Harry Potter next generation 2

Kap 10. Ett brev, ett löfte och en vacker flicka

(Tredje personens perspektiv)

"Kan du hålla ditt ord? Kommer du verkligen göra detta för mig?"
"Ja, jag har sagt det till dig tre hela gånger nu. Hon var din från första början och jag visste redan när jag gav mig in i denna lek, jag visste att jag aldrig skulle ha någon chans på riktig. För vad folk än säger så kommer ni alltid att vara den gyllene nyckel till varandras hjärta" svarade hon, han gav henne en tackande och uppriktigt lycklig min tillbaka, han visste hur ont detta gjorde för henne, hon hade inte viljat inse tidigare att han var den enda för hennes älskarinna även om hon redan visste det. Det var med ett tungt hjärta hon vände och gick till sin lektion, hon visste att ett mörker i hennes liv väntade. Hennes ljuspunkt skulle minskas en smula, den skulle inte vara där på samma sätt som tidigare även fast den fortfarande var där. Hon hade vågat hoppats på att dem ändå hade en chans, trots att hon egentligen visste att det redan var dömt från början.

Han hade skrivit ut alla sina ord och tankar på ett papper, ett papper som han lagt i ett kuvert, ett kuvert som skulle avgöra hans livsöde, ett kuvert som han smugglat ner i sin älskarinnas väska. Hon skulle inte hinna se det för än sent på kvällen, och det visste han, på grund av att han såg till att det låg längst ner under alla skolböcker.
När hon såg kuvertet och läste brevet som han skrivit inuti. Då kanske, bara kanske, hon skulle förlåta honom för alla hans synder, för hans okunnighet och dumhet, och hon kanske till och med skulle överväga att ta honom tillbaka. Men han vågade inte hoppas, för i hans släkt så har hopp aldrig fört med sig något bra, hopp är bara något som leder till missnöjen, brukade hans farfar säga. Men hon, den varmhjärtade vackra flicka som han älskade så, hon sade alltid att hopp är något som för med sig ljus in i dem mörkaste stunder i ditt liv, om vi inte har hopp, vad har vi då? Det brukade hon säga.

Nu satt han här vid sitt skolbänk under sin sista lektion, hans tankar far långt bort från den tråkiga läraren som talade om troll, han kunde inte tänka på något eller någon annan än hans vackra älskarinna, hon som var allt, hela hans värld. Men samtidigt tänkte han på en annan flicka, men inte på samma sätt, han kände medlidande för denna stackars flicka, som gav upp något hon kämpat för ett sådant långt tag och nästan lyckas få helt, bara för att hon var hans älskarinna först.
Han var även orolig, om hon inte höll sitt löfte så skulle hela hans värld rasa samman, men han trodde inte att hon skulle svika honom, blod är trots allt tjockare än vatten. Det var ändå lite roligt i den jobbiga situationen för de båda ungdomarna, båda deras världar kretsade kring en vacker flicka, och enas värld kommer bära och den andra kommer att brista, vems som blir vems, det vet bara Gud. Men bådas världar hängde på ett brev, ett löfte och en vacker flickas reaktion.

Hello folk, pisskort kapitel jag vet jag vet.
Tänkte kanske försöka göra flera korta istället, dock inte såhär korta, men kände att jag behövde uppdatera någonting här iaf då det var ganska långt tag sedan sist...
Och förlåt för att kapitlet låter som en dålig tragisk kärleksroman som skulle varit skriven för 400 år sedan. Men jag kände liksom bara för de vettu❤️🙈

//Alva💕