(martinus POV)
Jag stängde den tunga bildörren efter mig och andades ut. Jag kände hur mina ögonlock gång på gång var påväg att stängas igen, men jag höll dom öppna.
- Hur är det? Sa en röst bredvid mig, Marcus röst. Han strök sin högra hand mot min varma rygg samtidigt som han kollade på mig med en orolig blick.
- Det är bra, sa jag bara och satte mig upp ordentligt, jag är bara väldigt trött, fortsatte jag.
Marcus skulle precis öppna munnen när pappa istället klev in i bilen.
- Är ni redo för Stavanger pojkar? sa han glatt vilket resulterade i att en djup suck lämnade båda våra munnar.
Dom senaste två veckorna hade varit väldigt intensiva och ca tre timmars sömn per natt var det vi hade fått nöja oss med. Dagarna hade också varit väldigt fullspäckade med olika intervjuer, inspelningar, konserter och alldeles för många timmar i studion.
Bilen började rulla samtidigt som mina ögonlock en gång för alla sakta stängdes.
Ett högt plingande ljud hördes från från min mobil. Jag vaknade till lite lätt och rikta mina ögon mot skärmen som snabbt fick ett förvånat ansiktsuttryck att klistras fast på mitt ansikte.
________________________________
Meddelande
08.56
Från Emma
________________________________
WIHOOO HOPPAS NI ÄR TAGGADE FÖR EN UPPFÖLJARE TJIHOO BC I'M <33
DU LÄSER
En andra chans? M.G - UPPFÖLJARE
FanfictionUPPFÖLJARE TILL "vem är du egentligen?" SÅ LÄS GÄRNA DEN FÖRST 5 dagar har gått. 5 dagar utan han som alltid fanns där. 5 dagar utan han som alltid fick mig på bra humör. 5 dagar utan han och hans dåliga humor. 5 dagar utan hans fina meddelanden. 5...
