Harry Potter next generation 2

Kap 11. Love life?

(Tredje personens perspektiv)

Hon hade hört hur det viskades i korridorerna efter dem. Alla trodde dem var tillsammans, och ärligt talat skulle nog båda velat det. Iallafall för två veckor sedan. Men den ena hade gett ett löfte genom blod att inte stå i vägen för en annan ung kärlek, hur mycket det än smärtade henne själv. Den andra hade trott att det var känslor som betydde kärlek, men senare insett att det var sådana känslor man får när man har hittat sin själsfrände i vän form. Dem båda var perfekta för varandra, och därför var dem vänner. Men samtidigt visste båda om att ifall dem skulle ha provat som något mer så skulle nog det mer brista än bära ganska fort. Dessutom hade hon känslor kvar för honom, även om hon inte visste om det.

Triangeldramat som fanns ibland dem var hårt utspelat men bakom kameran. För innerst inne visste alla tre nog om vad som hände, även hur allt skulle sluta. Men just nu så visades det inte något, dem bara spelade med i rollerna dem blivit givna, läste sina repliker, agerade som dem skulle efter manuset till filmen som kallas livet.
Men så fort linsskyddet på kameran kom på, så fort någon av dem var ensamma, satt dem alla tre på varsin säng, kollade in i väggen och tvivlade på att deras relationer till varandra skulle hålla nu när dem lagt alla korten på bordet.

(Lilys perspektiv)

Jag sitter på min säng, eller egentligen sitter jag bredvid sängen med huvudet lutat mot. Det känns som att jag ska gå in i väggen, detta har verkligen inte varit min dag. Först försov sig hela min sovsal, sedan har jag fått massor av nya läxor, på toppen av det läxberg vi redan hade och för att dra salt i såren på mig så hamnade jag i ett stort bråk med min kusin. Hon var arg, riktigt arg. Arg för att jag har lika bra betyg som henne, arg för att hon inte får all uppmärksamhet när jag är i rummet. Det dem brukar säga är att Rose är snygg, men jag är vacker. Jag bryr mig ärligt talat inte om hur jag ser ut, jag försöker inte imponera på någon. Sedan är hon arg för att Scorpius inte gillar henne. Hon har haft en stor crush på honom sedan de började Hogwarts, först var han väldigt blyg sen blev han, Al och Rose bästa vänner. När Scorpius inte gav ifrån sig några tecken på att han kände samma sak för Rose som hon kände för honom så slutade hon vara med Albus och Scorpius. Hon totalt slutade prata med dem, rakt av. Hon ignorerade Albus på familjemiddagar och sådana saker upp till dem började år tre. För då började jag, och tydligen såg Rose att Scorpius fick upp ögonen för mig, vilket jag fortfarande inte förstår varför jag är liksom ingen speciell person eller något sånt, och sedan den dagen började Rose ogilla mig. Men när jag och Scorpius blev tillsammans, då kokade grytan över för henne. Enda sen dag ett av att Scorpius och jag började dejta har hon bråkat och skällt på mig, så fort hon fått tillfälle. Men nu när vi gjort slut, skriker och klagar hon på mig för att han fortfarande inte visar intresse för henne. Hon är inte van att inte få uppmärksamhet då alla killar på skolan avgudar henne, förutom typ Albus och Scorpius, men hon är ändå en avskyvärd person så jag förstår inte att folk kan se skönhet i henne.
Visst, hennes utseende är otroligt snyggt, men hennes personlighet är otrevlig och arrogant.
Jag brukar inte tänka eller säga så men ibland får jag bara nog av min kusin faktiskt. Idag är en sådan dag, jag behövde verkligen inte ett stort utbrott över mig.
Egentligen vet jag inte vad jag behöver.
Eller jo, jag behöver hitta rätt. Jag behöver få kontroll över mitt liv och mina känslor. För jag vet inte längre hur jag ska agera. Vad jag ska säga eller göra. Jag älskar dem båda. Men på olika sätt. Problemet är att jag inte kan avgöra vem jag älskar på vilket sätt. Vad jag har med Scorpius är otroligt. Jag har aldrig känt så förut. Men Lucy är så underbar och jag älskar varje liten sekund jag spenderar med henne.
Det gör ont i mig att veta att väljer jag den ena kanske jag förlorar den andra. Jag vill inte välja. Jag älskar dem liksom på olika sätt. På helt olika sätt.
Men jag vet inte vilka känslor som är vad längre.
Fast det vet jag nog. Men jag kan inte erkänna det för mig själv för jag är rädd för bådas reaktion.

Jag lämnade min sovsal och gick genom uppehållsrummet. Jag blev stoppad utav Scorpius.
"Lily, kan vi prata?" Frågade han.
"Inte nu, jag måste göra det jag ska göra. Jag ska prata med Lucy. Kan vi prata sen?" Svarade jag.
"Eh visst" jag kunde höra rädslan i hans röst.
Jag skyndade ner genom slottet och letade snabbt upp Lucy.
"Vi måste prata" sa hon.
"Jag ska prata, och jag behöver att du lyssnar helt ordentligt" sa jag. Hon nickade.
"Lucy, jag älskar dig. Du är den bästa vän jag någonsin haft och du kommer alltid att vara min bästa vän. Men jag kan inte vara tillsammans med dig. Jag trodde att jag hade dem känslorna men det har jag inte. Jag förstår om du inte vill vara nära mig. Men jag vill också att du ska veta att du är alltid helt speciell för mig oavsett vad. Du är nog den finaste människan jag träffat." Sa jag, hon svarade inte utan tittade bara på mig i några sekunder och kramade sedan om mig.
"Jag vet, och det är lugnt Lily, du kommer alltid vara min bästa vän oavsett vad. Jag vet vad du måste göra nu, så gå och gör det" vi släppte kramen jag log och mimade ett tack till henne innan jag skyndade mig iväg.
Jag rusade upp till uppehållsrummet med mitt hjärta på språng. När ja kom in såg jag direkt det vitblonda huvudet jag letade efter. Han såg mig också. Jag gick fram till honom.
"Lily kan vi prata n-" längre hann han inte innan jag hade pressat mina läppar mot hans. Först var han chockad och jag märkte det, men han besvarade ganska snabbt kyssen.
"Jag älskar dig, Lily Luna. Oavsett vad. Glöm aldrig det" sa han och tittade djupt in i mina ögon.
"Jag älskar dig också Malfoy" sa ja och han skrattade.
"Kan ni typ gå härifrån om ni ska stå och hångla? Vissa försöker koncentrera sig" sa Rose argt som satt på andra sidan soffgruppen och jobbade på någon uppsats.
"För en gångs skull i ditt liv, kan du bara vara helt knäpptyst och vara glad för någon annans skull Rose? Bara för att min lillasyster är vackrare än dig, duktigare i skolan OCH har ett bättre kärleksliv trots att hon är yngre än dig. Så snälla. Bara. Va. Tyst!" Sa Albus argt, reste sig upp och smällde till Rose lätt i bakhuvudet så hon såg sur ut, mumlade något argt och tog sina saker för att gå därifrån.
"Tack, jag antar att jag har den bästa storebrorsan" sa jag och gav Albus en kram.
"Ingen orsak, det viktigaste är att du är glad. Och om du är glad av att vår kusin håller tyst och du dejtar min bästa vän, då får väll det vara så" sa Albus å suckade.
"Tack Al" sa jag och log.
Allting kändes så bra nu, helt overkligt. Jag hade tillbaka killen jag älskar, min bästa vän och min bror var förvånats värt snäll. Jag antar att livet är riktigt bra ibland.

Okej hejsan folk såg att jag hade denna nästan färdigskriven utan att veta det. Ber om ursäkt för att jag har varit så dålig på att uppdatera denna bok. Men tack till alla som varit med mig såhär lång tid. Det har varit kul. Jag tackar er alla väldigt mycket för att ni läst denna bok och jag hoppas verkligen ni gillade den💗 tjocka gärna nån av mina andra böcker och läs dem om ni inte redan gör det. Speciellt Malfoys Trillingar, saker och ting börjar bli väldigt dramatiskt där, igen...
Men återigen tack för att ni orkat läsa min bok.
Stora kramar från mig💗
Alva💗