Det var varmt idag.
Min födelsedag. Jag hade jätte svårt att stiga upp på morgonen. Innan jag kom på att det var min födelsedag idag. Jag hoppade ur sängen och sprang omkring och ställde mig i ordning.
Jag gick ensam och förde min väska till andra korridoren före maten. Mina vänner hade gått före mig så jag fick gå ensam till mitt skåp. Jag stod och låste upp det när jag hörde en bekant röst bredvid mig. "Jag gillar dina kläder idag". Det var Anton. Han stod lutad mot ett skåp bredvid mig och log. "Tack" sade jag och tittade ner i golvet. Jag fick upp låset och tryckte in min väska. "Vem ska du äta med?" Frågade han för att hålla konversationen igång. "Mina vänner antar jag. Som vanligt" svarade jag och tittade ännu in i mitt skåp. "Du är välkommen vid vår bort också. Michelle bjöd in dig" sade han vardagligt och tittade på golvet. "Jag måste fundera över erbjudandet" sade jag och log mot honom samtidigt som jag stängde skåpsdörren. Han tittade förvånat upp men log snabbt "det skulle vara kul ifall du skulle komma". "Kanske en annan dag" sade jag och började gå mot matsalen. "Jag borde säga åt mina vänner före" han följde efter när jag gick. "Jaa alltså jag ville bara säga det åt dig" han tittade ner i golvet igen. Jag skymtade mina vänner en bit bort men ifall jag ville hinna ikapp dem måste jag skynda. "Du" jag vände mig mot honom "jag kommer gärna en annan dag men jag har lite bråttom nu" sade jag innan jag vände mig mot matsalen igen och började springa mot mina vänner. Jag ville inte att han skulle börja tro att jag gillar honom. Speciellt inte när han gillar någon annan.
Han kom fram till mig igen senare på dagen när jag satt i en soffa med mina vänner. "Thilde?" jag tittade upp från min mobil. "Får jag prata med dig?". Mina vänner tittade fram och tillbaka mellan oss. "Visst" svarade jag och steg upp ur soffan. Vi gick en bit bort. "Du grattis" han tittade på mig "jag är ledsen att jag inte sade något tidigare men jag visste inte" sade han och tittade bort mot mina vänner som antagligen satt och stirrade på oss. "Nej det gör inget, men tack" svarade jag och log lite. "Jag skall ut med några vänner sen senare ikväll ifall du och dina vänner vill komma" han titta på mig igen. "Du kan ju fråga sade jag" och skrattade. Vi gick tillbaka till mina vänner. Några va dem skulle komma.
Vi träffades i centralparken. Det var ännu ganska varmt vårväder fast det började bli kväll. Någon hade med en boll och några spelade beach volleyball vid ett av näten som finns. Jag var inte med jag satt och pratade med mina vänner i gräset. Eller det som var gräs på sommaren. Vi hade försökt få de andra med på en gemensam aktivitet men ingen lyssnade. Plötsligt sköt någon bollen rakt mot oss och jag fångade den och sprang iväg med den för att äntligen få dem att lyssna. Jag såg att Anton och några andra av hans vänner kom springandes efter mig. Plötsligt kände jag två armar som svepte runt min midja och räckte sig efter bollen. Jag förstod att det var Anton eftersom han är den enda av pojkarna som hade spelat som var längre än mig. "Nejj! Den e min!!" Ropade jag medan han försökte ta bollen. Jag kände hans mage mot min rygg. Han ropade triumferande "YESS" när han fick loss bollen och släppte mig. De andra pojkarna hade stannat och stod och såg smått sura ut. "Sluta vara couple goals redan okej" sade en av dem tillsist. Jag rodnade lite och gick tillbaka till mina vänner. Anton kliade sig generat i nacken och gick tillbaka till volleyboll nätet. De andra skrattade åt oss men efter en stund blev allting som det hade varit förut.
