.." börjar jag. Will räcker över pappret som han höll i handen. Det är fortfarande ojämnt och har en massa bucklor efter att ha legat i fickan.

"Vad är det?"

"Läs" Han nickar mot pappret.

Jag läser rubriken som står med stora guldiga bokstäver.

Talent show

Pappret, som verkar vara en reklamaffisch är täckt av glitter.

Första priset vinner 1000 dollar. Anmäl dig på vår hemsida.

"Vi kan sätta ihop ett balettnummer tillsammans" Will tittar på mig och ler.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska svara. Självklart vill jag stå på scenen och dansa, eller vill jag? Helt själv? Tänk om det inte går bra? Är jag verkligen så bra?

"Vi kan väl iallafall försöka?"

Det här kanske är min chans att bli något annat än en bakgrundsdansare. Jag ser framför mig hur publiken applåderar och jag står på en stor scen. 1000 dollar är väldigt mycket pengar också, väldigt, väldigt mycket. Jag nickar åt Will och hans leende blir bredare. Om det inte går bra med själva tävlingen kanske det är kul ändå? Jag kanske lär mig något?

Will vänder sig om och bakom honom kan jag se tre personer som kommer gåendes emot oss. Jag tar ett kliv åt sidan för at kunna se bättre, de ser ut att vara något år äldre. De tre killarna stannar framför Will och han sticker ner händerna i fickorna igen. Den ena, som står i mitten är lång och hans hår ligger platt åt sidan med hjälp av säkert flera lager hårvax. De andra två är kortare, men ändå lite längre än Will.

"Jag kommer sen" säger Will till dem och tar ett steg närmare mig för att avsluta samtalet. Hårvaxkillen suckar och lägger armarna i kors. Han verkar inte vara så glad åt att behöva vänta på Will.

"När funkar det för dig att ses då?" Will ler igen och sätter händerna i sidorna. Jag förstår honom om han behöver gå iväg till sina kompisar, antagligen är det på samma sätt som med Norah och Kelly.

"Ehm" jag försöker komma ihåg min kalender i huvudet, men det går inte så bra.

"Torsdag? Efter skolan" det är den enda tiden som jag kan komma på nu där jag har tillräckligt mycket tid för ingenting alls. Will nickar. "På taket vid den där skorstenen du satt och läste vid" han vänder sig sedan om. "Vi ses"

Nu är det jag som nickar. Med talangshowslappen i den ena hanen och min bok i den andra börjar jag gå tillbaka hemåt. Jag förstår egentligen inte riktigt vad det är han tycker så mycket om med att vara så högt upp. Är det höjden eller kanske att ingen verkar se en här uppe? När man är här kan man vara ifred. Perfekt för att läsa tänker jag och tittar efter de tre killarna och Will när de försvinner bort. Men han läser ju inte.

----------

Att jag kom lite sent verkar Kelly och Norah helt ha glömt bort nu. De pratar om en gammal danslärare som jobbat på vår balettskola i säkert hundra år. Hon ska tydligen börja sälja danskostymer.

"Vi ska få nya till föreställningen i höst, det är säkert hon som kommer göra dem" utbrister Norah och tittar på oss. Jag lyssnar inte så mycket. Mest tänker jag på talangshowen, jag vet faktiskt inte om jag är modig nog att göra det. Och det är bara Will och jag som vet, och varken Norah eller Kelly kommer att få reda på något än.

Kelly och jag är tysta. Ingen vet riktigt vad vi ska säga och jag tror att det är för att båda är lite avundsjuka.

"Hursomhelst såg jag en jätteskum sak när jag åkte hem från dansen idag" fortsätter Norah. Vi svänger in till parken som kantas av ett ganska högt staket och fortsätter på den asfalterade gången bort mot utegymmet.

"Vadå?" Kelly tittar upp från sina rosa träningsskor och ser nyfiket på Norah.

"Ni vet såna där takodlingar?" Norah väntar tills både Kelly och jag har nickat. "Där uppe såg jag två personer i svarta kläder som plockade citroner från träden" Norah spärrar upp ögonen när hon förklarar.

"Va? Var det inte bara personal?" undrar jag och förstår inte vad som är skumt med att folk plockar citroner från citronträd.

"Men det smög omkring och gömde sig för de andra och när de var klara så bara stack dem" Norah gestikulerar med händerna när hon pratar. Det är ju lite skumt..

"Men det är inte så farligt att bara ta några citroner väl?" Kelly sätter sig ner på en stång som tillhör utegymmet.

"Jo, är inte det inbrott?" Norah sätter sig bredvid och jag rycker på axlarna.

"Om du ser det igen kanske du ska säga till?" jag ställer ner min vattenflaska på en bänk och drar åt snörena på gympaskorna så att det inte ska gå upp.

"Antar det" Norah börjar också göra sig klar och efter en stund kan vi börja.