Valhalla high

Kapitel 2

Mitt huvud snurrade fortfarande några dagar senare av allt det som hände. Ännu hade inga elaka ord eller hot kommit ner i min mail eller via facebook så Tor måste ha hålig vad han lovat. Tillsvidare i alla fall. Bara tanken på att få se honom igen fyllde mig med helvetets alla kval men också med förväntan och lite glädje. Inombords var jag fortfarande en liten tjej som hoppades på att en pojke skulle se henne och vilja ha henne. Även om det bara var som en flirt. Och Tor var het vilket bara väckte mitt kvinnliga begär ännu mer.

Jag satt nere i köket med min dator när en bild på honom dök upp tillsammans med en chattbubbla.

Tor: Tja. Längtat efter mig?

Mitt hjärta stannade nästan när jag läste hans meddelande. Hur ego får man bli egentligen?

Freja: Inte mer än till mitt nästa toalettbesök.

Tor: Åh det sårade, eller du kanske tänkte på vårt lilla toabesök?

Oh fan, oh fan, oh fan! Ropade det i mitt huvud. Hur ska jag ta mig ut det här. Men så ser jag att han skickat ännu ett meddelande.

Tor: Så vår lilla deal, vad sägs som om en timme, jag hämtar dig? Okej?

Okej? Nej inte okej. Jag vill inte träffa honom, jag vill inte ens se honom. Eller?

Tor: Kom ihåg vår lilla deal bara kitten, vi träffas annars får hela skolan veta om allt.

Och han var tvungen att dra upp det där igen. Om jag inte varit en sådan fegis så hade jag lätt gått emot honom men jag ville inte riskera att dela skolan skulle kalla mig för slampa eller hora. Att vara utfryst kändes okej men att hela tiden bli utsatt för andras glåpord kändes inte riktigt lika skoj.

Freja: Okej, möt mig här om en timme.

Jag fick en tummen upp av honom innan jag stängde av datorn och gick upp på mitt rum. Som tur var så va Frej på en dejt och mamma arbetade så det gjorde liksom inget att han kom hit för att hämta upp mig. Väl på rummet så insåg jag att jag inte alls såg ut som något som skulle träffa en snygg kille. I mjukisbyxor och linne kände jag ett överdrivet behov av att byta om till något lite mer attraktivt. I väskan från Grekland hittade jag en blommig klänning och ett par sandaler, till det använde jag min svarta läderjacka. Inte för att skryta men jag såg riktigt bra ut i det. "Kom igen nu Freja, vill du verkligen imponera på honom?" Jag såg mig själv i spegeln igen. Vad var det för fel att känna sig nöjd med sig själv? Att känna sig vacker? Jag vet inte vilka motiv Tor har för att träffa mig men jag kan väl åtminstone få känna mig vacker under tiden. Så jag slår igen dörren till alla negativa tankar och fokuserar på det positiva istället. Som parfym. Jag hinner preja två sprut innan en ljudlig knack på dörren ekar genom huset.

Jag lägger ifrån mig flaskan, kastar en blick över axeln mot spegeln igen, och går ner för att öppna.

Han ler emot mig när jag öppnar dörren och jag känner en djup rodnad sprida sig över mina kinder.

"Hello Kitten, är du redo?"

Jag nickar och sträcker mig efter nycklarna men han verkade ha andra planer. Tor marscherade rakt in i vår hall och såg sig omkring med stora ögon.

"Så det är såhär borgmästaren bor" sa han och kastade en blick mot mig innan han fortsatte in i huset.

"Tor!" Ropade jag och följde efter honom. "Mamma skulle inte gilla att du är här, kan vi gå nu?" Men han var borta. Det var som om han försvann i tomma intet rakt framför näsan på mig.