Vart 100:e år så får Jultomten en mystiskt sjukdom som kan förstöra julen. För att kunna rädda julen så måste en tomtenisse och en godhjärtad människa hitta ett botemedel i Nordpolens ondaste sida. Kan de verkligen ta sig förbi prövningarna? Kan de...
Glömde skriva att det var både jag och Emma som skrev det här kapitlet. Den här har jag skrivit meeeeen hoppas ni tycker om det här kapitlet. Händer inget speciellt. Men kort kapitel...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
«Vet du inte vart vi är? VET DU INTE VART VI ÄR?» skrek Noah panikslaget.
«Ta det lu...»
«DU SÄGER ATT JAG SKA TA DET LUGNT NÄR JAG INTE VART VART VI ÄR? JAG VET INTE VARFÖR JAG GICK MED PÅ DET HÄR! JULEN ÄR ÄNDÅ INTE VIKTIGT!» skrek han ilsket och gjorde misstaget i att putta henne.
Eira puttade tillbaka och han flög flera meter innan han landade i snön. Han stirrade chockat på henne och hon såg också förvånad ut. Hur i all världen lyckades hon med det?
«FEEL MY FORCE!» skrek hon och sträckte ut händerna som om hon hoppades på att få någon slags låga.
Tur nog så kom det inte något från Eiras händer och man såg besvikelsen i hennes ansikte men Noah tyckte det var bra för det skulle bli kaos om Eira hade fler krafter. Han ställde sig upp och började gå mot henne och när han var tillräckligt nära så lyfte Eira upp honom med en hand som om han vore en fjäder.
«JAG ÄR ASSTARK! JAG ÄR ASCOOL! INGEN KAN KLÅ MIG! FÖR DÅ RÅKAR NI PÅ STRYK!» skrek hon och gick runt med honom.
«EIRA, SLÄPP MIG!» skrek han och försökte vrida sig loss från hennes grepp men hon var för stark.
Efter att hon skröt färdigt så släppte hon ner honom i snön.
«Gör aldrig om det igen!»
Hon skrattade bara och efter att ha känt sig löjlig ett tag så föll han in i skrattet. Det kändes som om någon hade slagit honom i huvudet helt plötsligt och innan han ens hann säga "Aj" så blev allt svart.
Grin da Gah
Grigah satt i sin tron på stora torget. Nissarna började samlas framför honom och när klockan blev exakt 15.00 så böjde de sig på knä och ropade:
«Vår herre! Vi svär tro på att aldrig förråda dig. LÄNGE LEVE ONDSKA!»
De såg osäkra ut om de skulle resa sig eller inte vilket han gillade. Kanske så skulle han låta de ligga kvar där hela dagen. Han såg en nisse väldigt nära honom så han ställde sig upp och gick mot den.
«Hämta en mobiltelefon, kakor och mjöl till mig.»
Nissen ställde sig genast upp och skyndade sig därifrån. Fler och fler nissar ställde sig upp och kollade lite skrämt på honom.
«SA JAG ATT NI SKULLE RESA ER UPP?» vrålade han och de flög genast ner till marken igen.
Grigah gick tillbaka till sin tron och väntade på nissen. Tillslut så hade den kommit tillbaka och gett honom hans mobil, kakor och mjölk och gick tillbaka till sin plats. Han kollade på roliga youtube klipp när folk skadade sig och skrattade högt när någon råkade ramla från en trappa.
«Hfm...» harklade någon sig bredvid honom och han skulle just skrika åt personen när han såg att det var Dramaninjan.
«Vad vill du?» frågade Grigah rakt på sak och hon nickade innan hon svara.
«Jag tror jag vet vart nissen och människan är. De är redan här.»
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
