OBS OBS!! innan du läser, gå in på Spotify och sök på "flashligt" från pitch perfect 2. sätt på den om du vill ha lite extra feeling när du läser detta lixom :)) ENJOY
Jag vände mig snabbt om av en ren reflex.
- Står du i kö? frågade än äldre man med tjockt skägg som täckte hela hans hals samtidigt som han pekade på toadörren.
- Ehm, nej, svarade jag snabbt och la undan min mobil.
Jag tog några steg åt sidan men stannade upp. I den stora folkmassan såg jag en person jag kände igen. Jag kisade lite med ögonen för att se tydligare. Det var en kille. Han hade kort, sandblont hår och... det vart svårt att se, men han kom emot mig med snabba och säkra steg, och av en ren reflex gjorde jag det samma. När han kommit några få meter ifrån mig stannade han. Nu såg jag vem det var. Martinus. Allt brast för mig och jag glömde för stunden bort allt han gjort mot mig och det jag gjort mot honom. Jag satte båda händerna framför min mun och jag kände hur en ensam tår ringlar sig ner för min kind. Jag sprang emot honom. Jag sprang snabbare än vad jag någonsin gjort innan, men när jag var framme vid honom stannade jag upp. Mina gröna ögon mötte hans bruna. Allt kändes rätt. Det är här jag jag hör hemma. Det är här jag känner mig trygg. Jag nästan hoppade på honom och han omslöt mig med sina varma armar.
- Förlåt, mumlade han i mitt öra.
Jag kände hur min axel blev blöt av alla hans tårar, men jag brydde mig inte. Han var här nu. Allt är bra. Just i denna stunden, som jag önskade kunde vara för evigt.
-
:')
DU LÄSER
En andra chans? M.G - UPPFÖLJARE
FanfictionUPPFÖLJARE TILL "vem är du egentligen?" SÅ LÄS GÄRNA DEN FÖRST 5 dagar har gått. 5 dagar utan han som alltid fanns där. 5 dagar utan han som alltid fick mig på bra humör. 5 dagar utan han och hans dåliga humor. 5 dagar utan hans fina meddelanden. 5...
