Det var soligt.
Jag såg honom efter lunchen. Han gick genom korridoren med två av sina vänner. Han såg inte mig och jag vågade inte säga hej åt honom så jag bara tittade på dem när de gick förbi.
De verkade ha bråttom.
När jag kom hem gjorde jag snabbt mina läxor och lade mig för att vila. Jag måste ha somnat för jag vaknade av att någon ringde till mig.
Jag tog upp telefonen och gnuggade mig i ögonen. Han ringde. Anton ringde. Jag blev paralyserad. Vad ville han? Varför ringde han åt mig? Men jag kände att jag inte bara kunde ignorera honom så jag svarade.
"Hej?" Hans röst lät varm. "Jag har försökt meddela dig? Jag skulle behöva hjälp med matte läxan och jag tänkte ifall du kanske kan hjälpa mig? Vi ska ju börja prata o så" jag andades snabbt in. "Alltså ifall du vill menar jag.." han måste ha funderat varför jag inte hade svarat. Jag samlade mig snabbt och svarade "joo nog kan jag komma.. var är du?" han lät glad när han svarade "jag är här inne i supermarketen ifall du kan komma? Här finns ju bord" jag satte mig långsamt upp i sängen och dolde en gäspning. "Joo jag skall bara ställa mig lite först men jag kommer om tio kanske" " joo det passar bra" han skrattade lite.
Jag steg upp ur sängen och sträckte på mig. Jag fixade mitt smink lite som hade smetats ut medan jag sov. Jag satte upp håret i en hög hästsvans och bytte till en varmare tröja. Jag packade ner matteboken i min ryggsäck. Eftersom det var varmt för att vara mars tog jag på mig mina sneakers och tjockare vårjacka. Vi skulle ändå sitta inne hela tiden. Jag cyklade. Det var bara en kort bit från mig.
När jag kom in genom de automatiska dörrarna såg jag att han satt vid ett bord mellan matbutiken och djuraffären. Jag gick fram mot honom och han log mot mig. "Hej" han satt med matteboken uppslagen framför sig på bordet. "Hej" jag lade ner min ryggsäck på en stol och satte mig mittemot honom. "Jag väckte dig väl inte när jag ringde?". Han skrattade. "Vahh nejjj såklart inte". Man hörde att jag ljög. Han såg tvivlande ut men log. "Du lät bara så trött.." jag tittade ner i bordet "du väckte mig kanske lite" han skrattade.
Det var ganska lätt matte. Men jag gissade att han inte hade lyssnat på lektionen när läraren förklarade hur man skulle räkna.
Det var ganska mysigt. Jag hjälpte honom med matten och som tack bjöd han mig på glass från matbutiken. Jag hade insisterat på att betala för min men han hade vägrat lyssna.
När vi var klara frågade han ifall jag kunde vara ute en liten stund till. Han sade att hans föräldrar var borta och han måste vänta på att de skulle komma hem så att de kunde hämta honom. Jag gick med på det men bara för en liten stund. Vi gick till sundet som rinner genom staden. Sundet är helt bredvid supermarketen så vi gick inte långt bort. Vi satte oss på en mur och pratade. Det gick så naturligt fast vi inte kände varandra från förut. Vi hann prata i en halvtimme innan min mamma ringde och ville att jag skulle komma hem. Det hade hunnit mörkna och bli kallt medan vi pratade och jag fick låna hans vantar eftersom jag skulle cykla hem. Han lovade att han skulle klara sig utan dem.
