Ensamma tankar en midnattskväll

(Fy fan för) Julen.

Kortfattat hatar jag julen.
Den är hemsk på alla sätt.
Den är hemsk då jag inte kan vara den jag vill
Utan måste sitta hoptryckt med släkten som inte accepterar mig alls.
Dem accepterar inte mitt kön, mitt utseende, min stil, mitt sätt att agera på och mycket annat som tex att jag vill gå över till att bli vegetarian.

Det ger mig ångest. Jag blir ledsen över julen, att högtiden fins då jag inte kan eller vågar vara den jag vill.
Jag vill bara gå i ide dagen då jullovet börjar tills skolan startar igen.

För jag har ännu ingen vän att vara med under lovet. Jag känner ingen i denna skolan.

Man kan nästan anse att det är mitt fel då det enda jag gör är att stöta bort människor och vara blyg.

Imorgon när jag kommer hem från avslutningen i skolan ska jag gråta. Gråta tills jag somnar eller bara tills det inte fins tårar kvar.

Men jag ska inte visa någon, inte låta någon se att jag gråter och mår dåligt.

För det har inte andra med att göra. Det är trots allt mitt fel att jag är så ensam.