Det var lite kallare idag igen.
På morgonen när ja kom till skolan gick jag upp till honom där han stod med sina vänner. Han såg mig och gick en bit bort från de andra pojkarna. Han ville säkert inte att de skulle se att vi pratade. "Här" jag gav hans vantar "tack för lånet" han tittade på mig och tog dom "det var så lite" jag log snabbt mot honom och vände mig om för att gå till min lektion. "Hej du Thilde!". Jag vände mig om mot honom igen. "Jag hade kul igår" sade han. Jag log igen. "Jag med".
När jag kom hem skyndade jag mig igen att göra min läxor och sedan skulle jag iväg på musikteori. Lektionen gick långsammare än de brukar. Jag har aldrig haft svårt för musikteori men nu kunde jag inte helt koncentrera mig på vad läraren sa.
Min pappa skulle komma efter mig men som vanligt var han sen. Jag stod och väntade på honom när jag kände att min telefon vibrerade i jackfickan. Jag tog upp den och såg att jag hade fått ett nytt meddelande av Anton. Först satte jag tillbaka telefonen i fickan och vågade inte kolla. Men efter en stund kunde jag inte hålla mig och tog upp mobilen.
Anton 17:25
Vad görs?
Thilde 17:25
Väntar på min pappa bara du?
Anton 17:25
Ska snart ut men några kompisar
Thilde 17:25
Ok vart ska ni?
Anton 17:25
Centralparken tror jag
Thilde 17:26
Aa okej ha så kul
Anton 17:26
Haha tack måste gå nu men skriv bara ifall du vill okej?
Thilde 17:26
Okej ses
Han hade inte skrivit åt mig efter det. Jag väntade ännu på min pappa. Jag hade försökt ringa åt honom flera gånger men det gick genast till svararen.
Thilde 17:41
Är du ännu i centralparken?
Anton 17:43
Joo hurså?
Thilde 17:43
Tänkte bara för min pappa har ännu inte kommit
Anton 17:43
??
Thilde 17:43
Har väntat en halvtimme nu så ja får säkert gå hem..
Anton 17:44
Vi kan nog säkert gå med dig ifall du vill?
Thilde 17:44
Nääe de e nog okej ja känner ju inte direkt dina vänner o så
Anton 17:44
De kan säkert vara utan mig en stund
Thilde 17:44
Nej men du behöver nt följa mig jag klarar mig nog själv oxå
Anton 17:44
Vart är du? Kommer dit
Thilde 17:44
Nej men de behöver absolut nt följa mig och dina vänner vill nog säkert att du ska vara med dom
Anton 17:45
Säg nu bara var du är så kan jag följa dig hem
Thilde 17:45
Jag är utanför musikinstitutet..
Anton 17:45
Bra det borde inte ta länge att gå dit härifrån jag kmr snart
Thilde 17:45
Du behöver inte..
Efter en stund såg jag att han kom. Han hade händerna i fickorna och hoodiens luva uppdragen på huvudet. Han började gå snabbare när han såg mig. "Hej" han stannade framför mig. "Hej". "Vilket håll?" frågade han och jag pekade åt höger. Vi började gå bredvid varandra. Jag hade ingenting att säga och jag kände mig lite ledsen eftersom min pappa hade glömt mig. Så jag gick bara tyst. "Du är väl inte arg på mig för att jag kom och följde dig?" Han tittade ner på mig. "Nej inte direkt" jag tittade tillbaka ner på vägen. "Indirekt då?" Sade han och skuffade mig mjukt i sidan med armbågen. Jag skrattade lite. "Nej". "Bra" sade han och tryckte händerna längre ner i fickorna. "Så vad tycker dina vänner om att du lämnade dom för att följa mig hem?" Sade jag och han skrattade lite. "Inte så mycket av värde. De blev lite sura men de får tåla det". Jag tittade på vägen. Han tittade på mig. "Fryser du?". Jag tittade upp på honom igen. "Nåja lite kanske" svarade jag ärligt. Han tog händerna ur fickorna och började dra av sig sina vantar. "Nej" jag lade min hand på hans för att stoppa honom. Han tittade frågande ner på mig. "Jag klarar mig" sade jag och lät min hand falla ner vid min sida igen. Vi gick vidare men det var ganska långt hem till mig. "Du behöver inte följa mig längre, det är ganska långt kvar och dina vänner väntar säkert på.." han avbröt mig "det är okej tro mig". Han log smått. Vi gick tysta en stund.
Han skrattade till lite bredvid mig och jag tittade på honom. "Du vet" började han "vi kände inte varandra alls för två dagar sen" det stämde. Vi hade bara träffats igår och sagt hej en gång i skolan. Och sen hade vi ju pratat idag.
När vi nästan var framme måste han vända för att hinna tillbaka till sina vänner innan deras skjuts kom efter dem. Jag tackade honom för att han hade följt mig och han sade "när som helst". Jag log och han backade några steg innan han vände sig om och gick.
