40

479 21 0
                                    

{Hermione}

-Jag har tänkt lite, sade jag fundersamt där jag låg. Mitt huvud var lutat mot Dracos bröst då han drog fingrarna genom mitt hår.
-Jaha? svarade han och lekte med några lockar.
-Voldemort, han är i närheten för att döda Dumbledore... tror jag, fortsatte jag och tänkte. För någon sekund slutade Draco fingra i mitt hår och hans bröstkorg spändes.
-Tror du? sade han avslappnat och fortsatte pilla i mitt hår med lite osäkerhet. Jag rynkade pannan och vände upp huvudet så att jag kunde se in i Dracos ögon.
-Du vet någonting om detta, eller hur? frågade jag och gav honom ett osäkert leende. Draco harklade sig kort och satte sig halvt upp i sängen så att jag var tvungen att flytta på mig en aning.
-Det är komplicerat, sade Draco kort och svalde.
-Jag har tid.
Draco suckade och sneglade någonstans åt sidan. Så som han brukade göra när han var ledsen eller besviken.
-Jag är inblandad, Hermione, inte med vilje förstås. Men jag är djupt inblandad, mumlade Draco.
-Hur då? frågade jag och försökte fånga hans blick.
-Mörkrets Herre använder mig till den uppgiften, sade Draco bekymrat och hans ögon fuktade sig en aning.
-Att döda Dumbledore?! utbrast jag.
-Det värsta är att jag är hotad med mitt liv om jag inte gör det, fortsatte Draco ledsamt.
-Din pappa låter honom göra så?! frågade jag uppskrämt.
-Han har inte så mycket val, dessutom har jag redan märkt vad han använde som skydd till mig, svarade Draco och suckade.
-Vadå? frågade jag.
-Snape, han har fått i uppgift att hålla ett öga på mig, mumlade Draco.
-Hur vet du det? fortsatte jag undra.
-Hermione, jag kanske är en nybörjad dödsätare, men jag är inte dum. Det har bara gått några dagar och det verkar redan som att Snape håller båda ögonen på mig, och ett extra, fnös Draco och skakade på huvudet. Jag skrattade till kort men rynkade sedan pannan.
-Vad ska vi göra åt din uppgift med Dumbledore då? frågade jag besviket. Draco rätade på sig och tittade tillslut in i mina ögon. Hans blonda hår var för en gång skull en aning rufsigt.
-Det är inget vi i denna uppgiften Hermione, jag vill inte att du är inblandad i denna röra. Detta är en börda jag får bära på ensam, sade han snabbt. Jag lutade huvudet mot Dracos axel.
-Vad händer om du inte gör det då? undrade jag och pillade mellan Dracos fingrar.
-Jag blir blodigt dödad av Voldemort, svarade han spänt. Jag vände upp huvudet och tittade in i de gråa förvirrade ögonen och la handen på hans kalla kind.
-Vi... eller du.... kommer på något, det kommer lösa sig, okej? sade jag till Draco.
-Jag hoppas det, svarade han men verkade helt borta. Han bet sig i läppen och tittade besviket runt i rummet, öppnade sedan munnen.
-Jag fattar bara inte varför han var tvungen att välja en elev på Hogwarts, han är liksom Mörkrets Herre. Han kan ju enkelt komma igenom en skyddsbesvärjelse och locka till sig Dumbledore på tusen olika sätt, men nej. Dendär lilla lat....
-Draco, Draco? avbröt jag honom och försökte få kontakt. Han tittade runt omkring i rummet.
-Draco, sade jag tydligt och tittade strängt in i hans ögon. Han tittade bekymrat ner på mig.
-Ja, mumlade han.
-Det löser sig, sa jag tröstandes. Draco tittade runt i rummet igen.
-Hallå, mumlade jag och tittade upp på honom. Han mötte min blick och jag gav honom en trygg kyss. Plötsligt tändes det som en lampa i mitt huvud.
-Jag kanske har en idé.

GLÖM INTE ATT RÖSTA!

Dramione | Det där emellanDär berättelser lever. Upptäck nu