4 Augusti 2011

100 1 0
                                    

Jag minns inte riktigt hur dagen började men senare mot kvällen så satt min pappa, min mamma och några grannar utanför mamma (mamma och pappa bodde bredvid varandra i radhus, vi va väldigt många syskon som bodde hemma.)
Pappa fyllde år så dom satt ute och fira lite. Mamma var inne och hon och jag började självklart bråka, vilket gjorde att vi skrek på varandra sa dumma ord.

Pappa kom sedan in och bad mig följa med upp till köket vilket jag gjorde (har respekt för honom haha) han förklarade att han var sjuk vilket jag inte förstod så frågade honom vad han menade och han berättar att han har cancer.  Tårarna började falla och jag känner hur allt inom mig börjar rasa ihop. Jag visste inte hur jag skulle säga så pappa kramade om mig och min systers kille kom upp och frågade varför jag var ledsen, min pappa svarar att jag saknar min pojkvän (dåvarande pojkvän nu) och min systers kille kramar om mig och säger att det går bra. Jag går ner till mitt rum och känner att jag klarar inte detta, att förlora sin pappa som faktiskt ställt upp och gett en råd om killar och allt det där i tonåren, däremot var jag bara 14 år och var inte redo för detta. Jag grät för det mesta men försökte klara av skolan så gott jag kunde.

Somnar och får genast upp drömmar om minnen med pappa, vad skulle hända om han försvinner? Vem skulle hjälpa mig när jag behöver råd? Vem skulle laga maten hemma? Kära vän, bästa vän, min hjälte, min pappa! Lova att du klarar det och lova att aldrig försvinna från oss

Månaderna gick och tankarna snurrade och nerverna var spända för att få veta beskedet hur detta kommer sluta. Oktober kom och pappa skulle operera bort prostatan (han hade prostatacancer om ingen förstod) Han opererades sen skulle han ta några prover så kom beskedet att cancern är borta och pappa är frisk, dock inte friskförklarad. Så där började allt flyta på.

Idag mår pappa bra och är starkare än någonsin,  min hjälte.
Vet inte vad jag hade gjort om jag hade förlorat han. Han går fortfarande på prover så att han håller koll så inte cancern kommer tillbaka.

Du vet pappa om att du är stark? Starkast på denna jord. Du är och kommer alltid förbli min bästa vän, min hjälte, min Pappa.

Nittonårings tankar.Where stories live. Discover now