Nittonårings tankar.

3 år. 2013-2016

Ni vet när man träffar den man tror är den rätta, det trodde jag här. Jag träffade världens underbaraste kille. Han köpte saker jag ej bad om, han kallade mig gulliga saker. Jag hade de där pirret i magen man får när man träffar en kille/tjej som man fastnar för och säger till sig själv, "den där personen, den är min!"

Love is something good, If you find  the one.
Love is good when you're partner taking care of you when you're sad.
Love is good when you can trust each other.

Månaderna gick och början på 2014 så kände jag inte igen honom längre, killen började bete sig konstigt och kunde ta tag i mig med ett hårt grepp om mina armar. Han verkade mer "sur". Fast jag frågade han flera gånger om det var något fick jag ändå samma gamla tråkiga svar. "Nej, Det är inget." Jag ville inte bry mig så mycket om det utan fortsätta som vanligt.

Fast en gång så hade vi vart ute och åkt och druckit så tyckte jag att han var konstig igen och skrek på han och han tog tag i mig och drog ut mig. Kan väl säga att vi var grannar så han drog hem mig släpandes till mig och då fick jag en sån respekt för honom som gjorde att jag inte kunde "kaxa" till mig. Jag kunde heller inte göra slut för att jag "älskade" honom så himla mycket.

Han förstör dig, helt.
Du kan ej stanna kvar mer.
Måste lämna mannen till någon annan, föralltid.
Låta känslorna drunkna och dö.
Men jag kan ej, älskar honom ju.

Som sagt månader gick och det kunde ibland vara såna perioder där han inte var sig själv. Han växte liksom i sitt inre som gjorde att han va värre än förr när det gällde att skrika på mig och så. Jag ville inte heller vara den där lilla tjejen som är tyst så jag sa ju emot ibland. Men jag fick ju mina konsekvenser där han hotade med att göra slut. Vilket jag fortfarande inte ville.

Vi flyttade ihop 5 september 2014 och där var allt lugnt igen och han var den snälla killen igen. Men vid halloween tiden där började han bli den gamla arga killen. Jag bestämde mig för att följa med mina vänner till en hemma fest där jag kände mig respekterad och fick en del uppmärksamhet som gjorde att jag råkade kyssa en kille. En tjej på festen som tror sig vara vän med den kille jag var ilag med skvallrade för honom och sa att jag vart otrogen.

Vilken f*tta, vem tror hon att hon är?
Garanterar att hon försöker ta honom ifrån mig.
Det kan hon glömma för han är min, min,MIN!

Killen jag var ilag med ser inte detta förens tidigt på morgonen då han ringer mig och skäller ut mig och ber mig gå ut. Han sa att han skulle köra hem mig till min mamma och jag skrek att jag bad om ursäkt och att jag ville vara med honom, så dum som jag var så fick jag ett utbrott som gjorde att jag rykte mig i håret och gav honom skulden dagen efter.

Han förtjänade ju skulden? Någon måste ju se vem han är.
Är de bara jag eller ser ingen annan vad han gör mot mig?

Han tog tillbaka mig och allt blev bra igen fast han kunde dra upp det ibland att jag vart med en annan. Jag berättade flera gånger att jag hade skuldkänslor för det. Men jag började märka av mer och mer att han ville tro på mig fast hans hjärna kunde inte.

Senare gick det ett år till och vi hade vart ilag i 2 år och vi hade det toppen, men det är något med hösten som gör att han blir arg för nu runt halloween vart han arg och vi skulle till hans vänner i Stockholm och festa och fira halloween. Vi drack på fredagen när vi kom dit och hade det bra tills det kom en kille dit som presenterade sig och berättade att han spelar Wow (World of Warcraft) med killen jag var ilag med. Jag diggade honom väldigt mycket och vi pratade en hel del sen helt plötsligt stod jag inne på toaletten med honom och strulade. Vi båda hade alltså flick/pojkvänn. Men detta sa vi att vi håller tyst om.